A Old Room |
Vi har då fått en hemuppgift i svenskan att skriva en kort text om realismen.
Vi skulle beskriva ett rum och en peson + de fem sinnerna. Här kommer texten jag har skrivigt, lämna gjärna kritik efter er :)
Rummet var opersonligt med kala, vita väggar. Lite ljus sipprade in från två små gluggar, även kallade fönster, i den högra väggen. Något annan ljuskälla fanns inte, så rummet var dunkelt trots sina ljusa toner. Runt fönstret var det lila gardiner med blommor på, ohyggligt fula. Det var damm på fönsterkarmen och fönstren hade dammat igen.
Kollade man till vänster så såg man en liten pall med en dammig stereo på, ur den kom Ville Valos djupa, lugnande stämma;
I taste death in every kiss we share
Every sundown seems to be the last we have
Your breath on my skin has the scent of our end
I'm drunk on your tears, Baby, can't you see it's hurting
Pallen var av mörkt trä och stog ostadigt på sina tre vackert formade ben. Den hade repor och det visade att den hade varigt med länge, men ytan var ändå len och gled otroligt lätt under fingrarna, som lämnade spår efter sig i dammet.
Kollade man till höger så såg man, förutom fönstren och dom ohyggligt fula gardinerna, ett mörkt skrivbord med massa papper på. Papprena var gamla och gulnade och bläcket hade flytigt ut så att orden knappt var läsbara. Nästan mitt på skrivbordet stog ett gamalt skivställ fullproppat med skivor. Dom var dammiga och hade nog inte blivigt spelade på flera år.
Spåret på skivan böts och Lars Ulrichs vana trummande fyllde rummet.
Bas, virvel, cymbal.
Han trummade på fort och vant. Snart fylldes rummet med sången i stället och det lät genast som att radion var flera mil bort.
På golvet låg det en gammal luggsliten röd matta, full av damm och tydliga fotavtryck.
Korsade man rummet, från det kantstötta skrivbordet, och över den luggslitna mattan, så stog man framför en gammal dammig spegel. Spegeln var instoppad i en svart ram med gulddetalier, som med åren hade börjat blekna bort.
En hand drog bort dammet som dolde spegeln från att visa reflektionen. Handen for fram och tillbaka och tillslut var spegelns yta helt blank. I den så kunde man skymta ett par pigga mörkblå ögon. Över ögonen hängde en svart tung lugg, under luggen tittade en liten näsa fram. Läpparna var fylliga och naturligt röda. Kroppen som huvet satt på var väl dold under en svart hooodie, med ett par välvalda ord på ryggen; Fuck Em’ All, med röda stora bokstäver. Under hoodien tittade ett par svartklädda ben fram och lät man blicken glida längre ner så slutade kroppen med ett par svart och vit-rutiga vans som satt på ett par, inte särskilt stora, fötter.
Personen i spegeln tog ett djupt andetag och började hosta. Luften i rummet var inte bara dammig, den smakade även mögel. Hennes ögon vattnades och hon kippade efter andan ett tag.
Efter att ha stått och kollat i spegeln ett par sekunder så vände hon sig om och gav ryggen till spegeln. Med ett par steg var hon framme vid dörren som skulle ta henne ut till omvärlden. Det sista man såg innan hon stängde den tunga ekdörren bakom sig var ett par lysande röda bokstäver; Fuck Em’ All.
Jag blev inte så jävla nöjd med den, men det var nånting som tog mig typ en halvtimme att skriva :)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4) | Jollan - 29 dec 08 - 12:13- Betyg:  | Helt sjukt cool! :D den får du bra betyg på, men ...
varför skriva på eneglska när det är ett svenska arbete? XD | | Horse_Power - 4 okt 08 - 20:56- Betyg: | | BRAA!! |
|
|
|
