[HPFF] Färdig med fuffens? (4 |
Jag är verkligen ledsen för att jag väntat så länge med nästa del. Men, men, nu är del fyra här :) Kommentera gärna :D
Sirius log. Det var ju världens bästa plan som han (och med lite hjälp av Ina), kommit på. Hans Jamie och Inas Lilis skulle nog faktiskt finna tycke för varandra efter deras plan. Han kände sig så nöjd med sig själv att han var nära på att krama om Ina och kyssa henne på kinden, det var ju det han önskat sen han fått se henne ordentligt i den där tågkupén, men ändå…
"Förresten, Ina, vill du följa med mig till Hogsmead på nästa besök?" frågade han djärvt. Ina såg något förvirrad ut, men log sedan.
"Självklart Sirreplutten, jag följer gärna med dig", flinade hon, och gick tillbaka till Lily, som satt i andra delen av uppehållsrummet, djupt försjunken i en bok. Sirius var nära på att hoppa högt av glädje, men det gjorde han inte. Han var ju faktiskt lite van vid att vara "tjejfavorit". Fast det här var nog första gången han frågat någon tjej. Och på allvar.
"Vad snackade du och Ina om?" frågade James nyfiket när Sirius gick tillbaka till soffbordet där James satt, och han försökte förgäves jobba med sina läxor. Men allt annat verkade komma i vägen, som Sissis lilla samtal...
"Om hon ville följa med till Hogsmead", svarade Sirius ärligt. Visst, att ljuga för James var den här gången bra, men det kändes ändå. Så varför ljuga så mycket som möjligt?
"Va?" James verkade förbryllad av svaret. "Men.. Det var ju hon som drog iväg med dig!"
"Jo, just det, öh.." Sirius tänkte så det knakade. Vad skulle han säga? Sedan kom han på det. "Men, vi bara pratade lite, om typ, en sak." Det var det absolut värsta han kunde ha gjort, James slängde sig genast om halsen på honom och frågade "Vad pratade ni om!?", "Vad då för sak!?", "Varför får inte jag, din bästaste bästis, veta något!?", och när James insåg att Sirius inte tänkte säga något, tjurade han så mycket att Sirius fick dåligt samvete, men nu var det att hålla igång planen som han tänkt igenom. Visserligen visste ju inte Ina allt som Sirius hade planerat in, men det skulle vara att ge för mycket ära. Och Sirius var känd för att han gillade att få ära, och bli uppmärksammad. Kanske var det på grund av hans hem, han fick ju inte direkt någon uppmärksamhet hemma... Sirius suckade, att han alltid började tänka på det! Det var ju nästan ett helt år innan han var tvungen att åka tillbaka, så varför tänka på det!? Nu gällde det planen...
"Jamie, jag tror jag tar och går ut ett slag", sa Sirius åt James när han kom upp för att hämta sin mantel.
"Okej, jag kommer sedan", flinade James till svar. "Du ska väl ute själv?" Han såg smått orolig ut, och Sirius skrattade, James älskade verkligen deras små promenader.
"Självklart, du kan komma när du vill, Jamiegullet." Sedan försvann Sirius ut genom 'Stora damen', och skyndade sig iväg. Nu var det bara att vänta på att Lily skulle ta den vanliga 'kvällspromenaden'.
Ina vände sig om och tittade på Lily. Åh, vad det skulle se vackert ut, med henne och James tillsammans... Hon började genast drömma sig bort om vackra smårufsiga pojkar, och ett storslaget bröllop, innan Lilys ord väckte henne ur 'dvalan'.
"Jag ska bara ta en kort kvällspromenad, i öh, du vet", blinkade Lily åt henne, innan hon försvann ut genom Stora damen. Plötsligt slogs Ina av en misstanke. Sirius hade också försvunnit ut genom den där målningen för ett tag sedan... Han hade säkert redan en lång plan om hur han skulle få ihop James och Lily, eftersom han kände dem båda mycket bättre. Sirius hade tydligen vetat att Lily skulle gå sin "animaguspromenad", på kvällen, efter att hon själv hade berättat att Lily var en oregistrerad animagus. Kanske var han det själv..? Ina flinade åt sina fantasier, men när hon tänkt tanken 'Han kanske också är en animagus', så hade en scen genast retats upp i hennes huvud; En stor, svart hund liggandes bredvid några små barn, som såg riktigt upphetsade ut, och enligt vad Inas fantasier sa henne, så var det jul.
"Mamma, vart är pappa!?" ropade ett av barnen.
