På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

2. BUBBELDRICKA OCH SOLSTRÅLAR

här är då slutetpå novellen, som ska lämnas in på torsdag.
sry om det inte rikgit är "delar", men den ska ju lämnas in
som en enda novell.
förlåt också att den är lite kort. men den får ju inte vara längra
än 5sidor.
(kankse,kanske skriver lite mer,utöver det jag lämnar in.
beroende på hur många som vill!)
hoppas det är läsbart iaf, och
kommentera/kritisera GÄRNA!

Trots allt, så satte jag min syster högst av allt.
Hon var min ledstjärna, och utan henne hade jag inte varit någonting.
Nu hade jag i alla fall fått chansen att få vara stjärnans syster.
Och det bästa av allt med henne var att hon själv inte var medveten om
om hur underbar hon var.
Hon satte alltid andras behov framför sig själv, hon hade alltid funnits
där för mig och sett till att jag också fick en ärlig chans att
få vara någon.
Hon var aldrig självgod eller skrytsam, även om hon hade rätt till det.
Med de ögonen, som glittrade likt diamanter.
Tänk er den vackraste ni vet, och sen 10gånger vackrare
och bättre, plus lite solsken. Där har ni henne, Nadia.
Min Nadia.

Jag var den som fick locka hennes hår till skoldansen.
Den som fick knyta hennes rosetter och sminka hennes söta ansikte.
De flesta skulle nog tro att det gjorde mig fruktansvärt avundsjuk,
men det gjorde det inte. Eller jo, kanske ibland såklart, men
för det mesta älskade jag att spendera tid med henne.
För hon gav så mycket tillbaka, utan att hon själv visste om det.
Bara genom att finnas där för mig.
Det berörde mig inte mer än normalt, att alla killarna ville ha henne,
och inte mig. Inte heller det faktum att de flesta av mina kompisar
övergivit mig för henne.
Och vet ni varför?

För att hon var min syter, och inte deras
___

Nadia föddes 4minuter före mig. Och jag brukar tänka att om jag
kommit först, skulle jag ha varit stjärnan då?
Men det blev säkert bäst såhär, i alla fall.
För att om, om inte fanns, skulle kanske alla varit stjärnor nu.
Och det skulle jag nog inte klara av att vara, inte ens om jag försökte.
___

Men som alla sagor så har även denna ett slut.
Jag tänker inte trötta ut er med en massa struntprat om det.
Det skulle vara att slösa både eran och min tid.
För det har jag insett nu. Tid är viktigt. Jag önskar jag kunde
spola tillbaka tiden, bara för att få se hennes solstrålar,
eller höra hennes bubbeldricka-skratt, en gång till.
Jag skulle göra vad som helst,
för att få vara hennes syster igen.
Om jag bara fick gå hem till vårat rosa hus, och ta upp alla
de där modellbreven igen. Då skulle jag övertala allihopa om
att det var en strålande idé. Jag skulle låta min syster bli
den hon förtjänade. Låta henne lysa upp hela världen med sin glans.
Med mig vid sin sida.

Men nu är det som det är.
Så nu sitter jag här, med penna och papper, någonstans i verkligheten,
och berättar sanningen om den.
Om dess unika kraft, som kan göra skillnaden mellan två idenstiska
individer, större än allt.
Den kraft som tog min syster ifrån mig.
Jag sitter här och berättar om styrkan i en livs levande stjärna.

Och jag gör det för dig, syster. För att du inte finns här med mig nu.
För att jag saknar dig, så det värker i hela mig.
Jag gör det för att hela världen ska få veta att mirakel existerar.
Du, syster, var ett av dem.
Världen är så ensam och svartvit utan dig.
Ingenting är sig likt.
Vart tog alla färger i vägen?

Det enda som finns kvar att göra nu, för mig, kanske för alla,
är att vänta.
Vänta på att nästa stjärna ska falla.
Det kommer inte att vara du, syster.
Men då kanske världen får tillbaka lite av sina färger igen?
Men den kommer aldrig glänsa,
som du brukade få den att göra.

Var du än är, syster min
så hoppas jag att du någon gång inser vilken stjärna du är.

Kära Syster, Jag Älskar Dig

.

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

DracoLove - 29 sep 08 - 18:57- Betyg: