Huset i skogen (?) |
Vid en stor sjö i en skog låg ett stort gammalt timmerhus. Allt var städat och fint i ordning, det var bara ett av de fem små uthusen som såg förfallet ut…
Sjön låg spegelblank och sandstranden var blöt efter det senaste regnet. Stockarna i huset var mörkbruna av ålder, men fast allt var så gammalt var inte ett enda av de många fönstren sönder och den grovhuggna ekdörren var ordentligt stängd. Runt huset låg en stor trädgård med fruktträd och rabatter, de flesta var tulpanrabatter. I ett hörn fanns ett enormt trädgårdsland.
Det var hit Berta och Peter kom den kvällen för många år sen.
Precis när månen gick upp steg vi ut ur skogen. Månen speglade sig i den som alltid lugna och blanka sjön. Vi hade varit på utflykt med klassen men gått vilse, nu var vi både hungriga och trötta. Tveksamt gick vi mot huset genom den välskötta trädgården. När vi öppnade grinden gnisslade den inte, den var alldeles ny oljad.
Jag gick fram till dörren och knackade försiktigt på, när ingen öppnade kände jag på dörren. Den var öppen.
Jag tittade på Berta, hon gick in genom dörren.
– Peter kommer du?
Jag tittade upp och följde sakta efter. Det var svårt att inte lyda Berta hon har en sån röst som inte tål att man säger emot.
- Får man verkligen…
- Dumma dig inte det är ju ingen här!
Vi stod i en kort och ganska mörk korridor som slutade i en trappa, det fanns två dörrar åt vänster och en dörr åt höger. Alla var stängda.
Berta gick fram till den första dörren till vänster. Där innanför var ett stort ljust kök. Hon gick in och kollade sig omkring och gick fram till skafferiet och öppnade dörren. Det fanns inget kylskåp. Det verkade inte finnas el i huset över huvud taget.
Jag stod i dörr öppningen. Det lät konstigt från dörren till höger. Men när jag gick dit för att kolla vad det var som lät var den låst… Jag gick fram till den återstående dörren. Den var i alla fall öppen. Jag gick in och stängde dörren. Rummet innanför var fyrkantigt och helt tomt bortsett från att det hängde konstiga taggar i taket…
Det var ett välfyllt skafferi men det innehöll inget som var köpt, allt såg odlat ut.
- Undrar var Peter tog vägen sa jag lågt.
Jag gick ut i korridoren, han var inte där. Det vore ju typiskt att han, tönten, skulle leka kurragömma i detta stora ensliga huset mitt i skogen.
Tänk att jag, skolans populäraste tjej, skulle gå vilse i skogen tillsammans med skolans värsta tönt, och nu hade han gömt sig i det största hus jag någonsin sett!
Alla dörrar i korridoren var låsta utom den som gick till köket. Till och med ytterdörren verkade ha gått i baklås. Han måste alltså ha gått upp. Trappan såg ut som en mörk tunnel med ett ljus längst fram.
- Peter kom fram nu det är inget kul längre!
Jag började bli rädd nu. Huset hade fångat mig, jag kunde bara gå uppåt..
Tänk om det var så här att dö. Dörren till livet gick i baklås och man var tvungen att gå uppåt genom en mörk tunnel mot ett ljus.
Jag tog ett djupt andetag och gick uppför trappan. Däruppe var en likadan korridor som där nere men denna var upplyst av levande ljus som satt i stora ljusstakar längs väggarna.
Det var tyst bortsett från ett konstigt prasslande ljud.
Ljudet kom från en stor mörkpolerad ekdörr. Dörren gick upp tyst och lätt, förvånadsvärt lätt för att vara så tjock. Jag kom in i ett stort mörkt och dammigt bibliotek.
Det enda ljuset var månljuset som kom in genom ett stort fönster på ena kortsidan. Framför fönstret stod en fåtölj i röd sammet. Ryggen var vänd mot dörren så man såg inte om det satt någon i den. Jag gick fram till den. I fåtöljen satt en gammal man, och läste, han hade långt yvigt skägg som kom honom att se lite tokig ut…
- Ursäkta… bor du här..eh.. Vitroddeintedetboddenånhär. Jag pratade så fort att jag kom av mig och rodnade kraftigt.
- Vi?
- Ja, jag och Peter… Peter är borta, jag kan inte hitta honom.
- Hoppas bara vi inte kommer för sent!
- För sent?
Mannen reste sig och sprang mot dörren, i förbifarten tog han tag i en nyckelknippa. Jag följde efter honom. Han stannade framför en av de låsta dörrarna i nedre korridoren, stack nyckeln i låset, den knarrade till och vreds sakta om.
Det var konstigt, det var den enda saken i huset som inte var välskött.
Det lät underligt inifrån dörren, som ett maskineri som tvingas gå baklänges. Först nu öppnade mannen dörren. Där inne låg Peter, vettskrämd, medan taket sakta lyftes uppåt under ett fasligt oväsen från maskineriet. I taket hängde stora skarpa hemska taggar.
- Du hade tur, sa mannen. En liten stund till och du hade varit köttfärs.
- Tack ,sa Peter
- Ja, nu ska ni hem!
Mannen sa inget mer utan visade oss vägen till en stig.
- Den leder till en busshållplats, sa han, och här har ni pengar till biljetten.
Sen vände han sig och gick tillbaka till huset.
Huset i skogen är lika tyst som alltid, sjön lika lugn. Det fallfärdiga uthuset är renoverat och allt är lika välskött. Tulpanrabatterna är lika välrensade.
Det är bara dörren till rummet med taggarna i taket som inte blivit rört sen den dagen då Berta och Peter var där…
En Novell jag skrev för ett tag sen som skoluppgift.. kommentera gärna, jag är öppen för kritik
|
|
|
|
