tell me this night is over del 9 |
Kapitel 3
Nästa dag kliver han upp tidigare än vad han gjorde dagen innan. Han åt en mastig fukost och tog en bunt brev i sin väska och började gå mot biblioteket.
Han fick aldrig se kvinnan igår så han MÅSTE se henne idag. Så han tog med sig ett par brev för att svara på. Sen skulle han hem och fortsätta. Han hade hållt på med att skriva nya låtar allt för mycket den här veckan att han pressade ur varenda droppe av idéer till nya låtar att han inte kunde hitta något samanhang i det hela. Alla ord och meningar hörde inte ihop.
Men han förstod inte heller varför han var så tvungen att se kvinnan. Kvinnan som han aldrig pratat med. Kvinnan som doftade rosor varenda gång hon paserade honom. och hur han ständigt satte sig rakt upp och drog in doften i näsan så fort hon inte såg.
Han vart som hypnotiserad av doften att det inte skulle förvåna honom om han skulle följa efter henne och förblindas av kärleken.
Hennes ansikte som ler mot honom varenda gång han går på toaletten bredvid kassan. Och hur hon säger hej till honom varje morgon.
Kärlek vid första ögon kastet. Han har aldrig trott på det. När han var mindre trodde han att man själv kunde bestämma vem man skulle vara kär i. Men så var det inte alls. Det var så han hade fått reda på sin bisexuallitet.
Så fort han insåg att han var kär i en kille, Så satt han och försökte komma på orsaker till varför det pirrade så och varför han längtade efter att vara med just den killen. Han tänkte att de måste vart att han hade en sån längtan efter en nära bror. Men så var det inte. Han var bisexuell.
Och det tog ett tag för han att inse det.Men sen så började han tänka om.
"Alla är egentligen bisexuella... bara de att vissa inte vågar visa det. Och när man väl är modig och går ut med det... blir man kallad för en idiot... det är fel... det är frustrerande."Så gick hans tankar förr i tiden.
Det känns som en evighet sen. Men det var bara några år sedan.
Han är nu framme vid biblioteket. Kvinnan som han gått dit för idag har precis låst upp dörren. Ho har fullt i händerna och Ola ser sin chans.
"Vänta!" Ropar han och springer över gatan för att hålla upp dörren åt henne.
"Låt mig hjälpa dig med den där" Säger han och ler.
Hon tittar vänligt på honom. Men han kan se hur ett svart sorgset moln är runt omkring henne. Det är inte hennes "vanliga" leénde. Det är som så sorgset. så annorlunda.
Olas leénde slocknar när han ser hennes. Hon går in och börjar packa upp. Han går långsamt mot ett bord där det finns bra syn över kassan där hon oftast står.
Han hör hur en sorgsen snyftning ljuder från hennes mun.
En tår rinner ner från hennes kind.
Han får en viss panik. Han glömmer alla brev han skulle svara på. Hon går in på lagret och hon kommer inte ut på länge. Under tiden tar Ola upp breven och börjar titta på dem. Han ska precis börja skriva ett svar till en som heter Sofia. Men då kommer kvinnan ut. Hennes ögon är alldeles röda av gråt, och hennes kinder är fuktiga från alla floder av tårar hon förmodligen har gråtit ut.
Han måste göra något. Det gör ont i hjärtat av att se henne såhär.
Han tar mod till sig och går fram till henne.
"Hurru...Hur är det med dej egentligen?" Frågar han och tittar på henne. Han försöker få ögonkontakt, men allt hon gör är att titta ner i den bruna slitna bänken där många böcker legat i flera år. Böckerna som åker fram och tillbaka över bänken som repar upp de lackade bordet.
" Det är kanske inte så bra..."Säger hon och tittar lite snett på Ola.
" Är det något du vill prata om?"
Allt hon gör är nickar.
" Ska vi gå en annanstans?" säger Ola och tittar mot utgången.
"men jag har ju ett jobb att sköta" säger hon och börjar plocka i ett par böcker.
" Men jag tror inte att du gör en sån stor nytta ändå av att stå här och vara ledsen...?" Säger Ola och ler lite försiktigt. rädd att hon ska missförstå honom.
" nej du har väl rätt... jag får ta och stänga den idag..."
"Men du har väl fler som jobbar?"
" inte för tillfället. alla är lediga och jag tog på mej allt"
" kanske inte så smart."
"nej. Men vi kan gå någonstans, det är ändå söndag. då brukar bara du vara här.." säger hon och ler.
Ola ler tillbaka.
Han går och plockar ihop sina grejer i sin väska och går mot utgången där kvinnan väntar.
"Det har gått bra hittills. Bara jag inte klantar det nu." Tänker han.
Kvinnan stänger dörren efter honom och låser
|
|
|
|
