Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Uppvisnigen

Alla sitter därute och väntar… väntar på henne. Hon ska gå ut dit, helt kolungt och visa dem att hon faktiskt kan klara av det, det kan inte vara så svårt, dessutom hade hon lovat sig att hon ska göra det.
Hon tittar sakta fram bakom ridåerna, händerna skakar av nervositet.
Hon drar sig tillbaka igen och går och ställer sig på sin plats. Högtalaren knastrar till och kulturlärarens röst skär igenom aulan.
”Tack Suzanne för det fina uppträdandet…” applåderna kommer från publiken. ”Och nu har vi Emma som ska sjunga en sång av Calaisa, som tydligen ska tillägnas hennes mamma!”
Emma samlar sitt mod, går och sätter sig vid pianot som står mitt på scenen och börjar spela de första tonerna på pianot samtid som ridåerna år upp, Hon börjar sjunga.
”It was too late to try… you gave it up... you said goodbye. I was holding your hand, when doctor said... just passed away. I can’t face the world without you, no matter how I try... I will fly the way to the moon and back, take the train to the always track to be close to you... to be close to you. I will bring the sun and the rainfalls down, stop the world from spinning around, to be close to you, to be close to you I would if I could...”
Hon fortsätter att sjunga hela låten, utan att sjunga fel eller stanna för att hon har glömt texten, nej hon klarar hela låten utan problem.


”To be close to you I would… if I could…
De sista tonerna tynar ut i salen, Emma andas ut och lyfter händerna för att torka undan tårarna som har runnit i floder nerför hennes kinder medan hon spelade.
Emma reser sig sakta upp och niger till publiken som är alldeles tysta, och med tårar i ögonen stirrar upp mot henne.
Hon vänder sig om för att gå när applåderna brakar loss, Emma stannar av chock. Hon förstår sakta och säkert vad som händer runt om henne. Hon niger en gång till och går på lätta fötter tillbaka förbi ridån.

Hon hade klarat det, hon hade visat dem! Och… Hon hade äntligen gjort något hon visste att hennes mamma skulle vara stolt över.
Det var bara för dig mamma, jag hoppas du gillade det!

Slut.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
Rosentjej
19 sep 08 - 17:47
(Har blivit läst 45 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord