Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Förändringar är inom synhåll. del 2 [Twilight-ff]

Inga smygläsare! :)

Oftast är det pappa som brukar väcka mig på morgonen, men idag var det mamma. Hon drog bokstavligt upp mig ur sängen och puttade in mig i duschen.
”Duscha, sen far vi till stan!” sa hon och stängde badrums dörren.
Suckandes så vred jag om duschvredet och kände hur det varma vattnet slog emot min kropp.
Efter tio minuter hörde jag mamma banka på dörren och skrika på mig att jag måste kliva ut ur duschen nu så att vi skulle hinna med bussen.
Som vanligt så lyder jag henne och stänger av duschen för att sedan hoppa in i ett par jeans och en t-shirt.
”Ska du verkligen se ut sådär på stan?” kommenterar mamma och kollar in mina kläder efter jag har gått ner till hallen.
Jag bestämmer mig för att idag är det en dag då jag kommer att vara dryg och sur mot henne. Bara för att jag kan.
”Vadå?” frågar jag oskyldigt och tar emot borsten hon räcker fram.
”Är det verkligen så du vill att folk ska se dig?”
”Mamma, vi bor i en by, alla har redan sett mig såhär.”
”Men lite självkänsla får man väl ändå ha?” säger hon och går in i köket.
Ännu en suck och jag börjar med att försöka få ut alla jäkla tovor i mitt hår som jag får hela tiden.
När det äntligen blir klart kommer mamma och drar mig ut genom dörren och ner till busshållplatsen.
Glad är jag över att vi bara har några meter till busshållplatsen när en del har nästan två till tre kilometer. Det är den lilla lycka jag ibland kan unna mig på morgonen att sova tio minuter extra.
”Fy vad jag är på shopping humör!” Mamma betalar buss chauffören och sätter sig ner i mitten av bussen.
På något sätt så älskar jag mamma samtidigt som jag hatar henne. Tonår, brukar pappa säga till mig när jag undrar varför det är så.
Jag ler mot mamma och hon ler mot mig. Jag sätter mig ner brevid henne och lutar mitt huvud mot hennes axel. Mamma tar min hand och börjar pilla på den. Sakta sluter jag mina ögon och bestämmer mig för att skita i att vara sur och dryg. Det kommer ändå aldrig funka i slut ändan, hon kommer ändå att säga någonting så dumt att det kommer få mig att skratta.
”Kolla han, han ser ut som en björn!” fnittrar mamma när vi sitter och dricker kaffe och Fanta.
”Mamma!” viskar jag mot henne men kan inte hålla inne skrattet. ”Tänk om han hör dig?”
”Hör mig? Då måste han ju typ ha superhörsel! Eller bara väldigt bra! Han är ju nästan hundra meter ifrån oss!” sa mamma tillbaka och skrattar.
Leendes skakar jag på huvudet och undrar varför mamma alltid ska överdriva. Han kanske bara var femtio meter ifrån oss, men han såg verkligen ut som en björn. Han var nog en sån där värsting som man inte bråkade med.
”Han är säkert dörrvakt”, säger mamma och tog en klunk från min Fanta.
”Hey! Håll dig till ditt kaffe!” säger jag och drog tillbaka min Fanta.
”Du får smaka mitt kaffe ifall du vill, vi kan byteslåna!” föreslår mamma med glittrande ögon.
Mamma jobbar inte, istället sitter hon på bytes sidor och köper saker för att sedan sälja dom dubbelt så dyra. Det var faktiskt lätt förtjänta pengar och det höll mamma upptagen några timmar om dagarna tills pappa eller jag kom hem.
”Jag tål inte kaffe, mamma, det smakar så beskt!” säger jag och tog en klunk från Fantan.”
”Därför har man socker eller mjölk!”
”Äsch, kom nu”, säger jag och tar upp mammas två påsar.
Vi går tillsammans mot busstationen och mamma visslar glatt på någon melodi jag känner igen från radion.
Mamma stannar bara till då och vänder sig om. Jag stannar också till och undrar vad det var hon såg som fick henne att stanna till. Jag går tillbaka och kollar till hon kollar. Det är ingenting hon kollar på. Fast det är inte sant, hon kollar på något, en tom bänk.
Jag rynkar på pannan. ”Vill du sitta ner?”
Mamma skakar snabbt på huvudet och vänder sig mot mig och ler snabbt för att övertyga mig. Men hon vet att det inte går.
”Mår du bra?” frågar jag henne.
”Jag mår bra, Cecilia”, svarar hon och tonar fram mitt namn som om jag inte visste vad jag heter. ”Trodde bara jag såg något.”
”Tog du din…”
”JA!” ryter hon och börjar gå igen.
