Ingen utom jag: kap 1 eller intro, typ... |
"Hola, me llamo Amelia."
Amelia satt och skrev på spanskan. Hon hade tappat intresset för uppgiften. Vem ville skriva ett brev till någon spansktalande ändå? Hon bodde ju ändå i sverige. Även om hon skulle ha lärt sig det perfekt hade hon ändå aldrig använt det. Lektionen, och dagen också för den delen, började lida mot sitt slut, och Amelia satt och räknade sekunder.
-Hej, jag heter Amelia, är det allt Amelia? Du har ju haft hela lektionen på dig!
Amelia hoppade till först, Spanskaläraren hade ett läskigt sätt att bara dyka upp bakom ryggen på en, Amelia lade snabbt armarna över bänken, men det var för sent.
-Amelia! Man får inte kladda på bänkarna! Spanskaläraren blev röd i ansiktet och började sudda på bänken med snabba aggresiva rörelser.
-Amelia, jag vet inte vad jag ska göra, du värkar inte bry dig om att ens få betyg!
-Ärligt talat Karin, är jag faktiskt inte det, viskade Amelia tyst men Karin lyssnade inte på henne.
-Du får sitta kvar och skriva färdigt brevet Amelia.
Amelia märkte hur resten av eleverna hade vänt sig om och tittade på henne. Amelia tittade ansträngt mot pappret och försökte ignorera dom de sista fem minuterna tills alla utom hon skulle sluta.
-Adios! Utropade Karin och skrämde vettet ur Ebba längst bak i klassrummet som jämt satt och smsade på lektionerna, men på något mirakulöst sätt alltid blev klar med uppgifterna.
Amelia avundades henne så, Tänk att vara så bra i skolan, eller ännu bättre: ha någon att smsa med.
Karin ignorerade som vanligt Ebbas signal på mobilen som tydligt brukade höras i klassrummet, och som även nu hördes, och spärrade ögona i Amelia.
-Amelia! Börja nu!
-Bitch, mumlade Amelia för sig själv och började skriva.
|
|
|
|
