natt |
Det är natt.
Jag kollar på dig och du ligger på rygg.
I skenet av månen ser jag din vältränade kropp och din silkeslena hud ses gyllenbrun mot det vita lakanet.
Jag sätter mig upp i sängen och ser att du börjar vakna till.
Jag drar ett finger från hakan till den vältränade magen på dig.
Jag vet att du gillar det och du börjar alltid gny, så också idag.
När du slår upp dina rådjursögon och kollar djupt in i mina ögon smälter jag som choklad i solsken.
Jag ser att du kollar på mig med en blick som från dig betyder att du älskar mig.
– jag älskar dig med säger jag med en röst som snart brister av all den gråt som stockas i halsen på mig.
Jag klarar inte av det här längre, jag måste få träffa honom igen, varför gör jag såhär mot den jag älskar?
Varför är jag så dum?
Du frågar mig inget när jag börjar gråta, du förstår, du förstår att jag har någon annan.
Du känner dig så värdelös, att ännu en gång så måste du skiljas från den enda människan du har älskat på mycket länge.
Varför måste just du?
Du börjar torka mina tårar, du smeker mig över ryggen och säger att jag älskar dig så otroligt mycket men vi kan inte leva såhär längre.
Jag vet ,säger jag men jag känner ändå att det är det minsta jag vill.
Jag vill vara med dig för alltid men jag kommer inte klara av det säger jag,
jag kommer att tänka på vad jag har gjort mot dig och jag klarar inte av att ljuga längre.
Personen jag är otrogen med, nej jag kan inte ljuga längre, det är din bror.
Du backar ner från sängen och ställer dig upp och börjar skrika åt mig,
saker som djävla hora,
varför min bror?
Varför kunde du inte ha sagt något tidigare?
Varför?
Varför?
Du böjer dig ner för att ta upp något från golvet,
jag hinner inte se något mer innan allt blir svart för mig.
Du har slagit mig, din älskade fru och du börjar gråta och jämra dig.
Varför?
Vad håller jag på med?
Jag fattar inte, varför min bror, varför jag?
Du tappar besinningen helt och slår mig gång på gång, medan du skriker orden
Varför? Jag älskar ju dig!
Din blick faller på mitt ansikte,
det är blod, blod överallt och du klarar inte av det här mer.
Du springer, med stolsbenet i högsta hugg ut genom dörren och ut på gatan.
Du skriker:
hjälp,
vad har jag gjort?
Lås in mig.
Jag vill dö!
Jag klarar inte mer.
Allt det hinner du säga innan någon reagerar på att du är blodig.
Folk får panik, springer åt alla håll.
Du slungar dig själv ner på marken och du gråter, gråter och skriker för allt dumt du gjort i ditt liv.
Du sitter där och skriker lång tid innan du hör en polisbil,
då springer du, du vill inte hamna i fängelse.
Du springer och springer tills du kommer till bro,
du häver dig över räcket och hoppar rakt ner bland alla bilar.
Du dör ögonblickligen.
Samtidigt ligger jag hemma och kan inte röra mig,
jag känner att jag blöder,
har jätteont i huvudet men jag lever.
Jag försöker ställa mig upp men det går inte,
jag ramlar,
faller så olyckligt att jag slår i huvudet i ett skåp
och går en snabb fast utdragen död till mötes.
|
|
|
|
