Ingen som du! (hästnovell) |
Prolog:
Jag smög fram till slaktbilen och hörde min älskade häst Ines sparka i båset hon var in i. Jag öppnade darrande och med frusna händer slaktdörren och hoppade in i bilen. Jag fick en obehaglig lukt av blod emot mig och ropade lågt:
- Ines!
Jag hörde en skarp gnäggning och jag kände mig fram till Ines i mörkret och hittade henne till slut. Då såg jag att både hennes sadel och träns låg där. Jag hann inte fatta beslut utan knöt bestämt upp Ines och lade på henne sadel och hennes träns. Sedan ledde jag ut Ines försiktigt till dörren och satt upp.
- Såja gumman! Hann jag säga innan Ines stegra sig och boxade upp dörren med hovarna och jag kramlade mig fast vid hennes långa man och Ines galopperade ut. Jag ställde mig upp i sadeln osäkert, jag kunde ju inte ens rida! Jag styrde Ines i galopp förbi Nina, Essi, Frida, Tiina, Mandy och slaktaren som tittade häpet efter oss.
1. Tårar stora som floder
Jag kände tårarna krypa fram ur ögonen. Jag tittade på från Nina vidare till Essi, Frida, Milla och Mandy.
- Men… jag älskar henne! Viskade jag.
- Ja, vi vet. Svarade Essi.
- Varför gör ni så här då? Tårarna gjorde det slemmigt att tala.
- För att Ines är så gammal att rida, svarade Nina.
Mina tårar flödade ännu mer än någonsin. Jag vände på klacken och sprang därifrån. Mina tårar flödade som floder, jag orkade inte stå ut med att Ines slaktades. Jag sprang in till Ines som låg där lugnt.
- Ines! Jag slängde mig ner på knä och kramade henne.
Ines frustade.
- Jag älskar dig! Mina tårar rann ner i Ines man och den blev våt.
Jag tog en dammbortse och började borsta henne sorgset. Medan mina tankar flödade bort till 3 år tidigare…
- Och nu kommer Emilia Westerlund 11 år med Ines! Ekade högtalaren och jag kom in skrittande med Ines.
Först i skritt lydigt i en triangel. Sedan trav. Så var det slut. Nu skulle de kolla på Ines. Efter en stund var allting klart och jag ledde ut henne.
- Vi har en vinnare! Ropade högtalaren en timme senare.
- Emilia Westerlund 11 år med SG Ibiza 975!
Jag kramade Ines…
- Jag kan inte fatta varför de gör så här!
Jag slängde ner dammborsten i höet och satte mig mot Ines box vägg. Ines nosade bara på borsten men återgick sedan till att äta de hö hon kom åt. En blick på Ines fick mig att sörja ännu mer, men jag hade inga tårar kvar att gråta. Min högsta önskan hade alltid varit att Ines skulle bli min. Men istället för att hon skulle bli min och vi skulle kunna komma ännu närmre varandra, skulle nu min ända kärlek försvinna…
2. En helt vanlig dröm
- Vem vill bli skötare åt Ines? Frågade Nina med hög röst för att överrösta ljudet i klubbrummet.
Min hand flög genast upp. Jag var ivrig att få Ines som sköthäst så min hand skakade lite.
- Okej, på lördag och söndag? Sa Nina
- Ja, det går bra, svarade jag.
- Okej, om du vill kan du gå nu, sa Nina och nickade medan hon log.
Jag vände mig om och började gå mot stallet. Det var inte så långt så jag stod snart där utanför Ines box. Hon kom fram och hälsade på mig men struntade annars om att jag var där. Ines bråkade lite när jag skulle in men jag var bestämd och flyttade henne genom att lite trycka med handen mot bringan. Hon backade något lite men jag slapp in ändå. Jag stängde nästan dörren innan jag gick fram till henne och började prata medan jag stod på sidan och borstade hennes hals så att hon kunde se mig. När jag tog med hovkratsen ville hon inte lyfta men jag gav inte upp, jag tog stadigt tag och kratsade hovarna ordentligt. De andra hovarna var inget problem. Tiden gick och när mamma ringde att jag skulle komma hem hade jag och Ines blivit riktigt bra kompisar redan. Men, jag sa hejdå och klappade henne som beröm och kliade henne lite bakom örat. Hon slöt ögonen och njöt verkligen. Sedan när jag lyckades slita mig, log jag med hela ansiktet hela dagen…
- Vakna Emilia! Sa mamma och skakade om mig ordentligt.
- Vad är det? Mumlade jag sömnigt.
- Du ska till skolan idag också! Svarade mamma och gick ner till köket.
Jag steg upp och sträckte på mig innan jag steg upp och började klä på kläderna. Redan i trappan kunde jag känna doften av gröt, visserligen tyckte jag om det men nu mådde jag illa bara vid tanken att äta nåt. Men, som min egen mamma tvingade hon i mig en portion gröt och när klockan var så mycket som skoldags hoppade jag på cykeln och trampade iväg till bussen. Om mamma bara hade vetat vad som skulle hända så hade hon nog inte skickat mig till skolan alls….
3. Skärp dig Emilia!
Inne i klassrummet var det kallt fast jag var väl den ända som inte märkte att det inte var så. Jag försökte verkligen hänga med när de andra läste sina uppsatser men jag kunde liksom inte. På rasten var jag ensam och hade ingen lust att prata alls. Men min bästa kompis tvinnade hela tiden runt mig.
- Du är så tråkig! Sa hon om och om igen.
Till slut kunde jag inte hålla mig.
- Det är du också, svarade jag surt.
- Nå…
Min kompis så chockad ut. Hon vände på klacken och gick därifrån. Klockan ringde och jag började med tunga steg gå in. Den här lektionen var det naturkunskap och vi skulle läsa direkt ur boken.
- En del djur föds upp för att sedan användas som mat eller för att deras skin skall bli kläder. En del djur vänner ser det som djurplågeri, medan andra ser det som det ända sättet att leva på. Men eftersom djuren är uppfödda i burar kan de ju inte överleva i naturen, de är vana att få mat inte jaga eller leta mat själva.
- Tack, Minna! Sa läraren Hasse åt flickan som läst.
- Din tur Emilia! Sa Hasse och jag böjde ner huvudet mot boken.
Det som stod där var för tungt att läsa. Min halv var grötig av snor och slem och jag fick inget ljud ur mig alls. Hur jag än ansträngde mig, och till slut tittade hela klassen på mig.
- Mår du bra? Frågade Hasse och kom fram till mig.
Ännu heller fick jag inte ens ett litet pip ur mig. Kroppen var tung och jag orkade inte röra på mig.
Timmen gick och Hasse lät min kompis läsa istället. Och så ringde det ut. Gymnastiken var det värsta, där var läraren Maria lärare och vi fick verkligen anstränga oss på den timmen. När vi skulle börja orkade jag knappt röra armen, så Maria blev arg på mig genast.
- Skärp dig Emilia! Se så, börja jogga runt ett varv plan nu! Sa hon och jag tvingade mig själv iväg.
Huvudet värkte och snurrade. Det räckte inte länge tills jag kände sanden mot min kropp och allt blev svart. Jag hade helt enkelt inte kraft till något annat än att bara låta mig falla och svimma medvetslös ner…
4. Adjö Ines… eller?
När jag vaknade låg jag hemma på sängen och klockan var 3 på morgonen. Jag kände mig trött men samtidigt pigg. Ändå låg jag bara där och tankarna om Ines kom tillbaka. Det var idag slakt bilen skulle komma. Tårarna hade tagit slut för länge sedan så jag hade en stor klump med sorg i magen. Försvinna var allt jag ville just nu, men det var lite svårt. Jag tvingade mig själv att stiga upp ur sängen och klä på mig. När jag klätt på mig gick jag ner och lagade tyst någonting att äta. Sorgen låg kvar och jag mådde ännu illa efter att jag ätit. Vad skulle jag hitta på för att få illa måendet bort? Det visste jag ju inte. Nåja, i vilket fall som helst så blev klockan fort 8 på morgonen och de andra började vakna. Precis som jag hörde mammas steg i trappan lade jag mig ner på soffan i köket och låtsades må så dåligt att jag skulle slippa skolan. Mamma gick på det och jag fick en värktablett som hjälp mot huvudet. Senare när alla hade gått klädde jag på mig ordentligt och hoppade upp på skotern. Jag skulle fara till stallet för vilket pris som helst!
Klockan var nästan 10 när jag svängde in på stallbacken. Det var tyst men jag kunde se slakt bilen och höra ljud från den. Skärande gnäggningar ekade i mina öron och en tår rullade ner för min kind. Jag hade kommit för sent, Ines var där inne och snart skulle hon vara borta för alltid. Vänta lite, nej! Ingen skulle få ta min Ines ifrån mig! En bestämd tanke dök upp i mitt huvud. Jag smög fram till slaktbilen och hörde min älskade häst Ines sparka i båset hon var in i. Jag öppnade darrande och med frusna händer slaktdörren och hoppade in i bilen. Jag fick en obehaglig lukt av blod emot mig och ropade lågt:
- Ines!
Jag hörde en skarp gnäggning och jag kände mig fram till Ines i mörkret och hittade henne till slut. Då såg jag att både hennes sadel och träns låg där. Jag hann inte fatta beslut utan knöt bestämt upp Ines och lade på henne sadel och hennes träns. Sedan ledde jag ut Ines försiktigt till dörren och satt upp.
- Såja gumman! Hann jag säga innan Ines stegra sig och boxade upp dörren med hovarna och jag kramlade mig fast vid hennes långa man och Ines galopperade ut. Jag ställde mig upp i sadeln osäkert, jag kunde ju inte ens rida! Jag styrde Ines i galopp förbi Nina, Essi, Frida, Tiina, Mandy och slaktaren som tittade häpet efter oss.
