tell me this night is over del 29 |
han går med hårda steg mot rummet där mobilen ringer och svarar.
"Hej det är Ola" Säger han efter att han klickat på grön lur,
"Hej vi ringer från sjukhuset, " säger tanten på andra sidan.
"jaså varför då?"
" visst var det du som pratade med Moa för ett tag sedan?"
" jaa? har det hänt något?"
kvinnan suckar.
" Hon dog idag..." säger tanten.
Ola stirrar tomt framför sig. han känner hur ögonen bräns. hur allt börjar yra, han måste sätta sig ner.
han tittar runt men ser inget han kan sätta sig på. Han lutar sig mot väggen och sätter sig ner på golvet.
Det kalla golvet som kyler ner honom. Han börjar frysa, värmen åker ur honom,
" jag är ledsen" Säger hon och lägger på.
Ola tar bort telefonen från örat och slänger den av vrede i väggen.
han bryr sig inte om den går sönder
Han begraver ansiktet i sina händer och känner hur tårarna rinner ur honom. Visst... han hade inte pratat så mycket med henne. men tillräckligt för att kunna gr¨ta. det va något speciellt med henne. som ingen kunde förklara. hon verkade ha en sån livslust. hon deppade inte. hon hade pratat en massa om va hon skulle göra när hon blev frisk. som att gå på alla ark konserter i hela sverige bara för att fira att hennes sjukdom var över.
hon ville bli lycklig. och hon var lycklig när hela ark kom och hälsade på henne. men hon ville på alla konserter med, och känna lyckan från alla andra runt omkring henne och lyckan hon själv skulle få uppleva flera gånger om. men de kommer hon aldrig få.
för sjukdommen vann. den tog över.
han ville inte tro på det. och han lovade att komma tillbaka innan operationen. men det gjorde han inte. han svek henne. visst han var sjuk då. men det känns ändå hemskt, han skulle ringt och sagt något. men han gjorde det inte. han bara låg i soffan och tyckte synd om sig själv.
Ilskan kokar inom honom och han slår knytnävarna i golvet
|
|
|
|
