Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Forum

Vägen tillbaka till anorexia?

Jag vet seriöst inte vad jag ska göra. För ungeför två år
sedan hade jag lätt anorexia, och jag är påväg tillbaka
nu. Jag jämför mig med alla andra, känner mig jättetjock,
mår illa när jag ska äta och det har hänt flera gånger att
jag har sprungit in på toaletten och stoppat fingarna i
halsen efteråt. Jag vill inte ha maten i mig, jag ser bara
fett på hela mig. Jag blir äcklad av att se skiten.

Jag vill verkligen inte bli så sjuk igen, men samtidigt
vill jag. För då var jag sådär smal och jag var stolt när
folk påpekade det. Jag kände mig då färdig med mitt
uppdrag. Jag är ganska lång, 167 centimeter och jag väger
nu 56 kilo. Men jag känner mig fortfarande så...ful?
Jag börjar nästan att gråta när jag ser alla smala vänner,
alla tidningar och allting. Alla säger att jag är smal,
och när jag påpekar min kroppsbyggnad negativt så skriker
de bara "du är förfan smal kvinna!". Men jag kan inte tro
dem.

Jag vill inte prata med någon om detta, mamma vill inte
ens höra. Kuratorn i skolan kan dra åt helvete, lärare
ringer bara hem och skolsyster känns så...onaturligt.


Jag är påväg tillbaka till min sjukdom igen, jag ser inte
någontingt fint på mig.
Rädda mig,
jag vet inte om jag vill bli sjuk igen eller inte..

Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
jagvetattduvet - 8 okt 08 - 21:17
Jag vet hur det känns!

Jag hade typ anorexia (fast kanske inte den alvarligaste sorten)
Jag vägde typ 42 kg och var 163 cm när jag mådde som värst.

men anyway.
Jag blev "frisk" trodde jag alltså..


Det kommer tillbaka hela tiden, och jag tror att man nästan inte kan bli HELT frisk. Men man kan kämpa för att må bättre, och jag vet att det inte är lätt!!!
Det sitter kvar i en. Som ett ärr, som aldrig försvinner.

Det finns fortfarande vissa saker jag inte äter för att det känns för "fett". Jag går också in på toaletten och..
Det känns som att det kommer tillbaka och jag vet hur du känner.

Men väger du bara 56 kg och är 167 är det ingen fara! Du är säkert JÄTTE smal.
Och jag säger det här inte för att "muntra" upp dig, det är ren fakta.

Men jag vet hur svårt det kan vara att ta till sig det.
Men vill du prata finns jag här!
Kram, ta hand om dig.
jisatsu - 4 okt 08 - 11:40
Du vill inte dit, antar jag.
Gå inte dit då.

Liksom, det är ett beslut här,
fastna i att svälta sig själv, riskera döden, skit i folk som säger att du är smal och lyssna på eventuella röster.
Eller motsattsen till ovanstående.

Jag tror fan att du är smal. Inte för att det gör något.

Vad fan är det för fel att vara lite rundare?
Inget fel alls.
Jag tycker du ska strunta i tankarna runt det du tänker, ex, ååh, jag är så ful, jag är så fet osv.
Vakna med leende på läpparna och tanken, jag är fin som jag är!

För det är du ju.

Enligt mig då.
Jag känner inte dig, men jag vet att du har både positiva och negativa sidor.
Så som alla andra.

Jag finns här om du behöver prata.

Kramar,
Lina
(ät lite iaf, kanske frukt eller något? det är ju iaf nyttigt!)
lona_skriva400 - 4 okt 08 - 09:03
lyssna på glasbubblan, vännen;)

Men alla måste äta, det vet du oxå.
Det är inget bra att svälta sig själv. För det första kan det
drabba de omkring dej, och då kan dina kompisar och unga tjejer som ser
dej oxå tycka att man e för tjock, och kanske ska bli lika smal som du blir om
du svälter. Och många många dör av svält, och det är inte värt det.
Modeller lever på nada, och se vad sjuka de har blivit.
Förr verkligen VÄGRADE jag tro på de som sa typ "Du är äckligt smal!" eller,
"Du är anorektiker!" Själv såg jag ju bara den dära tjocka, fula tjejen i spegeln.
Och pyskologen tyckte verkligen att jag skulle gå upp i vikt, men bara tanken fick mej att
börja gråta. Jag menar, jag hade ju nästan nåt min målvikt, och då kom de och
förstörde! (Visst, jag hatar min kropp fortfarande, och försöker själv gå ner i vikt, men jag är ju tjock)
Men man måste ha mat för att gå, springa och t.o.m bara sova!
Lyssna på mej; Sök hjälp, innan du åker dit igen!
Du missar massor av tid av ditt unga liv, det är inte värt det, gumman!
Mejla om du vill prata<3333
Pöss pöss.
r_osa - 3 okt 08 - 20:43
glasbubblan är klok^^
sök hjälp innan du åker dit igen,
kanske kan du prata med en kurator på ungdomsmotagningen,
det brukar ju finnas överallt om det inte finns något specialicerat.
Lycka till
<3
glasbubblan - 3 okt 08 - 19:55
vet du om att det finns hjälp att få på mottagningar som är specialicerade på anorexi/bulimi? jag gick ett tag till en som heter st Helena anorexi och bulimi motagningen. jag tror att den finns i flera olika städer. där kan du få hjälp hos dietist, psykolog, sjuksköterska och andra folk.

och du, när du mådde som dåligast, inte mådde du väl bra då? eller? för jag tror, att du inte vill må så igen och sjunka tillbaka in i din anorexi. jag tror att du helst skulle vilja vara normalviktig och må bra med din kropp så, elelr har jag fel nu? jag har också haft/har anorexi, så jag vet vad jag pratar om. och det är många gånger jag tänkt att det skulle vara lättare att bli smal igen, men är det verkligen det livet jag vill ha? Nej. det är det inte. för ett liv i anorexi är inget liv alls. och du, jag tror att bara du får hjälp, rätt hjälp, så kommer du att ta dig helt ur det här.

det finns hjälp att få,
men du måste kämpa själv!

jag vet att du kan bli helt frisk! :) jag tror på dig.
Tiggarflikkan - 3 okt 08 - 19:31
Det vill du inte, du är fin som du är.

Skriven av
Min_flicka
3 okt 08 - 19:29
(Har blivit läst 211 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord