På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Emil Harversson=bög? del 23

Del tjugotre
Kvävde rädslan som bara ville kräckas ut ur munnen. Deras steg blandades
med viskningar. Med spänningen i luften. Carro viskade nåt med ett leende i Linns öra.
Ett fniss spred sig över korridoren. Tretton steg ifrån. Stegen närmare och nu stod Henke med
ett flin över sina läppar.
"Jaså. Emil, bögen,"flinade han. De Andra skrattade högljud.
"Är det nåt du vill säga, så säg det bara förhelvete," sa jag. Henke skrattade roat, men tysnade sedan och såg med
mörka ögon i mina. Han spände ihop ansiktet, och tog ett hårt grepp om min jackkrage. Kunde känna hans varma andetag
i ansiket.
"Lyssna jävligt noga nu, Bögen. Du gör fan som jag säger, fattar du?" viskade han argt. Jag fick svårt att andas, men fick ändå
fram några ord.
"Jag gör vafan jag vill!" Henke tog ett hårdare grepp om kragen.
"Du skvallrar inte för nån om Bögen i åttan, fattar du? Inte för nån." Lungorna skrek efter luft, och det började svarta för ögonen. Kunde inte
göra nåt annat än att nicka. Henke log nöjt.
"Bra," sa han och släppte greppet om min krage.
Släppte in luft i lungorna, och flåsade i minuter. Henke knuffade till Åke i sidan och skrattade.
Såg mej om och ville bara fly. Och då kom han. Robin. Med uppdragna axlar, och en osäker blick i ögonen.
Såg ner i marken för att inte möta hans osäkra blcik. Henke och De Andra, som var i en ovanligt rolig diskation, fick
syn på Robin som kom försiktigt närmare. Henke knuffade till Sebbe och pekade på Robin.
"Hörru! Bögen, kom hit!" ropade Iris. Robin stannade upp i stegen och glodde på de, och sedanpå mej.
"Nej," sa han lugnt. Henke skrattade och upprepade att "Kom hit förhelvete!" Men Robin såg fortfarande helt oberörd ut.
"Nej, sa jag." Henke blev argare än vad han redan var. Han tittade sedan på mej.
"Du tar honom," sa han.
"Va?" frågade jag, och kvävde rädslan som fortfarande var fast i halsen.
"Ta honom, för helvete!" skrek Henke. Jag hann knappt säga nåt, innan frlken kom gående mot oss.
"Men vad står ni här för?" frågade hon och såg underligt på Robin, och sedan på Henke och De Andra.
"Öhhh...."började Sebbe, och såg på Åke till hjälp. Fröken suckade djupt, och gick fram till klassrumsdörren.
"Klockan är mycket. Alla går till sina klassrum, underhållningen är över!" sa hon och såg ut över eleverna som stod lika stilla i grupper.
Eleverna fick liv och snacket och viskningarna också. De gjorde som fröken sa; gick till sina klassrum, och korridoren blev tom.

När fröken släppt in alla bad hon oss sätta sig vid sina bänkar. Hon tog upp några papper ur sin väska och satte upp de på tavlan.
"Jo," började hon och harklade sig. "Jag har hittat några låtar som jag tänkt vi skulle sjunga på skolavslutningen, om några dar."
Klassen stönade och suckade djupt.
"Vi är förfan inte 5 år längre!" skrek nån länggst bak i klassrummet. Fröken brydde sig inte om klassens suckande, och delade i stället ut papper med
sångtexter på. Läste de långa raderna på pappret och nunade låten för mej själv.
"Så nu kan ni läsa texten för er själva tills jag säger att det räcker. Sedan kan vi sjunga den tillsammans," sa fröken och log nöjt när hon ,med sin förvåning, att
eleverna började försiktigt nunna på sången. Men mina tankar var nånannastans än i sången.

Robin. Robin. Ska jag berätta för honom? Att jag verkligen Älskar honom? Vet inte. Fan

Hejhej Raringar!
Gillade ni det? Kanske lite för kort del??
Ska skriva mer sen, lovar!
Pöss pöss<3333
Högst 1-2 delar kvar, eftersom denna del var så kort....

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

Dalvana - 7 okt 08 - 15:15- Betyg: