Vampyr Flickan. |
Hon vandrar i den iskalla korridoren i sin svarta långa goth klänning som är gjord av finaste silke man kan få tag på, Hon tittar ut mot människorna som alla andra anser är normala, medans denna svart klädda vit sminkade flicka är en vampyrliknande varelse med huggtänder och utan någon som helst anknytning till människorna. Hon lyssnar på musiken som tar iväg henne till drömmarnas värld, i hennes värld Chansina är världen alltid lika mörk för alla, precis som hon ser den.
Hon går upp mot den trasiga trappan som leder henne upp till dem som egentligen vet vem hon är, en egentligen helt normal tonårsflicka på femton år som bär namnet Sandra, Att hennes ansikte är vit istället för människo beige bryr dem sig inte om, dem ser inte ”Vampyr-flickan som aldrig talar” utan Sandra. Hon slår sig ned utanför mattematik klassrummet och tittar stirrigt på små barnen från trean som springer förbi för att äta mellanmål i skolmatsalen, hon sluter sedan ögonen och känner hur den där känslan har intagit hennes kropp, hon tittar mot sin vita översminkade handled, och ser på hur blodet strömmar ut från handen till resten av kroppen. Blod är det vackraste Sandra vet, dem glänsande dropparna som varje kväll droppar ned på hennes vita täcke är så vackert att hon gråter. Tänk om hon hade varit lika vacker som dessa röda bloddroppar, att få vara beundrad av alla, blod räddar liv och gör så att alla levande varelser kan leva, tänk att få vara en hjälte. Hon väcks plötsligt ur sina tankar då ett slag kommer mot hennes arm, hon tittar upp mot en grupp med killar som sår och hånler mot henne, hon går med bestämda steg bort mot gänget och lyfter upp den som kastat bollen mot den steniga väggen, det enda hon är känd för är att ingen vågar säga emot henne, alla är så rädda för förbannelserna hon kan sätta på dem.
Men till slut släpper hon ned killen och vandrar bort från korridoren bort till den största toaletten som finns på hela skolan. Det brukar vanligtvis vara fullt med folk som köar utanför den, men idag var det helt tomt. Hon gick in i det vita rummet som luktade nymålat, dem hade målat över klottret som hade varit där och ersatt dem då röda väggarna med vitt, Sandra kände hur hennes kropp fylldes med raseri, hur kunde dem täcka över den vackra blodröda färgen som var så vacker? Så här kunde det ju absolut inte vara helt enkelt, hon satte sig ned och log åt sig själv, hon tog fram sitt rakblad ur fickan och slickade av blodet som satt kvar från förra gången hon hade använd det, vilket var innan skolan började nu på morgonen. Hon tittade på den blod åder som hon visste var lätt att skära i, och till slut tryckte hon till så hårt hon kunde och blodet började spruta ut ur hennes lilla hand. Hon ställde sig mot väggen som var närmast utgången och tryckte sin handled mot den äckligt vita väggen och färgade först den, men sen alla andra med sitt blod så gott hon kunde, visst det blev lite vita fläckar hör och var men det var nu i alla fall rött med på väggarna.
Efter att ha torkat upp blodet från det blåa golvet, vinglade hon ut från toaletten. Folk la märke till att hon var lite väl tom i blicken, men det var ju faktiskt ”Vampyrflickan” dem talade om, så därför brydde sig ingen så värst mycket om hennes konstiga uppförande. Hon gick upp till skåpet och hämtade sin långa skinnrock, satte upp huvan och började gå hem mot sitt svarta hus med röda knutar, hennes mamma brukade alltid säga att det är huset som har gjort henne till den hon är, det störde sig Sandra på men sa aldrig någonting. Hon klev in genom dörren till huset och upp för den långa svarta spöklika trappan, och gick in genom rummet där inte ens vännerna vågade gå in. I rummet fanns planscher av flickor som skar sönder sig och hängde sig själva, svarta tapeter täckte rummet och runt om henne fanns det svarta rakblad upphängda saker, det var just därför ingen vågade sig in, rummet var fruktansvärt hemskt. Hon satta sig ned i den nybyggda sängen som mer eller mindre såg ut att komma från en skräckfilm, träet som madrassen vilade på var format som demoner med öppna käftar som skrek eftersom att dem pinades av den eviga lågan som fanns i helvetet.
Plötsligt ändrades hennes ansiktsuttryck och hon började skratta elakt, hennes kropp började skaka och hon började höra dem människorna som skrek åt henne i huvudet, hon var fast i denna värld full av varelser som inte tillhörde hennes egen sort, överallt var dem. Men ingenstans fann hon sina egna. Hennes själv hade sålts till denna världs herre och hennes folk hade övergivit henne och lämnat henne. Hon satt där i sin svarta säng och skar upp sin handled, utsänd av djävulen ville hon tillbaka till Chansina där hon var mäktig och hade makt över sig själv, hon tryckte på en knapp till cd-spelaren och lät Within Temptations vackra musik fylla hennes kropp medans henne hjärta kämpade för hennes överlevnad, hon tittade på sin vita arm och skar ännu en gång, hon togs från sitt hem i Chansina för att leva ett liv i sorg och ondska bland detta folk. Medans det här regnar vatten regnar det blod i den vackraste plats hon någonsin skådat, hennes värld börjar bli svart när hon hör hur det kommer in människor i rummet.
Det är dem där vita glada människorna som tar hand om henne, enligt dem har hon inte vart hemma på 3 år hennes föräldrar lämnade henne där när hon var tolv, och några vänner hade hon aldrig haft, hon ville väl helt enkelt ”hem” till den värld där hon skulle ha vart lycklig, med en familj, vänner och ett riktigt liv. Hon hade befunnit sig i psyksjukhuset i alla dem 3 åren,allt hon har upplevt idag har hon skapat i sin hjärna, ingenting är sant, enligt dem som tar hand om henne,men detta är det hon upplever, och den enda värld hon vet om. och på alla väggarna i rummet hon tills för ett tag sen befann sig i fanns det nu blod, och i den egentliga vita sjukhus sängen var alldeles full med torkat blod, utan att vårdpersonalen märkt någonting alls. Hon hade bara fått gå ut i den varma solen en gång om dagen, men allt denna flicka egentligen ville var att ha en familj med folk som brydde sig om henne.
Istället ligger hon nu på ett operations bord och kämpar för sitt liv, bara för att ingen egentligen brydde sig.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | ZebraFlickan_ - 27 mar 06 - 04:17- Betyg:  | | skiitbra! älskar den<3 | | Ireth - 26 mar 06 - 03:26 | | Jättebra :D gillar noveller som denna :D | | Cilises - 25 mar 06 - 00:24 | | OMg...den är så jävla bra!!! |
|
|
|