"Åh, han är nog närmare än vad ni tror." Ina flinade mot hunden, och det såg nästan ut som om hunden flinade tillbaka... Och medan Ina långsamt fortsatte att drömma, smög ännu en person ut ur målningen…
'Åh, det här är så mysigt', tänkte Lily och ryste av välbehag. Stora Sjön låg alldeles spegelblank och väntade på henne, men något höll henne tillbaka. Vatten... Skrämde henne, rent ut sagt. Eller var det bara när hon var katt? Med sina eleganta, kattlika språng, satte hon långsamt av mot sjön, och hennes mörkröda päls glittrade svagt i skenet från halvmånen. Plötsligt, kände hon en tung duns bakom sig. Eller kände och kände, hörde snarare. Hon vände genast sina smala ögon från den romantiska sjön, och istället bakom sig. Bakom sig hade hon en stor, svart hund, och den morrade dovt. Hon ville genast skrika 'Jag är inte en riktig katt!', men i paniken lyckades hon inte komma tillbaka till sin riktiga skepnad. Hunden fortsatte att morra, långsamt, och när hon trodde hoppet var ute, hörde hon hur porten slog igen. Låt någon komma! tänkte Lily skräckslaget. Men hon visste att hon inte kunde lita på att någon skulle dyka upp, utan istället för att tillkännage sin närvaro, satte hon av det snabbaste hon kunde mot skogen. Men bakom sig kände hon hur den stora hunden krafsade henne i baktassarna, och hur han fortsatte efter henne in i skogen... Precis när hon trodde att hon var som mest utsatt - trött hade hon nu slängt sig bakom en stor sten, eftersom hon inte orkade mera, men det ända hunden gjorde var att nafsa till henne ordentligt i bakbenet, och sedan springa därifrån. Plötsligt hörde hon något. Vad var det som kom? Var det något som kom?
James hade trippat lugnt ut ur slottet, förvandlat sig till sin animagusform, och sedan börjat vandra ner mot Den Förbjudna Skogen, eftersom han och Sirius för det mesta var där under deras nattliga besök. Varken Remus eller Peter följde med dem, det var deras 'egna stund', så att säga. Han hade saknat dem stunderna, att sitta med Sirius bredvid sig som en varm, mössa, eller något, var faktiskt rätt så mysigt. Speciellt eftersom han inte frös speciellt mycket, han med sin päls kände verkligen inte att det var kallt! Ibland önskade han att han hade den värmen på dagarna också... Men, men, det var inget att göra åt. Nu skulle han bara skynda sig mot den lilla sjön, där han alltid satt och väntade, för Sirius var en sådan som tyckte om att sitta och vänta på folk, så James brukade alltid stanna hos 'sin lilla sjö' som var i mitten av skogen, och vänta där en stund innan han fortsatte mot hans och Sirius' s ställe. Men nu, när han kom fram till den stora stenen i mitten av den lilla dungen, där den lilla dammen låg, var det något som lät. Ett litet gnyende, och James' s "djurälskar"reflexer kom genast. Vad var det för djur? Försiktigt, -tänk om det var en fälla?- tog han sig framåt. Hovarna knastrade under gruset, men det låtsades han inte om. Djuret som antagligen låg där, bakom stenen, var nog alltför skadat för att vara en fara, antog han till slut, och gick fram mot stenen. På andra sidan, låg en skadad katt, med en stort, öppet sår på benet.
Lily fortsatte att gny, hon kunde inte ta sig ifrån platsen med det skadade benet, och hon kunde samtidigt inte hoppas att någon vänligt sinnad skulle hitta henne. Men när hon hörde ljudet av hovar i gruset tänkte hon 'Dumblis har ändå alltid sagt att kenturer är vänligt sinnade'... Men det som snusade på henne, försiktigt, som om den inte ville skada hennes ben, var inte en kentur, utan en kronhjort. En vacker, ståtlig kronhjort med små, ringar på hornen, som även de var vackra. Just i den stunden kände Lily så stor lättnad för att något kommit och hjälpt henne, att hon inte tänkte på vem som egentligen förvandlade sig tillbaka från att varit den där kronhjorten, och vad som tog hand om henne en lång stund, innan hon tuppade av.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | angel96 - 30 okt 08 - 12:22- Betyg:  | Oj den var helt *försöker samla ord så du förstår hur bra den är*
vill ha mer nu
/Anna<3 | | DracoLove - 4 okt 08 - 14:30- Betyg: | Bra skrivet (:
// Polly | | JennnyJ - 4 okt 08 - 08:05- Betyg: | Kentaur* x)
Men den var grymt bra, bara lite små knasigt att Ina föreställde sig Sussie som en stor svart hund, just eftersom han ÄR det :O xD
Men jaaa, det var grymt skrivet (gillar idén att Lillsan bryter lite regler o e animagus :D)...
Skriv på du, du är grym! :D <333
/JvJ |
|
|
|
