5 år på 5 minuter. |
Jag ger min lägenhet en sista blick, dom här fem åren
har varit känslosamma.
Det började med att jag träffade mitt livs kärlek i
mataffären och han bjöd ut mig. Vi blev ett par och efter
två kärleksfulla år så gifte vi oss.
Livet var helt perfekt. vi båda hade en önskan, att få
höra små fötter tassa på golvet. Barn.
Vi pratade om det och ett år senare låg jag på BB och skulle
föda vårat första barn. Allt var perfekt, vi var
överlyckliga jag och min man. Efter läkarundersökningen
visade det sig att våran älskade dotter bara hade max
ett halvår kvar att leva. Vi ville inte tro på det alls,
min flicka låg ju här.
Men ett halvår senare stod vi på
kyrkogården och begravde vårna flicka, ett halvår gammalt.
Tiden efter var mycket svår, jag blev deprimerad, förlorade
jobbet och började med destruktivt beteende.
Jag och min man gled isär varandra.
Vi fick ett tips av en god vän att gå till kyrkan,
så på söndagen tog vi oss dit och när vi satt där kände
vi hur Gud fyllde våra själar och när vi gick ut ur kyrkan
så var allt mycket bättre.
Den dagen var början på vårat nya liv.
Vi bestämmde oss för att flytta från stan, ut på landet,
flytta ifrån alla hemska minnen.
Nu står jag här i dörröppningen med våran nyfödda dotter
i famnen som är helt frisk och stänger dörren till det
förflutna. Våran första dotter kommer alltid finnas på en
speciell plats i våra hjärtan.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4) | dikt2 - 23 sep 08 - 16:29- Betyg:  | | bra | MsAnanas - 22 sep 08 - 20:28- Betyg:  | | Tycker inte direkt det är en novell, men ändå bra :) |
|
|
|
