Vi går hand i hand |
Vi går hand i hand, nästan. Vi går nästan hand i hand. Nästan, nästan, går vi hand i hand. Bara vi. Om det inte vore för allt som är emellan. Luften, till exempel. Om man bortser från det, så går vi nästan hand i hand. Ja, hand mot hand iallafall. Hur som helst så går vi där, han och jag. Bredvid varandra, bredvid gladlynta pappor, som skrattar och pratar högt. Och vi går där, tysta, tillsammans. När vi stannar vid klippkanten, sänker sig en mörkt orange, brinnande sol, ner i vattnet. Det är nästan så att man hör hur havet fräser till. Till och med papporna grips av tystnad och stirrar stumt på den sjunkande elden.
Om man tänker efter, så är det romantiskt på sitt vis. För vi två, ser på en sjunkande sol, tillsammans. Lite närmare, men jag är nog den enda som känner elektriciteten mellan oss. För jag vill ju egentligen. Jag vill sträcka ut min hand och röra vid hans solbrända ansikte, sjunka in i hans bruna ögon. Sen går vi mot solnedgången. Följer solens strålar till andra sidan jorden. Egentligen. Om jag vågade vill säga. Men det gör jag inte. Så vi står kvar, tills solen har drunknat helt, och vi börjar gå vår promenad hem igen. Hem, till den lilla stuga han och hans pappa bor i. Egentligen känner vi inte varandra. Vi har bara tillbringar två veckor tillsammans, varje sommar i kanske fem år nu. Så egentligen finns där inget att bygga upp en kärlek på. Bara lite runt två månader. Och egentligen är det ju ingenting. Egentligen. Om man följer reglerna.
Men nu sitter vi mittemot varandra, bara vi två. Vi skulle kunna stå på en fullpackad Kent-konsert, och det skulle ändå bara vi två. Men nu är det faktiskt bara vi två, mot varandra. I den eviga kampen som årets plockepinn-mästare. Jag kan se hans hand röra sig över pinnarna, och jag har svårt att koncentrera mig på att inte röra pinnarna. Han vinner. Vi går och lägger oss, i varsin liten tältsäng. Men jag kan ligga på mage och se hur hans bröstkorg, höjer och sänker sig för varje andetag. Sängen knarrar när han vänder sig mot mig, och öppnar ena ögat. Ett leende sprider sig över hans läppar, innan han också lägger sig på mage, med huvudet in mot väggen.
Vid halv tio vaknar jag, efter en natt fyllda med drömmar om solnedgångar och djupa bruna ögon. Apelsinjuice och bröd står framdukat. Men inte ens juicen som har färgats av solen, är så tilldragande som honom sittandes böjd över korsordet i Kulturdelen. Klädd i kalsonger och ett urtvättat vit t-shirt. Jag tvingar i mig ett glas juice medans vi bestämmer att vi ska gå och bada efter frukosten. Vart papporna är spelar inte så stor roll. Vi får gå vart vi vill, bara vi kommer tillbaka.
Havet ligger blått, under en lika blå himmel. Vi går iklädda badkläder och en handduk över axlarna. Vi går hand i hand, nästan. Vi når bryggan, och jag kastar mig i vattnet, och simmar långt under vattnet. Jag vågar mig på att öppna ögonen, och ser det klara vattnet som silar solen ner mot botten. Luften tar slut och jag skakar vattnet ur håret när jag når ytan. Någon halvmeter ifrån mig trampar han vatten, gnistrande av vatten och ler med hela ansiktet. Vi tävlar tillbaka till bryggan. Jag vinner.
Dagen går och den tillbringas vid bryggan, med små avbrott för glassinköp och svalkande dopp.
Middag med grillad korv och potatis sallad. Solen glider mot horisontens när han frågar om vi ska gå ner till klippan. Bara vi, tillsammans.
Vi går hand i hand, nästan. Vi går nästan hand i hand. När han flyttar lite på sin hand, snuddar vid min. Vi går nära, nästan hand i hand. Närmare flyttas våra händer, och när vi når klippans kant, sluter sig våra fingrar om varandra. Vi står hand i hand. Min hand i hans. Våra händer, tillsammans. Vi står hand i hand.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Pieces - 9 okt 08 - 18:19- Betyg:  | | du är jätte duktig på att skriva!! du utrycker dig bra!! | | Between - 30 sep 08 - 22:07 | | Shemotherfuckingisse! Helt otroligt. Helt..jagvetintevadjagskasäga,duskriversåattmanb liralldelestrollbunden. Jag vill ha mer sånt här av dig! | | Sparkling_Ink - 24 sep 08 - 18:08 | screw jessicakarlsson; konstruktiv kritik är inte passande i det här sammanhanget. du VILL ju att det ska vara upprepat! då är det ingen mening att klaga på det.
du är bäst darl <3 | | JessicaKarlsson - 21 sep 08 - 10:56 | den var okej, men jag tyckte det var lite irreterande med hand i hand hela tiden,
om jag ska ge lite kritik alltså -.- x)
men fortsätt, om det nu ska bli en fortsättning (: |
|
|
|
