tankebana |
Ännu en verklighetsbaserad novell om fre. 13e..
- Elina! Nu blir du sen igen! Det var morsan som kom in och gapade, som vanligt.
Trots att jag var tröttare än att jag egentligen orkade kliva upp ur min varma sköna säng så gjorde jag det, skyndade mig från sängen till duschen och duschade, länge och varmt.
När jag kom ut var det bråttom, jag skyndade mig och så fick jag skjuts. Jag hade faktiskt världens bästa mamma.
- Kommer du hem sen? Frågade hon när vi satt där i bilen och njöt av slutet på morgonen.
- Nej, jag ska hem till Oskar och jag tänkte sova där. Var svaret hon fick.
- Okej. Ska ni göra någonting speciellt? Frågade hon, åh, tjatiga mamma.
- Nej, det ska vi inte..
- Okej. Och i precis rätt stund blev skolan synlig, skönt.
- Tack för skjutsen mamma! Vi ses imorgon! Hälsa Charlie och alla! Log jag och pussade henne på kinden.
- Ha det bra min älskling. Sa hon och så såg jag henne åka iväg.
Jag gick emot skolan, det var en skön känsla som låg som en dimma över mig idag, jag var glad och såg fram emot att få träffa Oskar. Vi hade inte träffats på hela veckan och jag började verkligen sakna honom. Och inte bara att jag skulle vara med Oskar utan vi hade planer för att träffa vänner också, jag älskade att vara med Oskars vänner, jag kände mig så bra där, jag passade liksom in.
- Elina! Det var Sam som kom bakom mig.
- Hej! Är du också sen? Log jag, han log bara tillbaka. Vi sällskapade in till klassrummet i tystnad. Det var så skönt med Sam och mina andra vänner, man behövde inte prata om man inte orkade. Jag hade ju andra vänner än Oskars.
Idag var en sådan dag när allting klaffar, allting känns bra och man undrar varför man någonsin varit på dåligt humör.
Det var god mat i skolan, vi slutade tidigt, jag gick till centrum ett tag med mina kompisar.
Sen åkte jag och mötte Oskar i stan, han skulle köpa någonting till sin iPod.
- Hej min älskling! Log han när vi möttes. Åh, Oskar, min Oskar. Jag smälte när jag såg honom, hela magen körde ihop sig och blev full med fjärilar, jag sjönk in i hans famn och viskade ”hej”.
Tänk att min pojkvän var den snyggaste i världshistorien.
Vi gick där hand i hand och allting var precis som det skulle.
När vi åkte hem satt vi och pratade,
- Haha, imorse märktes det verkligen att det är fredag den trettonde! Jag råkade ta på Emmas idominkräm på tandborsten istället för tandkräm! Det var skabbigt! Sen missade jag tåget och sen bussen också! Haha.. Sa han, jag log, jag kunde tänka mig hans min när han smetade in tänderna med hans äckliga systers äckliga idominsalva.
- Det heter idominsalva. Sa jag retsamt och log. Vi pratade lite men satt mest tysta resten av tågresan. Det var det jobbigaste med att Oskar bodde ute i förorten, det tog sådan tid! Men det var värt det.
När vi kom hem till Oskar så fixade vi iordning middag och gjorde det mysigt, vi var ensamma, hans familj skulle till landet.
- Vad ska vi göra sen då? Frågade jag när vi satt och åt.
- Ja, men jag snackade med Marcus, hans föräldrar är också på landet, men han kan hämta oss här, sen åker vi till Centrum, det är några som ska hem till honom, vi kan sova där sen, eller här om du vill! Log han, Marcus var hans jämngamla kusin. Jag nickade och såg på honom, han var verkligen den finaste jag viste.
Vi hade en jättemysig dag hemma hos honom och kollade på tv och bara gosade.
Sen vid niotiden ringde Marcus och frågade om han skulle komma. Jag och Oskar bytte om och jag sminkade mig lite. Sen ungefär en halvtimma senare så kom han.
- Tjena! Log han och kramade mig, jag kände honom inte så väl, men jag gillade honom, han var snäll och trevlig. Han kom in och jag gjorde mig klar medan de väntade, sen åkte vi iväg, jag gillade inte att åka tre på mopeder. Men det var bara en gång ju. Det var skönt, jag satt i mitten och därför frös jag inte så mycket, jag hade Oskars armar omkring mig, det kändes tryggt.
- Macke! Har du druckit förresten? Ropade Oskar där bakifrån, det gick en stöt genom hela mig, jag ville inte åka mer om han var berusad. Först svarade han inte, Oskar frågade igen, högre.
- Va? Marcus skrattade lite och struntade i att svara. Jag blev osäker för ett tag, sen kom jag på att ingenting skulle hända mig, jag hade Oskar där och jag hade hjälm.
- Vi är framme snart älskling. Sa han och kramade om mig hårdare, det kändes skönt.
När vi korsade en järnvägsövergång så stannade han plötsligt.
- Vad fan gör du? Utropade jag, först svarade han inte, men sedan så sa han bara
- Jag sitter fan fast. Plötsligt blev allting ljust, som på dagen, jag kände hur Oskar vred på sig,
- Nej! Det är bara en bil, ta det lugnt. Jag andades ut. Men nej, ljuset blev starkare,
- Det där är fan ingen bil! Skrek jag.
- Nej, hon har rätt, Macke! Vi måste springa! Marcus vände huvudet mot ljuset och snabbt bak, mot mig och Oskar, han såg mig in i ögonen,
- Vi hinner inte. Sa han, och så blev det svart.
|
|
|
|
