Du bitte mein älskling 2 |
Jag hörde skrik från ovanvåningen. Det var Kent. Han hade skadat sig. Paniken steg.
- Kent?!! Hur är det? Snälla vad har hänt, gråter du?
- Nej mamma, han e okej. Han bara fejkar. Jävla unge.
- Ilka! Vilket språk! Ni klarar inte änns 30 sekunder utan bråk!
- Men det gör ont när "någon" slår jätte hårt på en!
- Ni är så... *suck* Ilka gå ut med hunden, Kent städa ditt rum. Det är snuskigt.
Jag gick ner.
- Alltså Kent, du har problem på riktigt. Unge. Hörde jag Ilka säga. Jag teg, för för stunden hade hon rätt.
~Johan var otrogen. Jenna hade sett det. Men jag visste redan om det, Johan visste att jag visste om det, därför var han inte diskret om det längre. Johan jobbade som VD för något stort bolag och tjänade mycket med pengar. Därför stannade jag kvar, jag och mina barn. Jag hoppas att Ilka och Kent inte vet om det. Ilka.. hon är udda. Jag vet att hon spyr upp maten, det luktar spya efter att hon varit på toaletten. Men vad ska jag göra? Hon skulle inte bry sig om jag sa till henne. Men hon är en fin tös. Och Kent, även om han är jobbig iblan älskar jag honom jätte mycket. Jag visste inte att det fanns barn som kunde äta så mycket och bli smalare (!) Han älskar boxning.
Ur Marlüns bok
Johan, jag vet inte om din älskarinna. Hur kunde du göra såhär mot mig? Du lovade, i guds namn, att alltid älska mig. Jag känner mig inte älskad. Inte när de läppar som en gång var fulla med sanning, nu är fulla med svek.
|
|
|
|