Jag känner hur ögonen börjar fuktas och jag skyndar mig efter henne igen. Jag borde inte ta åt mig, men det gör jag ändå. Jag vet hur hon kan bli ibland. Det finns dagar då hon glömmer att ta sin medecin. Men jag vet hur jag ska ta hand om henne ifall hon skulle glömma eller ifall hon inte vill ta dom. Ändå kan jag inte sluta att ta åt mig när hon ryter åt mig.
Nu är hon sur, det syns. Hon biter på sin kindvägg, då vet man att hon är sur.
”Jag tog den, jag är säker”, mumlar hon utan att hon tror att jag hör.
Fast det gör jag.
Kollar åt vänster ser jag Olive från min klass och hon vinkar. Med en påse i handen vinkar jag tillbaka och skyndar mig iväg med mamma.
Ingen i byn utom läkaren och familjen vet om mammas tillstånd.
I och för sig, hur skulle man reagera ifall visste att ens kompis hade en mamma som hade suttit inne på mentalt sjukhus för att hon ‘såg’ saker?
”Öh, jag tror jag går till piren, mamma”, säger jag och väntar inte på att hon skulle ge mig tillåtelse så svänger jag av vänster snabbt och skyndar mig ner mot vänstra piren, där som vanligt ingen sitter.
Det gör ingen nu heller.
Tacksamt suckar jag och sätter mig ner vid den vanliga platsen. Men för en gångs skull låter jag mina ben dingla över vatten ytan. Egentligen gillar jag inte vatten så himla mycket men det är sådana här dagar jag gillar att överskrida gränsen till saker jag gillar och ogillar.
Försiktigt låter jag min fot nudda vatten ytan och jag känner på en gång hur skon blir vattenfylld.
”Jäkla dålig kvalitet”, muttrar jag under andan när jag snabbt drar upp foten från vattnet.
Sedan kollar jag mot skon och sedan mot vattnet igen. Jag doppar igen ner skon fast den här gången hela foten och jag känner hur det iskalla vattnet tränger igenom materialet till både skon och sockan. För att testa mig själv håller jag foten där under så länge jag kan.
Tillslut har kölden spridit upp till benet först då drar jag upp foten och drar mig undan från kanten.
Då hör jag hur någon harklar, jag kollar förvånat till vänster för att se pojken från igår igen.
Snabbt reser jag mig upp för att gå men han sätter upp handen.
”Nej, stanna. Du var här först. Jag kan gå.”
”Lugnt, jag klarar mig”, säger jag och går några meter.
”Båda kan väl vara här? Det verkar som om det finns nog mycket utrymme utan att inkräkta på varandra?” föreslår han och jag tänker en stund.
Om jag skulle sitta kvar så skulle han vara där, då skulle jag inte vara ensam. Men det blir kanske ensamt efter stund. Men om han är relativt tyst så blir det som om jag är ensam, fast ändå inte. Bara han inte pratar med mig. Så om han stör mig på något sätt jag inte gillar så går jag bara.
Jag rycker på axlarna som svar och sätter mig uti kanten igen.
Pojken varken ler eller ser sur ut, han ser helt nollställd ut.
Måste ha varit med om något hemskt, tänker jag och fokuserar min blick på båtarna längst ut i vattnet.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
NadaZero93 - 9 okt 08 - 15:22
BRA! jag fattade inte att di skriver så snabbt, du har ju skrivot masspr^^
Adhara - 30 sep 08 - 17:00
Det är efter breaking Dawn, ni kommer att förstå mer sen om allt. Jag har en plan! (I) ;)
prickigthallon - 30 sep 08 - 16:05- Betyg:
ASBRA! Är det under New Moon tiden eller innan Twilight?
HejMej - 29 sep 08 - 18:16
skitgrym! denna var till och med bättre än förra delen!
gillar verkligen sätt du skriver, och även om man bara har
läst 2 delar så känns det som man redan känner Cecilia
"Vi går tillsammans mot busstationen och mamma visslar glatt på någon melodi jag känner igen från radion."
bara förmågan att kunna skriva en sådan mening är en jättetalang. (:
hör av dig när nästa del kommer ut? I'll be waiting!

tills dess! :P
cissilarsson_ - 29 sep 08 - 17:39- Betyg:
Jättebra! Älskar hur du skriver om hur hon ser det hela! :D
Guldvattnet - 29 sep 08 - 17:18
riktigt riktigt bra, jag är oftast väldigt tveksam mot ff om böcker jag älskar men du gjorde det faktiskt bra :) gissar att det är under new moon tiden ? <3
gbg_95 - 29 sep 08 - 17:04- Betyg:
jättera!! läängtar till forsättningen<3
Justmyfault - 29 sep 08 - 15:54- Betyg:
bra! :)

Skriven av
Adhara
29 sep 08 - 15:50
(Har blivit läst 240 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord