Förändringar är inom synhåll. del 5 [Twilight-ff] |
Inga smygläsare! :)
Jenny tog sig ansvaret att visa Alice till alla hennes klasser och kring matten så var det hon och Alice som försvann till vanlig och jag till avancerad.
Rent mentalt försökte jag förbereda mig för att det snart är lunch, och då skulle jag bli på bättre humör. Det är nästan omöjligt att inte bli på bättre humör när man är med Trevor.
Jag går förbi några första åringar och dom tittar trött ner i sina böcker och jag ler lite för mig själv. Dom har bara några år kvar och dom är redan trötta på skolan.
Utanför min egen dörr så stannar jag till och drar ett djupt andetag. Har jag sagt att min första kärlek går i samma klass som mig? Det gör han, han heter David. Ändå sen junior high har jag haft världens förälskelse i honom.
Sakta öppnar jag dörren och kliver in och sätter mig vid ett fönster. Jag tittar runt i klassrummet, David har inte kommit än.
Avancerad matte, det är verkligen avancerad. Egentligen hatar jag matte, men tydligen så är jag väldigt bra på det. Det tyckte min lärare i alla fall för han skicka mig hit istället för att gå på ”dagismatte” som han kallar det.
I drömmarnas värld börjar jag vandra och jag hör inte hur en stor dras ut för att någon sen sätter sig i den. Först när denne person pratar med mig väcker rösten mig från drömmarnas värld.
”Hej?” säger en okänd röst fast ändå känns så himla bekant.
Frånvarande vänder jag mig mot personen i fråga och chock går igenom kroppen.
”Öh, vad gör du här?” säger jag klumpigt och råkar välta ner mitt pennfack.
Han skrattar och tar upp det. ”Jag har nyss börjat här”, säger han och sätter sig ner bredvid mig utan att fråga.
”Jaha”, säger jag dumt och fortsätter att stirra på honom.
Han börjar nervöst skifta på stolen och det tar min uppmärksamhet och jag rodnar svagt.
”F-förlåt”, stammar jag och tittar mot tavlan där läraren just har ställt sig.
Hans blick bränner på sidan och jag tittar snabbt på honom, han ler smått och jag rodnar ännu en gång och tittar snabbt fram igen. Utan att hjälpa det så analyserar jag hans ögon, samma topaz färgade som Alice, och hans leende nådde inte riktigt till ögonen heller.
”Ja, och det här är då Edward Cullen”, säger Ms. Fealding och tecknar åt Edward, alltså killen som sitter bredvid mig att ställa sig upp.
Han ler ut mot klassen och berättar om sig själv.
Då kommer jag på att det är han som är syskon med Alice. När han sätter sig ned ser jag hur hans ögon plötsligt ser hårda ut, nästan förargade, utan att tänka så ryggar jag tillbaka av skräck. Han kollar oförstående på mig men låtsas sen som om att det aldrig har hänt.
Alla börjar räkna matte och det går bra tills jag kör fast på ett särskilt svårt tal. Ms. Fealding är upptagen och jag ser att det är minst tre stycken före mig. Jag kollade mot Edwards bok och ser att han är nästan tjugo tal före mig.
Diskret harklar jag mig för att få hans uppmärksamhet och han kollar undrande på mig. Nästan oskyldigt.
”Behöver du hjälp?” frågar han och tittar ner i min bok.
Häpen stirrar jag på honom och undrar hur han kunde veta det.
Han verkar förstå det själv för han tittar sedan snabbt upp på mig för att ta in min häpna blick och förklarar.
”Du såg ut att ha kört fast”, förklarar han och jag köper den halvt.
Misstänksamt stirrar jag ut honom och undrar ifall han kanske tittar på mig lite mer än vad jag märker själv.
”Hmm”, säger jag bara och låter han hjälpa mig. ”Tack”, fortsätter jag sen efter att han har förklarat.
Längst bak i klassrummet ser jag Johan ge oss en kalkylerande blick, och jag ler lite smått mot honom. Han är också en av mina bättre vänner, vi är fyra i den innersta kretsen, jag, Johan, Trevor och Jenny. Johan är den överbeskyddande och jag ser hur han sedan nickar mot vänstra hörnet. Min blick följer snabbt dit och jag ser David.
Hur kunde jag glömma bort?
Han sitter där och räknar, som om att han vet att jag tittar på honom så tittar och möter min blick. Han ler stort och blinkar åt mig, jag tittar snabbt ner och rodnar ännu en gång.
Jag märker ur min ögonvrå hur killen bredvid mig, Edward stelnar till. Fundersamt tittar jag på honom och jag ser hur hans blick gick från normal till arg. Jag ryggar tillbaka självmant och jag ser hur Johan nästan ställer sig upp för att komma hit. Jag kastar ett varnande ögonkast till honom och han lugnar ner sig och sätter sig ner igen bredvid hans jobbkompis som kollar förvånat på honom.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | jagvetattduvet - 20 dec 08 - 16:26- Betyg:  | Jätte bra! Ska läsa nästa del direkt.
Men en liten sak bara..
du blandar ihop tempus lite :)
Fixar du bara den lilla detaljen ´är den SUPER BRA!! | | Dimmalimm - 14 dec 08 - 19:09 | | Det är väldigt likt början av böckerna, men man blir ändå nyfiken på att läsa mer... | | NadaZero93 - 9 okt 08 - 15:33 | | ja, det känns som allt händer på en gång. Och försök att inte härma? | | Guldvattnet - 8 okt 08 - 21:02 | | underbar ^^<3 | | gbg_95 - 7 okt 08 - 15:49- Betyg: | | skiitbraa!!!! | | JennnyJ - 6 okt 08 - 14:33- Betyg: | Den är underbar, det går lite fort fram (enligt mig) men du skriver med bra flyt annars och har bra mix av dialog och beskrivning :)
(är på prao så hinner inte skriva så utförligt som jag borde ;P)
/JvJ | | prickigthallon - 5 okt 08 - 19:59- Betyg: | | Wiho :D Den är massa bra :D |
|
|
|
