Tänk om. |
Tänk om det kom en komet. Tänk om det blev krig. Tänk om önskningar kunde vara sanna? Hade jag varit kvar här då? tankarna hemsöker mig medan jag står och kollar ut på den förstörda värld jag lever i, samtidigt önskar jag att jag hade ett rakblad för att skada mig själv. Nej fan vad patetisk jag är, fast det har jag alltid varit.
Undra hur fan mina vänner orkar med mig?, de är fan ta mig konstigt, fast jag är jävligt tacksam.
- Ella! Hör jag någon ropa när jag springer upp för trappan till klassrummet.
- Ja? Säger jag och kollar bakåt. Det är Sanna som ropar.
- Vad gjorde du igår? Jag försökte ringa dig, typ femhundra gånger, sa Sanna oroligt.
- Jaha, nej jag bara.. jag sov.. , ljög jag, för egentligen var jag bara ovanligt deprimerad och gjorde inget annat en att gråta.
- Sov? Klockan halv tre på dagen?, sa Sanna med ett höjt ögonbryn.
- Ja, jag sov… klockan halv tre på dagen…, sa jag och gick mot klassrummet.
Jag såg Simone stå vid sitt skåp, jag sprang dit.
- Hej Simone, sa jag.
- Hej, vad gjorde du igår?
De va väl fan vad alla ska fråga det.
- Ehm… ingenting.. jag var ledsen, sa jag, jag kunde ju inte ljuga för min bästa kompis.
- Jasså, varför var du ledsen?, sa Simone oroligt.
- Vi kan prata om det sen. Vi börjar typ nu, sa jag.
Vi gick in i klassrummet, satte oss på våra platser och väntade på våran lärare.
Läraren kom och vi tog fram våra matteböcker. Jag fick en stor klump i halsen,
jag sa att ja skulle gå på toa så jag gick in på toan och började storböla,
Varför visste jag inte.
Tårarna slutade heller aldrig rinna. Jag struntade i min mattelektion och sprang ut. Jag fick ångest
Och sprang hem, tårarna rann fortfarande. Sanna kom efter mig men slutade springa tillslut.
Jag trillade ihop på en gräsmatta och grät.
Min mobil började ringa.
Det var Simone, jag svarade inte. Jag fick lite skuldkänslor, reste mig och gick hem. När jag kom hem satt mamma i köket och läste posten.
- Har du gråtit Ella?, frågade hon.
- Hej på dig också, sa jag surt.
- Förlåt. Hej, men har du gråtit? Det ser ut så.
- Nej det har jag inte, sa jag och gick in på mitt rum.
Jag låste dörren och satte mig i sängen, tog fram mobilen och började skriva ett sms till Simone; ”Hej Simone, förlåt för att jag bara stack sådär förut, men jag visste inte vad jag skulle göra, tårarna bara sprutade ut, och förlåt för att jag inte svarade när du ringde. Men du kan väl typ ringa mig ikväll eller logga in på msn, så vi kan prata? Puss, Ella”.
Jag skickade smset och gick och satte på lite musik.
Kollade på min mobil ifall Simone hade svarat och det hade hon.
Det stod; ”Det är ingen fara, blev bara orolig. Du får inte springa iväg så nästa gång, jag trodde det hade hänt något. Jag ringer dig typ klockan åtta ikväll. Puss”
Smset gjorde mig glad. Eller i alla fall på bättre humör.
Mobilen ringde, det var Nena. Jag svarade.
- Hej, det är Ella.
- Hej Ella, det är Nena. ”Hur är det?”
- Sådär, själv?
- Det är bra! Har det hänt något speciellt?, frågade Nena.
- Nej, eller jag vet inte, sa jag.
- Men berätta, sa Nena oroligt.
Jag berättade och det blev helt tyst i luren.
- Hallå, är du där? , sa jag.
Det enda jag hörde var lite snyftningar.
- Nena? Sa jag
- Ja, förlåt, men jag vill inte att du ska må dåligt, sa Nena.
- Aw, jag vill egentligen inte må dåligt, men… Shit vad är klockan?, frågade jag
- Fem i åtta, sa Nena.
