Mardrömmen del 6 |
SUUUUCK!
jag slände mig på sängen.
Jag stängde ögonen och slappnade av.
Jag öppnade ögonen igen och kollade på den gröna sportbagen som stod packad och klar vid mitt skrivbord.
Jag skulle ta bussen till London.
Det skulle ta 2-3 timmar, och jag hade pengar så det räckte till och mer men jag var väldigt nervös.
Jag plockade fram den lilla klockan ur mitt smyckeskrin och kollade på den.
Jag satte mig upp och beskådade den nogrant.
Den var väldigt väldigt vacker.
Jag skakade lite på den så det plingande ljudet uppstod.
Innan jag visste ordet av så hade Seth kommit fram ur ett ljussken ovanför mig och landat på sängen brevid mig.
- Woow.
Sa jag förvånat och skakade på mig lite.
Jag öpnnade boken och frågade:
- Hur känner jag igen Tessy när jag ser henne?
Du känner igen henne direkt.
Alla drömmarna är alltid ensama och sitter oftast någonstans med huvudet nerböjt och tänker.
- Jag är inte ensam! jag har Emma
Visst...
- VAD MENAR DU MED DET?
Har du och Emma någonsinvarit lika, eller gillat de saker den andra gillar?
Emma är ingen drömmare, hon är en...
- EN VAD????
En tånåring
- SÅ DET ÄR INTE JAG DÅ???????
Bara för att du är i en speciell ålder betyder inte att du är tånåring
- (hånskratt)
En tånåring är en som hänger med kompisar, som läser sina läxor och som mest larvar sig i skolan.
DU är ingen sån, du är en drömmare.
- Ahhh!
Jag smällde igen boken och snyftade till lite, mina ögon blev blöta och jag började gråta.
Telefonen ringde.
- Hallå!!!! nästan skrek jag i telefonen.
- Hej gumman, vi har fått lite problem med bilen så vi kommer inte hem för än om ett par timmar. Är det okej?
- Mm, sa jag.
- Okej... så hejdå då.
- Hej
Jag la på telefonen.
Nu var drt perfekta tillfället att sticka.
Jag suckade igen och reste mig upp.
Jag tog ett hårt grepp om sportbagen och sprang ner till hallen.
Jag tog på mig min jacka och mina röda converse, jag knöt skorna extra långsamt så jag skulle kunna tänka på om jag värkligen skulle göra detta.
Jag öppnade dörren och såg att det rengnade rejält ute.
Ett steg ut, och ett till och... jag var redan genomblöt.
Sedan sprang jag allt vad jag hade till busshållplatsen med sportbagen i ett extra hårt grepp och min skugga som enda vän.
|
|
|
|
