Upprivna sår. |
Första gången var i början på april, 2:a april för att vara exakt.
Jag satt i duschen med pappas rakhyvel i handen och rispade. Varför? Var jag olycklig då? Vad hade
man för sorger då? Dagen efter hade jag en rosa trekvartsärmad tröja, och risporna, (som snarare var närmare armbågarna än handlederna)
blottades. Hade det här varit en saga hade den varit slut nu. Men det här är ingen saga, iaf ingen med ett lyckligt slut.
Hon log. Ett sinnessjukt leende.
Ögonen glittrade i kapp med rakbladet. Av iver, av lust. Det var länge sedan sist. Men det var något som var fel.
Allt var fel, rakbladen var från hennes gamla liv, nu hade hon vändt på bladet, och börjat om på nytt.
Hela hon skrek inombords när vass metall möter mjuk hud, men det var försent. Vett och suntförnuft var redan långt bort.
Och det hände igen, som så många andra gånger förut. Det var som en orgasm, hon darrade, rös,
blundade och skrek rakt ut i mörkret. Och sen var allt över på bara nån minut. Ögonen glänste av tårar, huden var svettig och hon flämtade.
Varför? Varför just nu? Varför ska gamla så slitas upp nu?
Hon grät, och tårarna blandades med blod.
Men på ett underligt sätt var hon också lycklig.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.5) | | Cilises - 28 mar 06 - 18:23 | | Finns här om du vill prata! | - 28 mar 06 - 16:38- Betyg:  | | Bra skrivet!!!!!!!!! | minimuffla - 25 mar 06 - 22:04- Betyg:  | | Förstår. |
|
|
|
