tell me this night is over del 10 |
De går in i parken som bara är över vägen.Där roserna skiner upp mot deras ansikten och Ola tycker att blommorna ser mycket större ut nu än va dem var förut.
Men han tänker inte så mycket mer på det.
" Vad heter du förresten?" Frågar Ola och ler lite.
" Angelica" Säger hon och ler lite tillbaka.
De sätter sig på samma bänk ola satt på härom dagen när han tittade på Angelica *som hon nu hette* hur hon försvann runt hörnet dryga 100 meter bort.
" Du är Ola Salo va`?" frågar hon.
"herre gud jag trodde hon visste att..." Tänker han.
"jaa det stämmer" säger han och tittar ner i marken.'
"nu är det säkert redan kört, Bisexuell e va jag e med... hon gillar säkert inte det." Tänker han och forstätter titta ner i den bruna grus sanden som trampas ner mer och mer för varje männsika som gått där.
" jag tycker om eran musik. jag har några skivor med er hemma!" Säger Angelica och ler.
Ola tittar glatt upp.
" Det glädjer mig att höra" Säger han.Han börjar fingra på sina händer. Han är nervös. han vet inte vad han ska säga. De gick ut för att prata om varför hon var ledsen. men han vågar inte fråga. Kanske att de är för personligt.
En kall vin sveper in bland träden och korsar Angelica och Ola.
Angelica har ingen jacka på sig. Ola ser hur hon fryser.
"Fryser du?" frågar han och tittar på henne.
Hon nickar. Ola tar av sig sin jacka.
"ta på den här så länge så kan vi leta upp ett fik att prata på." Säger han och räcker henne jackan,
Hon fryser för mycket för att kunna tacka nej. Så hon tar tacksamt emot jackan och sveper den om sig som en vanlig filt.
De börjar gå mot ett fik. Men de pratar inte. De går bara i en tystnad som verkar vara för evigt.
en tystnad som inte bådar gott...tystnaden säger mer än man tror ibland.
Ola kan känna hennes sårade känslor. Det är som ett moln omkring henne som bara sprutar ur ledsamhet och oro.
Något är inte rätt till hos henne. Han vill veta vad. han vill hjälpa.
Men vill hon ha hans hjälp? Eller tycker hon bara att han är en dum Bögjävel som inte kan något mer än att gå halvnaken på stadens torg?
Många tankar svävar i hans huvud...
Snart hittar de ett fik och båda ökar steglängden för att undgå kylan så mycket som möjligt
De beställer bara en varsin kopp kaffe.
Ola gillar egentligen inte kaffe...Men han är lite trött och känner sig seg. så han behöver det.
kaffet är svart i koppen som han tar emot i kassan.
Angelica går lite längre in i rummet och sätter sig ner vid ett mysigt bord. Ola tittar runt i rummet där dem sitter. Det är en mörkblå färg på väggarna. och torkade blommor hänger upp och ner på väggarna. Stolarna dem sitter på som egentligen är fotöljer är alldeles utnötta av alla människor som suttit där och fikat. Bordet är litet och det är ganska trångt.
Inte det bästa fiket han varit på direkt.
" Gott kaffe!" säger Angelica och ler.
Ola nickar bara.
hon tittar ner i koppen som står framför sig och rör långsamt med sorgsna cirklar runt i koppen.
Ola dricker en klunk kaffe och ställer ner den sen.
" hur är det med dig?" frågar han.
" inte så bra.." Svarar hon utan att titta upp från koppen.
" är det något som har hänt?"
" jaah.. det kan man väl säga."
" vill du berätta?"
" men de e mara det att... Min bästa vän är jätte depprimerad.. och hon försökte ta självmord igår...och hon lyckades nästan. Så hon ligger på sjukhuset nu. och dem vet inte om hon kommer att klara det.Dem säger att hon måste kämpa. men eftersom att hon inte vill så är det meningslöst. Hon kommer inte att klara det. Även om jag önskar det mer än allt annat. Hon har alltid funnits till hands men nu..." berättar hon.
Tårar faller ner från hennes kind.
Ola flyttar sin stol bredvid henne och lägger en tröstande arm om henne.
" Det är bara det att... vi har känt varandra hela livet.. och och jag klarar mig inte utan henne. hon är som en syster. och hon vill inte heller berätta varför hon mådde så dåligt. så jag kunde aldrig hjälpa. och jag känner mej så svag. och allt är fel.." fortsätter hon.
" Men hon kanske var rädd att du skulle svika henne`?" frågar Ola.. som försöker förstå hennes situation.
" det skulle jag aldrig göra."
" men om det verkligen är något hemskt. som hon ångrar mer än allt annat. något dumt hon gjort... "
" men vad skulle det vara?"
" jag vet inte. jag kan inte komma på någon anledning. men något måste det vara."
" ja , jo..."
" jag hoppas att det löser sig. "
" tack."
Angelica kramar om honom som tack.
efter ett tag tittar dem på varann och Ola blir genast nervös.
" gör det något om jag sitter i din famn? jag fryser fortfarande?"Säger angelica.
" öööhh... visst." Ola förstår inte vart hon vill komma. Men han gillar henne och vill inget annat än att vara så nära henne som möjligt.
Han flyttar tillbaka stolen till andra sidan och Angelica sätter sig i hans famn och kurar ihop sig.
Ola håller om henne för att ge värme. Hon lutar sitt huvud mot hans bröst och slappnar av.
Han gör inget annat än ler. Kvinnan han tittat på i en veckas tid. som han drömt om och kvinnan som ger honom rysningar i kroppen varje gång hon ler sitter i hans famn och lutar sig mot honom.
Han stryker sin högra hand över hennes armar för att värma lite till.
Han känner hur hon ler. OCh han fylls med en värme som han aldrig känt förut
|
|
|
|
