[Novelltävlingen Bidrag ] - Return to me |
Tack Tack Tack Tack Tack Tack(ni fattar poängen) som röstade på min novell i Lovemusic's novelltävling.
Tänkte publicera den här så att övriga kan läsa. =) Tack så mycket än en gång och grattis till JennnyJ !
Return to me
Musiken dunkade och skrik hördes inifrån huset som var fullt till bristningsgränsen. På den stora stentrappan som ledde ut från dörrporten låg nu halvdruckna ölflaskor och några få par som helt ogenerat börjat kyssas. Någon hade däckat i gräset bredvid trappan, någon satt och sjöng någon amerikansk rocklåt jag aldrig hört förut och mitt i kaoset satt jag. Med gul tunika, svarta jeans och brunt hår som vinden vägrar låta ligga slätt mot mina axlar. Olik alla andra. Plötsligt hörde jag någon säga mitt namn och jag vände mig om. Där stod du, så ensam och sårbar och med bräcklig röst frågade du mig om du kunde få sätta dig ned. Jag kunde bara ge ifrån mig en svag nickning till svar och du satte dig ner endast några centimeter från mina höfter. Andra tjejer hade väl fixat till varenda detalj på sina pinnsmala kroppar, men jag orkade inte. Brydde mig inte. Så när du sa mitt namn ville jag väl inte höra. Jag ville inte ha något att göra med… Någon som du. Killen som vägrar bli nedtrampad på. Killen som ses som ensam och stark. Killen som alltid är i slagsmål. Killen som dricker mest på festerna, men var förvånansvärt nykter då. Du drog handen genom ditt gyllenblonda hår och jag kunde skymta ett leende i ögonvrån. Så satt vi där i minst en halvtimma utan att säga ett ord. Plötsligt la jag märke till hur du iakttog mig. Jag vände mig om och mötte din blick. Någonting hos dig höll min blick kvar och du log lite snett mot mig. Jag vet inte hur, jag vet inte varför, men det var väl redan då jag föll för dig.
“Isabelle, Du är nu öppen 9 cm, så vi kan börja förlossningen.” förklarar en av barnmorskorna och avbryter mina tankar. Jag har nog aldrig i hela mitt liv varit så rädd som nu. Mitt känslotillstånd har gått från att varit löjligt nervös till dödligt allvarlig. Plötsligt känner jag en genomträngande smärta och jag skriker till.
“Att dina värkar kommer tätare beror på att du närmar dig den passiva fasen av förlossningen.”
“DEN PASSIVA FASEN?” nästan skriker jag ut och känner svetten lägga sig som en hinna längst min panna.
Min kropp vibrerar av smärta och jag försöker blint fokusera på värkarna som börjat komma allt för tätt.
“Okej, vi ska börja förlossningen nu. Försök att inte krysta för sina muskler kommer bara försvåra det hela.” förklarar samma barnmorska och jag känner någon ta min hand.
Jag vänder upp blicken och ser mamma. Hennes ögon är tårfyllda och ett leende är frampressat på hennes rödmålade läppar.
“Mamma, jag klarar mig” viskar jag med ett leende och hon blinkar bort en tår.
Jag känner smärtan i magen komma starkare och starkare. Den trycker ner mig mot det kalla underlaget och jag känner stötarna upp i halsen. Plötsligt känner jag den kraftigaste stöten hittills och jag skriker till.
“Ta det lugnt, det går bra. Du sköter dig fint” uppmuntrar en annan barnmorska som om orden var av automatik
“Har vi pappan här?” frågar plötsligt någon.
Jag ser att några letar med blicken efter någon som hade kunna vara pappa, men mamma är den enda jag har här.
“Nej.. Det är han inte…” svarar jag och glömmer bort den våldsamma smärtan för några sekunder.
“Barnets huvud börjar synas nu!” ropar en läkare som dykt med huvudet mellan mina särade ben. Jag känner smärtan och några sekunder tror jag att jag ska spricka.
“Kevin, jag har något att berätta…” mumlade jag och såg på dig som just satt sig vid köksbordet.
“Vad för något? “ sa du obrytt medan han förde smörgåsen han brett, mot munnen.
“Jag är gravid…”
Det var som om jag slagit dig rakt i ansiktet. Du stirrade chockat på mig och jag vände ner min blick i köksbordet.
“Men vad fan, du kan inte men allvar?”
“Tror du jag skämtar om något sånt? ” skrek jag förtvivlat och din blick lyste av panik.
Jag såg på dig och dina händer började darra. ´Du förstod att det var allvar.
