tell me this night is over del 17 |
Taxin stannar utanför sjukhuset i malmö och Ola kliver av och betalar för turen.
Han går in till receptionen.
" Hej kan jag hjälpa dig med något" säger tanten bakom glaset till Ola som tittar runt om sig.
" jaah..." säger han efter ett tag och går fram till luckan.
" är det nån du letar efter?"
" ja jo det kan man säga."
"okej kan jag få ett namn"
" moa karlsson."
tanten tittar på honom.
" är det du som är Ola Salo?" frågar hon sen.
" mm."
" hon är ett stort fan till the ark."
" ja jo. jag har förstått det" säger han och ler.
" Jag tror jag skickade ett brev från henne till dig i förr går. Hon sa att det var viktigt"
" ja! det är därför jag är här"
" jaha. men kom så ska jag leda dig till henne då" Säger tanten och kliver ur luckan. och en annan person tar över
Ola följer efter tanten in i en lång gul korridor.
Han har alltid hatat sjukhus. De luktar konstigt och de ser så tråkigt ut. nästan som ett fängelse.
En gammal tant sitter och pratar med sig själv i rummet dem pacerar.
Ola blir nästan lite rädd. Men fram för allt tycker han synd om alla som ska behöva ligga i dem här tråkiga rummen med en säng och en massa sjukhus verktyg. Han hade fått cell skräck.
Snart stannar dem utanför ett rum. Tanten knackar på.
"kom in" svarar en svag röst innanför dörren.
Tanten går in men Ola stannar lite utanför.
Var detta verkligen bra. tänk om hon är en riktig fanatiker och sen drabbas hon av en hjärt attack istället. Men hennes högsta dröm var att få träffa honom. Då måste detta vara rätt.
" du har besök! " hör Ola att tanten säger till Moa
" jaså? Vem då?" frågar Moa och Ola hör hur hon sätter sig upp i den knarrande sängen.
" Du kan komma in tror jag." Säger tanten.
Ola kikar in i rummet och tittar på ett par vänliga ögon som ler men snart förvandlas dem till förvånande. Hon ser ut att börja skrika när som helst.
Ola kliver försiktigt in och tittar på henne.
" Hej! " hon glatt.
Hon verkar inte alls nervös.
Ola nickar till svars.
" jag fick ditt brev." Säger han och tittar på alla slangar hon har fast om sej och han tittar runt i rummet.
Tanten lämnar dem ensamma. Och Ola tar en stol och sätter sig bredvid Moa.
Moa sätter sig upp lite till i sängen. Och ola ser på hennes min att hon har ont.
" hur är det med dig?" frågar han och ler
" jätte bra för tillfället. men innan du kom var tillvaron trist!" säger hon och ler.
" så bra."
" kan inte jag få en kram?" frågar hon sen.
" Amen det är klart att du kan få." Säger Ola och lutar sig fram. Han sätter sig sedan på säng kanten och håller om henne länge. Hon doftar gott även om hon ligger på ett sjukhus. Han känner hur hon ler och hur hennes kropp fylls av lycka.
Han stryker henne över ryggen. Sen tittar dem på varann och ola ger henne en puss på kinden då en blixt kommer från dörren.
Ola tittar snabbt dit och ser hur en man med en stor kamera försvinner bakom dörren.
Men han fattar att han står kvar för att få information.
Moa ler av pussen.
" tack så mycket" säger hon och ler.
" när jag fick ditt brev blev jag sorgsen av det. jag ville verkligen göra dej glad genom att uppfylla din dröm. det är inte rättvist om du inte har fått träffa oss efter konserten när du gillat oss så länge. Säger han och ler.
" nej men min mamma är bara rädd om mig."
" ja det e ju bra"
" kan du bara vänta lite jag ska ringa ett samtal. Jag lovar att komma in sen igen." Säger ola och moa nickar att det är okej.
" men kan du bara räcka mej min hand väska som ligger där`??" frågar hon och pekar på en grön väska som ligger under stolen ola satt på.,
" självklart."
Ola tar upp väskan och ger den till henne.
" här har du"säger han
" tack"
" kommer snart då!"
" japp ta din tid. jag går ingenstans." skämtar hon och ler
|
|
|
|