- Oj shit, förlåt men Simone skulle ringa åtta så jag måste lägga på, sa jag ledsamt.
- Nej, jag saknar dig, ja måste få prata med dig!, sa Nena
- Men kom hit då!?! , sa jag
- Får jag det då?, frågade Nena.
- Ja mamma ska åka bort så jag är ensam hemma!, sa jag.
- Okej, men jag kommer snart, sa Nena ”Hejdå jag älskar dig!”
- Hejdå älskar dig också, sa jag och la på luren
Det tog inte mer än en minut tills telefonen ringde igen. Denna gång var det Simone.
- Hej, sa jag.
- Hej, det är Simone, hur mår du?
- Bättre, själv?, frågade jag.
- Bra, du har väl inte hittat på nått dumt?, frågade Simone oroligt.
- Om skära sig räknas som dumt så jo.., sa jag tyst.
- Men Ella, Seriöst, sa Simone irriterat.
- Förlåt, men man blir fan helt beroende.
- Jaha, men jag är beroende av dig, så sluta, jag älskar dig faktiskt, sa Simone.
Orden värmde. Jag visste inte vad jag skulle säga.
- M-m-m-men, jag ska försöka sluta, sa jag samtidigt som tårarna började rinna.
- Ja bra!, men min mamma kommer snart så jag måste sluta, sa Simone.
- Okej, hejdå.
- Hejdå, puss, sa Simone och la på luren.
Det dröjde inte många minuter innan det ringde på dörren. Jag sprang för att öppna. Det var Nena.
- Heeej sötnos, sa Nena.
- Heeeej, sa jag och gav Nena en puss.
Nena gick in och stängde dörren bakom sig.
- Lås, sa jag och blinkade med ena ögat.
Nena låste och följde med mig in på mitt rum. Det första Nena såg var den blodiga handduken som låg på golvet framför min säng.
- Oj shit. Sa jag och sprang dit för att slänga den.
- Ella…, sa Nena med tårarna i ögonen.”varför?”
Jag kollade ner på mina fötter och började gråta.
- Förlåt, sa Nena. Förlåt, de var inte meningen att göra dig ledsen.
- Det är ingen fara, det är mitt fel, sa jag och gick till skrivbordet för att hämta papper så jag kunde torka bort tårarna.
Hon såg min arm, och jag såg att hennes tårar började rinna.
- Jag lovar dig Nena, att någon dag kommer du att slippa alla mina problem, slippa alla 3 timmars långa telefon samtal klockan 5 på natten, slippa mitt fula ansikte, slippa mig!, sa jag.
Nenas tårar bara öste ut just nu. Jag satte mig i sängen bredvid henne och la min hand i hennes. Där satt vi och grät, egentligen tyckte jag att jag var ganska patetisk, allt var mitt fel, de var jag som skurit mig, inte Nena, det var jag som mådde dåligt.
- Ella du ska ingenstans. Du ska stanna här med mig tills vi blir gamla tanter. Jag älskar dig, och jag skiter i vad du tycker om mig, men jag hoppas du älskar mig. Och snälla, du gör det verkligen inte bättre för mig om du hoppar för jag kommer hoppa efter!, Jag älskar dig Ella, Nu och för alltid, förstå det, sa Nena
- Förlåt. Men jag får bara en sån känsla ibland, jag älskar dig också, och kommer alltid att göra det, sa jag.
Genast kändes det mycket bättre.
- Vad ska vi göra?, frågade Nena.
- Sova?, eller kanske mysa?, vi kan kolla på film, sa jag
- Ja vi kan både mysa och kolla på film, sa Nena.
- Vilken vill du se? Frågade jag.
- Livs Värket?, sa Nena
- Ja den är bra. Sa jag och gick för att hämta den.
Jag satte in den i dvdn och la mig i sängen igen.
Nena kom och la sig bredvid mig.
Jag brydde mig knappt om filmen. Istället kom jag och tänka på hur mycket jag älskade Nena. Vi har varit tillsammans i 3 år och inte bråkat en enda gång. Hon har alltid funnits där för mig. Jag blev rörd av mina tankar. Jag tog tag i hennes hand och kysste henne lätt på munnen. Fortsättning följer.
|
|
|
|
