Varför? |
Hmm, En liten text jag skrev igår. Några på en annan sida tycker att jag borde lägga in mina texter på Novell
Så jag gör la det :).
Mina knogar färgades röda då dom träffat det som förut var en vägg i mitt rum, fast som nu mer såg ut som något en rivningsfirma lekt med.
Jag slickade av blodet och log lätt, varför kändes det inte lättare? Varför mår jag fortfarande dåligt? Varför? Frågorna ekade i mitt huvud och jag slog knogen i nästa vägg tills en blodpulserande smärta gick igenom hela kroppen.
Min hand ville inte längre lyda order ifrån hjärnan. Mamma ropade något otydligt ifrån vardagsrummet, och jag kunde inte göra mera än att strunta i henne. I min säng låg min mobil och lyste för sig själv, den började plötsligt spela låten ”Before i forget” och en meddelandes ikon syntes på displayen.
Med den fungerande handen tog jag upp mobilen och klickade på ”läs”, Det var ett långt brev och jag försvann i orden. När jag hade läst färdigt så kände jag att något brustit inom mig, jag såg på min sönderslagna hand och sedan på hålen i väggarna,
- Allt tar slut där nävarna inte skyddar dig mera, tänkte jag och suckade tungt, allt kändes så förståligt, Gud skapade mig inte för att jag skulle bli något eller någon speciell, han skapade mig för att jag skulle bevisa att han inte alltid kan lyckas.
Mina ögon fylldes med hat och jag såg in i den mörka garderoben. Jag tog hårt tag i den långa brödkniven och den reflekterade lampans ljus i mina ögon, Jag började långsamt gå emot dörren till garderoben, greppet om kniven blev hårdare för varje steg jag tog.
Rädslan var inte något man kunde se i mina ögon, dörren stängdes och allt blev tyst.
Golvet utanför mitt rum ekade ifrån några fotsteg och dörren till mitt rum öppnades,
- Vart är du? Kunde man höra en kvinnlig röst säga, Hon såg sig sakta omkring och fick syn på hålen i väggen, Hennes ansikte färgades rött och hon såg att dörren till min garderob stod på glänt, Hon slet upp den och till sin förvåning såg hon mig ligga där på golvet dränkt i blod med kniven stucken i hjärtat.
En tår rann ner för hennes kind och hon stängde sakta dörren. Hon låtsades som ingenting i flera år, hon ville glömma mig.
Men jag ligger fortfarande kvar där inne i garderoben, blodet har stelnat och man kan se ett leende blottas på mina iskalla och lila läppar.
Mobilen ligger fortfarande kvar i min säng och meddelandet är fortfarande uppe på displayen.
– Förlåt för allt, jag älskade dig och du älskade mig.
Men mina föräldrar litade inte på dig och dom vill inte att vi ska träffas mera, Så vi ska flytta imorgon, men tyvärr så kommer jag inte flytta med dom.
För när du läser detta så ligger jag på havetsbotten och mina frusna lila läppar formar ett leende, Jag älskar dig för alltid.”.
Stod det i meddelandet och jag får äntligen träffa hon jag älskar, där alla älskar alla, där ingen är annorlunda.
Där alla har en plats.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | LoveHurts - 23 mar 09 - 19:07 | | Hehe tackar, :) | Min_flicka - 12 sep 08 - 14:42- Betyg:  | | buuue, grinar nu, fan vad bra ! |
|
|
|
