Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Alla skrattar- utom jag ...

Det börjar som vanligt, någon fäller en komentar och alla skrattar,
alla utom jag.. Hur skulle jag kunna skratta? Eftersom alla skämten
var på min bekostnad? varför skulle jag skratta? jag ska inte behöva
skratta när dem säjer, (k)vem i rummet är en hora?(/k) och alla svarar,
(k) LINDA! (/k) men jag borde väl inte behöva lyssna på deras idiotiska
skämt? varför skulle jag som människa behöva vara så utsatt?
Men jag tror inte att dem ser på mig som en människa, det har dem alldrig
gjort. Men dem senaste dagarna har det varit värre, tobias har alltid varit
det som alldrig låtit henne känna sig som en av dem, inte ens för en minut
JAg VAR som alla andra, men, jag blev behandlad som en pest smittad,
som jag hatade tobias, han hade lurat mig att han älskade mig,
sen hade han försökt få mig att ha sex med honom, men det ville jag inte,
inte med tobias, efter det var det ingen som såg mig som en människa,
allt dem hörde var hans skämt, och ingen hörde min gråt..
jag ska säja som det är, jag saknar att vara en person..

men jag är åtmistonde jag och det kan ingen ta ifrån mig...
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
gbg_95 - 26 sep 08 - 15:13- Betyg:
jättebra!!

Skriven av
Rising_Angel
25 sep 08 - 20:32
(Har blivit läst 83 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord