I rädslans klor |
Ett öga. Ett öga, flammande av hatets kalla lågor. Det stirrar igenomträngande på mig. Kallsvettig och med hjärtat i halsgropen gör jag ett plötsligt utfall mot ögat. Ett kraftigt slag träffar mitt i pupillen, trodde jag...
En skärande smärta, som om tusen knivar sticks igenom armen, uppstår när min arm går rakt igenom ögat och ut på andra sidan. Snabbt drar jag tillbaka den. Synen som väntar mig är värre än den smärta jag nyss upplevt. Kvar är endast en armstump som blöder hejdlöst.
Ett skrik försöker ta sig upp genom halsen men fastnar halvvägs. Mina kläder fläckas röda av blodet som droppar ner från det som kvarstår av armen.
Jag vaknar med ett ryck. Aldrig hade jag varit så rädd. Min blick glider sakta till min vänstra arm; Den är kvar, ingenting hade hänt.
Skakande lägger jag mig ner i sängen igen och fortsätter min oroliga sömn.
Morgon. Solen lyser in genom fönstret och fåglarna kvittrar utanför. Spåren av nattens händelser är som bortblåsta. Endast en svag minnesbild lever kvar i ett tomt rum någonstans inne i mitt huvud.
Jag tog mig leende igenom dagen men kom på mig själv med att, med jämna mellanrum, snegla mot min ena arm.
När jag senare på kvällen skulle gå och lägga mig oroade jag mig för att få svårt att sova. Men konstigt nog somnade jag lugnt och skönt så fort jag lagt huvudet på kudden.
En stig. En vindlande lång stig, klättrande uppför ett berg. Där - på bergets topp - Ögat, i röd- blå flammor.
Plötsligt ryggar jag tillbaka, Ögat har vänts mot mig. Det genomborrar mitt inre och får mig att känna mig obehaglig till mods.
En växande smärta tar form någonstans vid revbenen. Det känns som om jag fräter sönder inuti, det sticker outhärdligt. Krampaktigt vrider jag mig på marken och vrålar av smärta. Ögats blick blir allt intensivare och flammorna har nu svartnat men lyser ändå av hat och ilska.
- Vad vill du mig? Pressar jag fram.
- Vad har jag gjort
Det svarta ögat flammar plötsligt till och slocknar. En smärta, så fruktansvärd att den inte går att beskriva, kastar sig över min kropp och plågar mig tills jag inte orkar mer och svimmar av.
- Aaargh! Alldeles kall och med ögonen vitt uppspärrade sätter jag mig käpprakt upp i sängen. Illamåendet gör mig yr och jag springer in på toaletten och kräks.
- Ögat, Mumlar jag där jag sitter på toalettlocket
- Vad vill du mig?
- Somna inte, somna inte, Mässar jag tyst för mig själv.
Men efter timmar av motstånd sluts mina ögon tillslut och jag faller in i en orolig sömn.
- Fast. En hes röst bryter den kalla tystnad som vilat omkring mig.
- Du är fast.
En förbryllad min sprider sig över mitt lätt skräckslagna ansikte.
- D- du kan inte hålla k- kvar mig, stammar jag men tar ändå ett steg bakåt.
Ett rått, glädjelöst skratt slår emot min stela kropp.
- Har du inte förstått? Ögat ser hånfullt på mig.
Jag skakar försiktigt på huvudet. Flammorna i ögat glimmar till när det väser:
- Jag är din rädsla och jag kommer alltid att finnas här. För att plåga dig...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4) | diktaren - 15 maj 05 - 00:58- Betyg:  | | Läskig & väldigt bra! | | icy_tears - 22 apr 05 - 03:08 | Tack ;) Det skulle bli en spökhistoria till ett skolarbete
egentligen men den blev ju inte så "spökig" så ja fick skriva
en ny, sparade den här ändå. | | loppan24 - 22 apr 05 - 01:29- Betyg: | | Wow hemsk äcklig o fantastiskt bra |
|
|
|
