Ingen utom jag: kap 2 |
Amelia Sprang genom koridoren mot klassrummet och slet upp dörren;
-FÖRLÅT ATT JAG KOM FÖRSENT! skrek hon, innan hon insåg... Dom hade Eva på morgonen, Inte Bettan. Det var dödstyst i klassrummet och alla tittade på henne.
-Ja Amelia, jag är inte döv. Gå och sätt dig. Eva pratade med henne som om hon var ett barn som behövde tillrättavisas.
-Förlåt...
-Som jag sa, innan Amelia kom in, Eva tittade mot Amelia men hon tittade bort. Så ska vi få en ny i klassen.
-Yes!
-tjej eller kille?
-Är den smart?
-Vart kommer hon eller han ifrån?
Eva fick sina isigaste ögon och spärrade dom i alla eleverna en efter en som tystnade därefter.
-Jag svarar gärna på frågor om ni räcker upp handen... Minst 20 händer flög upp.
-Ebba? "som vanligt", tänkte Amelia, "Ebba, Ebba, hela tiden..."
-Är det en tjej eller kille?
Alla såg hopfulla ut.
-Det är en tjej.
De flesta tjer såg besvikna ut och suckar hördes, medans det kom hejar rop från killarna.
Eva spände ögona i dom igen och det blev tyst.
-Hon kommer på fredag och hon kommer från gönköping.
-Eva, vi slutar nu... Ebba kom på sig själv med att inte räcka upp handen, men Eva brydde sig inte.
-Ja, Ebba, du har nog rätt, ses sen då.
Alla reste sig upp och det blev ett väldigt oväsen.
-Flytta på dig, pluggis! ropade Erik, medans han sprang förbi Amelia och puttade henne samtidigt så att hon ramlade.
-Föråt, sa hon men orden hon tänktes är inte lämpade att ens skriva.
-Amelia, jag vill prata lite med dig.
-Vad är det?
-Tjejen som kommer på fredag, Lina heter hon, kan du hjälpa henne och visa henne runt?
-Okej...
-Du har ju inte så många vänner så du kan väll försöka att bli vän med henne?
-Aaa, okej... svarade Amelia. "Låt oss skrika till hela världen att jag inte har några vänner." tänkte hon och gick ut.
-Amelia.
-Ja?
-Ditt knä är uprivet, gå till syster och be om ett plåster.
Amelia tittade ner på sitt knä, "Fan" tänkte hon och gick ut.
|
|
|
|
