Han sitter alltid på sin stol. Det är en vit trästol. Han har haft den så länge han kommer ihåg. Den gnisslar när han rör på sig. Han tänker när det är tyst. Idag är det väldigt tyst. Mer tyst än vanligt. Det drar. Han har glömt ett fönster öppet där nere. Gardinen fladdrar. Ett tunt lager av snö ligger på fönsterkarmen. Han klandrar ingen annan än sig själv, men det är så det brukar vara. Det är så det alltid har varit. Han är den man klandrar om man inte vill klandra sig själv. Så ska det alltid vara.
Ibland vill han inte. Han brukar låtsas att han inte känner till ordet ”vara”.
Inte leva, finnas eller existera heller. Han drömmer sig ofta bort till världen där ingenting existerar. Fast han trivs. Han trivs hemma.
Trappan knarrar ute i hallen. Han undrar ofta över vad som händer efter döden.
En katt kommer in och stryker sig längst dörrkanten. Det är inte hans katt. Men han tar upp den i sitt knä. Han drar sakta sin beniga hand över kattens rygg. Katten spinner. Han känner ett uns av glädje. Men läpparna rör sig inte. En varelse, som njuter av hans beröring.
En ilande signal tar sig upp för trappan och in genom dörrspringan som katten lämnade efter sig. Han reser sig från den knarrande stolen och går ner för den knarrande trappan. Innan han lyfter på luren så tittar han på telefonen. Den stressande melodin greppar hans hand och för den sakta mot luren. Han svarar. Utan att lyssna på människan i telefonen så lägger han på igen. Han har inga vänner. Han har inget jobb, och katten är inte ens hans. Men han har sitt hus. Han har sin stol.
Ett patetiskt försök att komma ut i verkligheten. Han är blöt. Han har en stor handduk virad runtom sig. Spegeln är täckt av imma. Byxorna har blivit förstora. De vita färgstänken på jeans tyget påminner honom en tid där han var älskad. Älskad, som en vanlig levande människa. Han vet inte hur levande han är. Halvdöd är ju ett stadie.
Ett steg utanför ytterdörren. Samma väg som de senaste 3062 dagarna han bott här, ensam. Den går alltid på samma håll. Den leder honom alltid till samma ställe. En korsning. Fyra vägar pekar ut på varje håll. Välklippta häckar pryder korsningens kanter. Innanför de häckarna bor människor. Levande människor.
Han har haft barn. Men han kan inte hitta dem. Han hittar inte sin fru. Han har letat under sängen. De finns inte i garaget. Allt som finns där är oljefläckar. Gamla oljefläckar från en bil. Hans bil. Men den kan han inte heller hitta. 3062 dagar har de varit borta. 3062 dagar har garaget stått tomt.
3062 dagar har han varit halvdöd.
Han är långt förbi korsningen. Grus knastrar under hans bara fötter. Han vet inte var han är på väg, finns det en rätt väg? Blickar skär igenom hans kropp. Det svider.
Varje steg dunkar i kroppen. Han har inget hår som kan fläkta i vinden. Bilar passerar honom. Cyklister cyklar så snabbt så han känner vinddraget i ryggen. Ibland önskar han att de körde på honom. Han känner ingen smärta. Han brukar snurra sin blyertspenna på armen. Den nöter sig in i skinnet. Men han känner ingenting. Han blöder inte.
Han hittar en bänk. Han bryr sig inte om att borsta bort snön. Han sätter sig ner och blir genast medveten om att det är vinter. Den vita snön glittrar framför hans ögon. Han känner sig rik. Rik på tomhet. Tomhänt, men han har sin stol.
Katten kanske ligger på den. Den spinner och stryker sig mot ryggstödet, vilar huvudet på sitsen och sträcker ut benen.
Han lägger sig ner på bänken. Han tittar ut över gatorna. Bilarna minskar. Affärer stänger. De brännande blickarna slutar. Han drar upp benen mot magen. Lägger huvudet på sina lila händer och sluter ögonen. Det blir snart väldigt tyst.
Det blir tyst. Barnen sitter redan i bilen. Han sätter sig på förarsidan och hon bredvid. De kör ut från garaget. Korsningen närmar sig. Men han ser inte bilen. Alla klandrar honom, men han såg inte bilen.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
Sweetelvira - 17 jun 09 - 07:32- Betyg:  |
| jätte fin, men börjar nästan gråta!!<3 |
| Mangasagan - 13 sep 08 - 19:01 |
| Annorlunda, men väldigt bra <3 |
| SoGetLost - 9 sep 08 - 14:12- Betyg: |
| oh. annorlunda och mkt bra:) |
| Madvis - 9 sep 08 - 12:49- Betyg: |
Började nästan gråta :'( Speciellt sista meningen, den borrade genom mitt hjärta.
Du skriver på ett mycket vackert sätt, underbart. |
| Xoonie - 9 sep 08 - 12:46- Betyg: |
| Oj, vilken känsla man fick när man läste den. Så j*vla bra ! <333 |
