På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

*älskling hur andas man ? (del 1)

älskling
Kan man dö av smärta?
i så fall, tror jag att jag gör det nu

för dina andetag är inte längre mina,
Vi delar inte allt längre,
det vi hade finns bara kvar
som minnen som förstör

och

du tillhör någon annan nu

*
Din hand i min var det bästa jag hade.
För när jag hade dina fingrar hårt tryckta mot
mina behövde jag aldrig koncentrera mig på att andas.
Dina andetag i takt med mina när du låg bredvid
mig i sängen tog bort alla skrik som fanns i mitt huvud.
Du andades alltid åt mig,
och nu när du är borta,
märker jag hur snabbt man glömmer saker.
För min hjärna har helt förträngt
hur man får in syret i lungorna,
och hur man sedan blåser ut koldioxiden som blir över.
Folk säger att andningen sker av automatik,
men i så fall har min hjärna ställt in sig på manuellt läge.
För det stämmer inte in på mig längre.

Dagarna rinner segt förbi som om jorden bestämt sig för att snurra
lite saktare runt solen, som numera går på energispararläge.
För varje sekund som går känns det som om timmar har passerat.
Det känns fortfarande som om det var igår.
Det känns som om det var igår jorden slutade snurra i
lagom takt, och balansen mellan liv och död blev till
en berg- och - dal bana.
Som om det var igår jag fick det där samtalet från dig.
Det där telefonsamtalet där du förklarade, att det är över.
Du sa bara det, och att du var ledsen, och sen dess har jag inte hört någonting alls.
Och det har säkert gått över tre månader.
Jag har ingen koll på varken datum eller tid längre,
och även om det skulle gått ett helt år, så skulle det fortfarande göra lika ont.
Det känns så nu i alla fall, men de påstår att det går över.
Typiskt människor; ”det kommer kännas mycket bättre snart”.
Du tog inte bara mitt halva hjärta, när du lämnade mig
för en annan, du tog med dig allting som jag behöver veta
för att leva, du mättade min hunger på livet,
och nu är jag nere i en av karusellens tunnlar igen.

Det här är inte en vanlig natt. Det är inte bara en av alla nätter då
jag har suttit vaken och tänkt i sängen, med duntäcket över mig och med varm
chokladmjölk rinnandes ner i kroppen med hopp om upptining av mitt sönderfrusna hjärta.
Inte en vanlig natt då jag tänkt och tänkt, och dött lite mer för var tanke som snurrat runt i huvudet på mig.

För imorgon är det den 22 augusti.
Det är natten innan skolan börjar igen och jag ska bli en niondeklassare, och vara sådär stor.

Och imorgon kommer jag få se honom.
Imorgon kommer jag se hur hans bruna hand, med exakt sju fräknar på, håller i en annan hand.
En hand som inte är min.
Och jag kommer se honom skratta sådär gulligt, som ingen annan riktigt gör.
Jag kommer höra hans ord som är menade till alla andra,
de kommer susa igenom hela min kropp och göra den stel.
Imorgon kommer jag se honom stolt visa upp sin nya flickvän.
Imorgon kommer jag se honom som jag älskade högre än någonting annat,
tillsammans med någon annan. Imorgon kommer jag få se det,
som jag så många gånger föreställt mig i mitt huvud,
och tänkt att han inte skulle passa med någon annan än mig,
för det skulle ju alltid vara han och jag.

Imorgon kommer jag inse hur fel jag haft.

*

asså, lite tips och så
är väldigt välkommet..
jag bara kände för att
försöka mig på att göra någon slags novell,

så säg ärligt vad ni tycker,
och hjälp mig gärna med lite tips och tricks

(jättetacksamförallaslagskommentarer:)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

prickigthallon - 30 sep 08 - 16:16- Betyg: