Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Illusion

Nu ska jag breda ut mitt liv på ett pappers ark som inte ens existerar.
Allt är en salig röra, mitt liv vet jag inte ens om det är sant eller om det bara är en illusion.
Jag vet inte hur jag ska kunna göra livet trovärdigt och meningsfullt.
För mig betyder livet ingenting,
de som betyder är mina få vänner, även om jag inte vet om de lever för samma sak som jag eller om de är mina vänner så lever jag för dem ändå.
Hur ska man med säkerhet kunna veta att detta är sant, att detta livet inte är en illusion?

Tänk så lever jag inte.
Tänk så har min chans till ett bättre liv vandrat förbi mig utan att jag ens märkte det.
Tänk så finns det en gud, även om det är helt orimligt, så kan man aldrig vara riktigt säker.
Innan var jag så säker på att livet fanns men nu är jag inte riktigt lika säker längre, så vem vet kanske en gud finns,
jag vet inte om det är pga av att jag har tappat lusten till att leva som gör livet så osäkert, men någonting är det men....
Jag är en ateist, jag är en icke troende.
Jag vill inte förses i någon kategori, det enda jag vill är att finna lycka. Men jag vet än inte vad lycka är och var jag ska kunna finna den.
Jag måste själv ta kontrollen, jag måste själv finna lyckan, ingen annan kan göra det för mig.
Men jag vet inte om jag kan själv ta kontrollen över mig själv, jag vet inte ens om jag verkligen vill veta vad lycka är.
För om jag väl finner den och sen mister den igen så kommer jag att sakna den så otroligt, för då vet jag vad jag går miste om, och blir galen om jag inte längre kan känna lyckoruset.

När jag var mindre minns jag inte direkt att jag var lycklig, jag vet inte ens om jag har ett lyckligt minne.
Allt verkar vara en salig röra och jag vet inte om jag kan trassla mig ur denna röra som jag själv har skapat och som jag just nu upplever.
Men sen slår tanken mig att jag kanske inte ens upplever detta. Det jag hör kanske inte finns, det kanske bara finns i mitt huvud, i min illusion.
Mitt liv kan vara påhittat, men det kan också vara verkligt.
Jag vet inte vilket av det som är bäst, men för stunden så önskar jag att livet bara är en illusion som skapats av smutsig rök och som snart ska separeras från varandra.
( AH, nu börjar röken bli personer med med olika karaktärer)..
Denna mixen av rök är fel och nu måste den bli bortspolad innan jag blir galen!
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
SvArrT
18 sep 08 - 06:18
(Har blivit läst 39 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord