”..Så då rymde jag därifrån.” Emily tittade sorgset ner i det blåa lakanet och torkade snabbt bort en tår som rullade nedför hennes ena kind. ”Dem vill inte ha mig.”
”Klart dem vill, gumman” sa Esther och tittade med ett försök till ett leende på Emily.
Hon hade själv fällt tårar. Historien som Emily berättade var så sorglig att dem båda två börjat gråta. Esther ville inte, hon ville vara stöttande, men hon kunde inte hejda tårarna. De föll utan stopp under Emilys tragiska historia.
”Nej, det vill dem inte alls. ” svarade Emily med krasslig röst och tittade upp på Esther med ett ansiktsuttryck som sa att allt.
Esther lutade sig fram mot Emily och tittade henne djupt in i ögonen samtidigt som hon sa:
”Jo, det vill dem visst.”
”Hur kan du vara så säker på det?” viskade Emily tyst.
Esther skrattade torrt och tog sen tag i Emilys ena arm. Emily kved till lite pågrund av såren, men Esther struntade fullständigt i det. Hon drog in Emily i sin famn och kramade henne hårt.
”Eftersom du är den mest underbaraste person jag någonsin träffat.”
Emily drog sig en bit ifrån Esther.
”Det menar du inte.”
”Joho, du” svarade Esther och petade Emily på nästippen så att hon fnissade till lite. ”Du är rolig, smart, charmig, omtänksam, skyddande och alldeles lagom kaxig.”
Emily fnissade till.
”Och du är en av mina bästa vänner.” sa Esther allvarligt och tittade in i Emilys ögon. ”Och man måste vara fullständigt galen om man inte vill ha dig som dotter.”
Det blev tyst en stund. Esther suckade sedan uppgivet och sa sedan till Emily:
”Och om du ska hålla på och skrämma livet ur mig sådär så får du allt förvarna lite innan.”
Emily skrattade och kramade ännu en gång om Esther hårt.
”Vakna, lilla Emily. Vakna. Kom igen, vakna då sötnos. Hallå? Vakna då! VAKNA!” Esther ruskade om Emily.
Hon vaknade tillslut men stönade till då hon såg Esther.
”Godmorgon på dig också.” sa Esther surt. ”Ska du inte ha frukost?”
Emily vände sig om i sängen så den knarrade högt.
”Inte?” frågade Esther förvånat.
Hon lutade sig över Emily för att kunna se hennes ansikte. Emily gömde sig under täcket, så Esther rakade på ryggen igen.
”Jaha..” sa hon hurtigt samtidigt som hon gick mot dörren. ”Då får jag väl gå alldeles själv. Då får jag väl gå alldeles själv till matsalen och äta alldeles själv.”
Ingen reaktion. Esther suckade och öppnade sedan dörren för att gå till matsalen och äta. Fast hon var inte lika hungrig längre.
”Vad sa hon?” var det första Esther hörde då hon slog sig ner vid bordet.
Esther blundade och tog ett djupt andetag.
”Vad sa hon?” upprepade Jonna ivrigt.
Esther ignorerade dem totalt och åt upp sin macka under tystnad. När hon ätit upp den så reste hon sig snabbt upp.
”Men hallå, Esther? Kan du inte berätta vad hon sa?” frågade Linn smått irriterat.
”Fråga henne själv.” svarade hon bara kort och vände sig om och började gå.
”Men..” Linn suckade. ”Du vet att hon inte pratar med oss!” ropade hon.
”Vad tråkigt då!” ropade Esther tillbaka innan hon försvann ut ur matsalen.
Hon visste inte riktigt varför hon varit så sur. Varför hon bara inte berättade vad Emily hade sagt. Men på något sätt så kändes det så personligt. Som om det var hennes egen historia. Kanske var det eftersom att hon kände och brydde sig så mycket om Emily som hon kände så.
Esther kände en vrede inom sig över att dem varit i ivriga på att få veta. Dem kunde väl skita i andras liv och leva sina egna istället tyckte Esther. Att dem bara ville veta eftersom de också brydde sig om Emily tänkte Esther inte alls på. Att dem bara var oroliga var en tanke som hon sköt undan i sitt bakhuvud.
Hon fnös till. Inte konstigt att Emily inte pratade med dem, när dem var så ivriga på att få veta och berätta vidare. Men Esther kunde Emily lita på. Esther skulle aldrig skvallra. Det kunde Emily lita helt och fullt på.
Esther smög försiktigt på tå in i rummet igen. Hon gjorde klart för sig att Emily fortfarande låg i sin säng och gick sedan med tysta steg fram till sin byrå för att bestämma kläder för dagen. Hon drog fram ett bar byxor och en grå tröja. Esther la dem på sin säng och satte sig sedan bredvid dem på sängkanten. Hon suckade och drog upp sina ben till hakan samtidigt som hon omfamnade dem.
En till suck.
”Emily?” viskade hon tyst en kvart senare.
Esther hade inte rört sig en endaste bit på en kvart. Bara suttit där och tittat rakt framåt. Emily hade också legat orörd i sin säng.
”Emily?” viskade hon på nytt, fast lite högre den här gången.
Emily rörde sig en centimeter vilket betydde att hon lyssnade med ett halvt öra.
”Hur mår du?”
Inget svar. Esther försökte igen. Emily låg alldeles stilla i sin säng, rörde sig inte en millimeter. Esther tog bort sina armar som hon haft runt om sina ben och reste sig upp. Hon tassade fram till Emilys säng och skulle precis fråga än en gång hur Emily mådde, då Emily sa:
”Kan du inte bara gå?”
Esther blev ställd och kunde inte förmå sig med att svara.
”Snälla? Bara gå, jag vill vara ensam.” Emilys röst var alldeles skör, som om hon var en liten flicka som berättade att hon tappat bort sin barbiedocka.
Esther sjönk ihop en aning men gick sedan bort till sin säng för att sedan snabbt klä på sig och lämna rummet.
'Jag behöver prata med Miranda' var hennes första tanke när hon stängt dörren bakom sig.
Det var inte ' jag vill prata med Miranda' eller 'jag måste prata med Miranda', utan 'jag behöver prata med Miranda'.
Esther skyndade sig bort mot systrarnas personalrum för att få låna en telefon som hon tänkte använda till att ringa till Mirandas jobb. När hon kom fram till rummet så stod det en syster utanför.
”Hur mår Emily?” var hennes första ord till Esther. ”Hon har inte gjort illa sig?”
Esther ruskade på huvudet.
”Säkert? Har du kollat hennes armar?”
Esther tittade surt på systern som var en bit kortare än hon själv så att hon lätt kunde ge henne blickar som sa hur mycket Esther inte behövde dem sorts frågorna just nu.
”Jag delar rum med henne, skulle jag inte märka om hon satt och skärde sig?!” svarade hon irriterat.
”Kanske inte.” sa systern lugnt. ”Hon har inte sagt något?”
Esther blundade av frustration och bestämde sig för att ljuga så hon skakade på huvudet. Systern suckade och frågade sedan varför Esther kommit dit överhuvudtaget.
”För det var väl inte för att socialisera dig med mig, va?” frågade hon med ett flin.
”Kan jag få låna en telefon?” frågade Esther och ignorerade hennes fråga samtidigt som hon lät ett sött leende leka på hennes läppar för att lättare övertyga systern.
”Det beror på..vem ska du ringa?” frågade hon misstänksamt.
”Min psykolog.” svarade Esther. ”Jag vill att hon ska komma hit.”
”Javisst, men låt mig göra det åt dig.” sa systern och öppnade dörren till rummet som hon sedan steg in i med Esther efter sig.
”Ja, hej, detta är Jeanette från behandlingshemmet för psykiska störningar och drastiska åtgärder. Jag söker Ingrid – psykolog.” systerns röst lät plötsligt väldigt myndig. ”En av hennes patienter här skulle vilja boka ett möte med henne.”
Esther himlade med ögonen. 'Boka ett möte'? Systern formulerade sig så konstigt. Typiskt vuxna, men ändå.
Det blev tyst en stund medan systern lyssnade på rösten på andra sidan luren.
”Jaså? Jaha..okej..ja, jag hälsar henne det. Tack så mycket. Ja.” systern skrattade torrt. ”Jamen självklart. Tack igen. Hejdå.”
Esther tittade frågande på systern samtidigt som hon förundrades över hur snabbt det hade gått att 'boka ett möte'. Systern vände sig om och gav Esther en snabb blick som Esther inte riktigt visste hur hon skulle tolka.
”Hon var inte där.”
Esther rynkade pannan.
”Inte där?” frågade hon dumt.
”Nej.” systern vände sig om och letade igenom några papper.
”Jaha..men sa dem inte när hon kommer tillbaka då?”
”Nej.” svarade systern kort. ”De sa att hon hade slutat för två dagar sen.”
Esther stannade upp mitt i en rörelse. Hela hennes kropp förvandlades till is. Hon stirrade rakt på systern och trodde att hon hade hört fel.
Tydligen så såg systern inte Esthers ansiktsuttryck - eller så ignorerade hon det - för i vilket fall så puttade hon ut henne ur rummet. Esther stod övergiven ute i den folktomma, tysta korridoren. Hon kände hur hennes hals kändes som sandpapper samtidigt som hennes ögon tårades. Hon ville inte bli övergiven igen. Hon ville att Miranda skulle komma så hon kunde få prata med henne om krisen med Emily. Hon ville ha någon att prata med. Men det fanns ingen. Ingen där.
Esther kände för andra gången i sitt liv ensamheten börja krypa sig in i hennes kropp.
Gillar ni det?
Vad var bra/dåligt?
Tell me, folks!
Hallonkramar //Kitty
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
| gummianka - 22 sep 08 - 21:19 |
| jätte bra :D |
| angels_eyes - 22 sep 08 - 19:05 |
alltid så bra
du har hittat balansen mellan tankar o handling..
<3 |
Min_flicka - 22 sep 08 - 15:56- Betyg:  |
| mera ! |
| sofiiie - 21 sep 08 - 20:19 |
| Jättebra!<3 |
| TokioHotelFreak - 21 sep 08 - 19:29 |
| jättebra!! (: |
| Phaaail - 21 sep 08 - 18:43 |
jättejättejättebra! :D
mer! (a) |
| anack - 21 sep 08 - 18:08 |
| Jadå det var bra som vanligt men jag börjar sakna killen som var med i böjan. Kommer inte han hälsa på snart? : |
| aakwasweet - 21 sep 08 - 11:02- Betyg: |
Det braiga är att du skriver underbart bra så man inte vill
sluta att läsa. Det mindre bra är att det inte finnsnågot
mera att läsa. Tack för en jätebra del =)
5+ |
| LoveMusic - 20 sep 08 - 12:03- Betyg: |
Nej men HALLÅÅÅÅÅÅ! Din lilla unge! V_ad har du GJORT (mer än att skriva ännu en superdel)?! Hon kan ju inte SLUTA! Det går ju inte för Esther då, hon gillar ju faktiskt henne *titta surt*
Du vet att du skriver underbart va? (och det ska jag ha svar på *bestämd*) |
| lyckan - 20 sep 08 - 02:28 |
| everkligen helt jättebra! |
| SynsEnAnnanDag - 20 sep 08 - 01:26 |
| mer |
| Ifos95 - 19 sep 08 - 15:30 |
Oj, det hade jag totalt glömt bort!
Att Miranda heter Ingrid för alla andra
förutom Esther! :OO
Ni är allt uppmärksamma ;D
Tack så mycket, jag har ändrat det nu.
kram <3 |
| osynlig_flikka - 19 sep 08 - 14:59 |
wow, du skrievr alltid lika sjukt bra!
vill bara påpeka att det är lite mycket upprepning (om du inte fattar kan du mejla)
Men sista stycket var helt perfekt underbart bra!! <3
Kram Tilda
(ska hon itne heta ingrid?) |
| snovit1 - 19 sep 08 - 14:07- Betyg: |
| mejla när näta kommer? |
| TrasigFlikka - 19 sep 08 - 10:26 |
| Du bara måste mejla när nästa kommer! |
| lona_skriva400 - 19 sep 08 - 06:27 |
| Mejla nästa? |
| lona_skriva400 - 19 sep 08 - 06:27 |
Åå, nej! miranda får ju inte slut! *suck*
Men iallafall, du skirver helt underbart, och historien är
helt underbar!
Kramiz<3 |
| inmydreams - 19 sep 08 - 06:12- Betyg: |
Nej..nej..nej Miranda kan inte ha slutat och övergett Esther.. de tror jag inte på.
Bra skrivit för övrigt :) |
| manx_ - 18 sep 08 - 21:17- Betyg: |
| hur bra som helst , du mejlar väll när nästa kommer !? :) (A) |
| sorgen - 18 sep 08 - 20:17 |
| Skitbra.. |
| Dj_snuffe - 18 sep 08 - 20:14 |
OOOOOOOOOHHHHH :<
har Miranda slutat? No, never, aldrig in my life! :O Håller med jisatsu, skulle hon inte sagt Ingrid? Fast det kanske tillhör storyn x)
Åh, längtar så efter fortsättningen <3 :D Du skriver som en gud!
Kram Emma <3 |
| HaMoFan - 18 sep 08 - 19:36- Betyg: |
| De va JÄTTEbra^^ Fortsätt !! Ja vill läsa mer !! |
| jisatsu - 18 sep 08 - 19:35 |
MASSA BRA TJEJEN :D:D
Skriva lite mer, vill veta lixom mer om Miranda o;
Och skulle hon inte sagt Ingrid? >< |