- Kom igen gumman! Sa jag högt i och klämde lite med min häl mot Ines sida.
Ines ökade motvilligt farten och så hände allt väldigt fort. Framför oss dök staketet för ridplan upp och jag hann med ens fatta att jag inte skulle hinna stoppa Ines. Så Ines tog sats och hoppade högt över med mig osäkert i sadeln. Jag försökte komma ihåg att göra som jag läst i böckerna och otroligt nog klarade jag det utan att falla av. Nu kunde jag höra ropen efter oss och människor som kom springande. Ines bockade ett litet skutt av glädje i galoppen och jag tänkte inte låta någon förstöra kärleken mellan mig och Ines. Konstigt nog, så kände jag mig som ett proffs i sadeln fast jag visste att jag aldrig tagit ridlektioner alls. Jag ryckte lite försiktigt i tyglarna och Ines saktade lugnt av till trav. Mitt hår fladdrade där vi travade fram. Hela mitt ansikte log, inte visste jag att jag kunde rida lätt! Med graciösa steg ställde jag mig upp och ner i sadeln med rytmen från Ines. Nu först märkte jag att vi hunnit ganska långt och att ingen mera följde efter oss. Men jag tänkte inte låta dem avliva Ines till slakt! Sån tur att jag red en väg som jag kunde ända hem till. Ines saktade lydigt av till skritt och så skrittade vi hela vägen hem.
Hemma hämtade jag min fullblodsgrimma och grimskaftet och lade det på Ines istället för tränset. När Ines var bunden med grimma i våran veranda tog jag av sadeln och hängde det på veranda staketet. Ines förde ner huvudet och började genast beta av gräset. Medan Ines stod där hämtade jag en hink med vatten till henne och ett par morötter. Hon såg ut som i sjunde himlen där hon stod lugnt och betade medan jag ryktade henne med mina ryktborstar. När jag var färdig med Ines och hennes hovar hämtade jag snö käppar från garaget och band inifrån. Sedan medan Ines drack och betade lagade jag en liten hage åt henne som hon sedan fick gå i. Klockan var 4 på förmiddagen och magen kurrade förskräckligt. Före jag gick in kollade jag att Ines hade allt hon behövde i sin hage och så gick jag in. Inne lagade jag mat och så när jag var mätt somnade jag ute i gräset bredvid hagen. Jag sov så gott att jag inte märkte det som hände omkring mig…
5. Kärlek för evigt
När jag öppnade ögonen stod mamma och pappa och pratade med Milla. Jag blev sorgsen i hjärtat igen och kröp under tråden för att gå fram till Ines. Ingen skulle få ta henne ifrån mig! Milla märkte mig och tittade på mig med allvarliga ögon. Det var som om hon förstod min sorgsna blick och hon nickade och sedan log hon plötsligt mot mig för nåt som min pappa sa. Mamma och pappa kom fram till mig och först tittade pappa på mig och sedan suckade han.
- Det finns då inget som skiljer er åt? Frågade han och tittade på mig.
- Nej, ingen kommer emellan våran vänskap! Svarade jag självsäkert och kramade Ines.
- Så det är bestämt? Sa Milla och vände sig till min mamma.
- Ja, jag antar det, svarade pappa i mamma ställe och öppnade sin plånbok.
Jag tittade upp från Ines man och tittade på pappa med misstänksam blick. Han petade upp två 500 lappar och gav dem till Milla. Jag bara stod och gapade.
- Vad var det där bra för? Nästan viskade jag.
- Ines är nu din, svarade Milla vänligt med ett leende.
- Men hur har vi råd med henne? Frågade jag.
- Nu har vi råd! Sa mamma och pappa i kör.
Jag kun de fortfarande inte förstå det. Att jag var ägare till Ines just nu?! Det var ju inte klokt.
- Nu måste vi fara, sa Milla och de hoppade in i sin bil och körde iväg.
- Men transporten? Skrek jag och sprang ett stycke ut på gården.
- Den är också vår, sa mamma och jag blev som förlamad.
Nästa dag åkte vi alla iväg till stan och köpte allt vi behövde till Ines. Foder, lite utrustning till mig (för Milla hade ringt att jag kunde börja ta lite privat lektioner) och pinnar till hagen och så vidare. När vi kom hem var klockan 3 på eftermiddagen och jag började genast utfodra Ines. Medan hon åt, åt jag min mat där inne och efter maten ryktade jag. Ännu senare på dagen ungefär klockan 5, hade jag ringt Rebecca och frågat om hon hade lust att komma ut och rida en tur. Becca blev häpen och svarade ja.
Jag satt på Ines i sadeln och höll ett passande grepp om tyglarna medan vi skrittade fram i jämsides med Becca och hennes islandssto Dis. En dag kunde inte sluta bättre än så här! Och nu var Ines hemma hos oss, för evigt!
Slut! <3
|
|
|
|
