Hjördis; Hjärtat som bytte plats <3 |
Hjördis,
vem vill älska dig ?
Ditt annorlunda namn, dina fula kläder och toviga hår.
Hallå?
Hej, är det du som är Maria?
Ja, det är jag. Ljuger Hjördis.
Det är jag som är Mikael.
Hej! Hjördis leende är stort.
Hur är det? Frågar Mikael.
Samtalet löper på.
Hjördis tycker om Mikael, han är fin.
Efter två timmar frågar Mikael;
Kan vi inte träffas?
Hjördis är tveksam, hon vet att han blir besviken.
Jag vet inte, svarar hon därför.
Men då fortsätter vi att prata, tills jag har fått dig på bättre tankar. Föreslår Mikael.
Det kommer ta en evighet, Mikael.
Då får det ta en evighet. Svarar han.
De fortsätter att prata.
Efter ytterligare fyra timmar, säger Hjördis;
Mikael, jag vill träffa dig, om du lovar att inte bli besviken.
Nej jag lovar Maria! Hjördis hör att Mikael är överlycklig.
Hon blir lite illa till mods när hon hör att han kallar henne Maria.
Hon hade närapå glömt sin lilla lögn.
Då måste jag berätta en sak för dig min ängel. säger Hjördis med allvar i rösten.
- Javisst?
För det första heter jag inte Maria, jag heter Hjördis. Du kan lägga på om du vill, jag vet att det inte är vackert.
Vem har bestämt att det inte är vackert? Svarar Mikael. Rätt svar.
För det andra är jag inte blond som jag sa heller.
Och varför skulle det blonda vara finare än något annat? Svarar Mikael. Ännu ett rätt svar.
Och för det tredje... Börjar Hjördis.
För det tredje är du verkligen allt jag vill ha. Säger Mikael. Bättre än det rätta svaret.
För det tredje vill jag träffa dig Mikael, säger Hjördis stensäkert.
Tre Dagar Senare ;
Hjördis sitter på en bänk i parken. Mikael ska snart komma.
Hennes händer skakar och darrar.
Fötterna vill inte vara still.
Hon måste anstränga sig för att inte springa därifrån.
Hon räknar. Det kommer fötter och ben på vägen, hon räknar deras steg.
Vilka blanka skor, tänker hon plötsligt.
Hon börjar genast räkna skornas steg.
De blänker i solen, Hjördis vill också ha sådana blanka skor.
Han måste ha putsat dem hela dagen.
Skorna är på steg 43 när de stannar framför henne.
Hon tittar upp. Hennes ansikte hamnar rakt i en blombukett.
Doften bedövar henne för en sekund. Den är gudomlig.
Vita liljor, säger hon utan att tänka sig för. Min favorit.
Jag sa ju att du uppfyller allt jag vill ha. Svarar Mikael.
Han sätter sig brevid henne på bänken och ger henne sedan blommorna.
Mikael är allt hon drömt om.
Även om hon inte kan se honom riktigt än.
Chocktillståndet har inte övergett henne än.
En dimma lägger sig, något är på väg att hända dem båda.
Hon känner hur hjärtat hoppar ur bröstet och byter plats med Mikaels.
Hjärtat är fyllt med de renaste tankar.
Det är som glas, fast renare.
Två vackra själar av renaste material har äntligen hittat varandra.
Hur deras förpackning än såg ut, såg de själarna.
Och så bytte Hjördis hjärta plats.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | musikflickan - 13 jul 06 - 20:11- Betyg:  | | verkligen en jätte fin dikt! Jag känner igen mig i denna ! Min pojkvän heter Mikael och vi har blivit tillsammans på ett liknande sätt! |
|
|
|
