Scream 22 |
(MOAHAH! I’m back! :D Vem bryr sig?? xD Aja, här kmr mer Scream till er små människor som fortfarande läser :P Läser ni – kommenterar ni, annars hittar jag var ni bor, och HEMSÖKER er i ALLA framtid!!
MOAHAHA! :D)
(Bill)
”För att jag fortfarande älskar dig…”
”Älskar...”
”Dig…”
” Jag älskar dig…”
”Fortfarande…”
”Alltid…”
”Kommer alltid älska”
”För att jag…”
”För att jag alltid kommer älska dig!”
Han satt och bara stirrade på Andreas. Orden som kom ur hans mun kändes inte verkliga. Dem kunde inte vara verkliga! Om han nu… Varför lämnade han då… Varför… Hur… Nu… Nutid… Nytt liv… Nya tankar… Kommit över… Smärta… Sorg… Hjärta - dött… VARFÖR?
Han kände hur tankarna tog över, huvudet som hotade att sprängas, stygnen i hjärtat som revs upp och hur det började blöda. Händerna runt huvudet, håll inne smärtan. Han öppnade munnen som för att försöka skrika ut den, men inget ljud kom över hans läppar. Armbågarna runt benen, kura ihop sig, blunda, fokusera på det svarta, det intet, som fanns där inne. Sjunk in. Låt smärtan ta över så känns det bättre. Inte lika ont.
Han hörde Andreas mumla något på andra sidan, ute i verkligheten, och försökte stänga ute hans röst. Det var inte hans älskade som satt där. Andreas sa inte sådant. Andreas var den som visade, Bill den som i ord försökte beskriva efter bästa förmåga. Aldrig hade han hört orden över Andreas läppar innan. Andreas var död. Det där var en hallucination. Någon som klätt ut sig. NÅGON ANNAN!
”Bill…” Han såg skrämt upp, i tankarna, i verkligheten stirrade han blint på intet som fanns inuti honom. ”Bill… snälla!” En plågad röst. Men där var ju ingenting! Vem var det han skulle svara! Han visste att han borde. Bill… Snälla säg något!” Han hade ingen aning om vem rösten tillhörde, men han kände att han älskade den. Han VILLE svara! ”BILL!”
Ett skrik utifrån fick honom att slå upp ögonen. Ljuset slog emot honom, även om det bara var en svag springa mellan hans ben. Ett annat slags ljus. Ett ljus han inte sett på så länge…
”Bill?” En betydligt svagare röst nu. Bedjande. Sorgsen. Skrämd. Frågande. Älskad. Han. Tankarna for tillbaka i hans huvud, men mycket klarare nu.
Självklart var det honom, vem skulle det annars vara?
”Andreas…” viskade han och tittade upp, mötte blicken med klara ögon för första gången sedan de hade blivit dunkla.
Leendet som sprack upp i hans älskades ansikte fick ett svagt eget att skina på hans läppar. Det var inte stort. Men det var det första äkta leende han hade lett på så länge, och han visste att människan framför honom visste det också. Han behövde inte luta sig framåt, Andreas nådde så väl ändå. När deras läppar möttes kom alla känslorna han gömt tillbaka. Som ett stormande vattenfall av de lyckliga minnena. Levererade på en kudde lika mjuk som Andreas läppar. På det moln han flög på när deras tungor möttes efter så lång tid. Som den blixt av…
Han tittade förvånat upp, bröt sig fri från kyssen. Blixt? Förvirrat såg han sig medan en gnagande tanke började växa i bakhuvudet. Det svarta, glänsande, kännetecknande en kamera med teleobjektiv och linsen, skymtade fram genom en buske. Skräcken började växa i bröstet.
”Gå…” viskade han. ”Ingen känner igen dig, vet vem du är. Du var bara något fan som jag pratade med, jag var trött och svimmade, om dem såg det, och Indira, min syster, skällde ut dig för det. Sen kysste du mig, jag blev irriterad och du går.” Han ser beslutfast på Andreas. Som ser ut att tveka lite, mellan att stanna med Bill och låta honom slippa frågorna.
”Men… sen då?” frågar han och visar att han valt det senare. Bill ser tvivlande på honom.
”Jag… älskar dig Andreas. Det vet du. Men… Allt är inte som det var.” Han ser Andreas tvivlande blick.
”Jag… Jag…” stammar han och försöker desperat hitta anledningar. Och inser, nu som en blixt, att han inte har någon anledning. Att han bara vill få vältra sig i sin olycka, för att det är så mycket enklare än att ta itu med saker och ting, att han… Skulle dö nu, om han skulle vara tvungen att lämna Andreas nu.
”Älskar dig…” viskar han, och menar de två orden mer än han någonsin gjort det innan.
|
|
|
|