“Men för i helvete, jag är 16! Du är 15! Det funkar inte!” vrålade du och jag ryckte till av rädsla.
Jag reste mig upp från stolen. Ilskan bubblade upp inom mig. ‘Varför förstår du inte?‘
“Det är för sent nu. Jag måste föda det! ” skrek jag tillbaka och stormade ut från köket.
Jag kommer ihåg att du började springa efter mig. Du tog tag i min axel och vände mig om.
“Isabelle, jag är med dig vad du än gör. Jag älskar dig. Jag älskade dig från första stund jag såg dig och jag älskar dig fan ännu! Du är jävla mitt allt. Snälla lämna mig aldrig!”
“Aldrig någonsin.”
Jag kysste och kramade om dig. Sen såg jag det. Du vände dig om och såg precis det jag såg. Det svarta håret längst marken, en grupp killar runtom där benen flög framåt i enorm kraft. Det där skriket, dom där skratten. Vi sprang fram till killarna som måste vart i din ålder, kanske äldre. Sen såg vi pojken som låg ner. Jag sökte din blick som verkade alldeles dimmig. Än stod vi några meter från killarna som inte sett oss, men du vägrade släppa dom med blicken. Det var något med dina ögon. Dom vackra ljusblåa ögonen blev svarta och din mun förvandlades till ett smalt streck. Plötsligt hände något med dig. Du rusade fram och slog ner en av killarna. Med ett enda slag. Killarnas ögon vändes rätt mot dig och du skrek något till dom. Något om att dom ska lämna pojken ifred. Redan då visste jag något. Något om att det var för sent. Dom började slå dig. Du var stark men dom var fler. Inom några minuter låg du på marken. Jag försökte ringa larmcentralen, jag lovar jag försökte. Till slut när allting kändes som en jävla evighet kom dom. Då låg du ner. Killarna sparkade lite smått på din livlösa kropp. Jag kommer ihåg att jag andades inte. Jag kunde bara se på dig. Det tog ett tag innan tårarna började rinna. Det tog ett tag innan jag förstod att jag förlorat dig.
“Okej Isabelle, en sista krystning nu så får vi ut honom.” ropar någon tom röst i rummet och jag andas några gånger.
“Jag klarar det inte! ” skriker jag.
Min kropp är utmattad och svetten rinner som små pärlor längst mitt ansikte.
“Kom igen, du klarar det! ” tröstar mamma och jag känner hulkningarna komma i takt med smärtan.
Suddiga minnesbilder från Kevin, hans ansikte och hans leende. Hans värme, hans närvaro och hans röst.
“AHHH” vrålar jag och känner någonting lämna min kropp.
Det blir en tystnad i rummet och jag stänger mina ögon. Det är nästan inget ljud förutom från några apparater som verkar pipa oavbrutet.
“Mamma, vad gör dom?” viskar jag och känner mammas hand krama om min.
“Dom ser att barnet är okej. Andningen och hjärta osv.” förklarar hon och jag ger henne en svag nick.
Plötsligt hör jag något. Ett skrik. Applåder börjar ljuda i rummet och jag öppnar mina ögon. En barnmorska för barnet som är inlindat i en blå filt mot mig. Hon lämnar över den i min famn och jag ler svagt mot henne. Barnet är tungt och den lilla kroppen verkar så skör. Jag lutar mig fram mot det lilla huvudet och för mina läppar mot den varma pannan som jag ger en sval kyss.
“Din pappa var en hjälte…”
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.9) | | emmsy - 11 maj 10 - 22:18 | | Tårar! | J_love - 24 dec 08 - 22:06- Betyg:  | | Underbart skrivet!!:') | | tjoh - 13 okt 08 - 16:43 | | sitter med tårar i ögonen ! så otroligt vackert skrivet ! | | Justmyfault - 15 sep 08 - 16:44- Betyg: | fyfan.. helt UNDERBART skrivet!
Jättebra! | | tjoh - 8 sep 08 - 21:06 | | åh. så underbart bra ! den berörde verkigen, åh :) | | inmydreams - 8 sep 08 - 15:47- Betyg: | | Den var fantastiakt bra :') | | JennnyJ - 8 sep 08 - 15:18- Betyg: | Denvarhelt jädra underbar! :O
Kan inte fatta att jag vann, om jag läser alla andras så ser jag ju hur otroligt knasigt folket har kommenterat, din var helt otroligt underbar och jag tvekar nu på om min första plats var förtjänad x)
Men den var grymm, verkligen! :)
/JvJ | | KungErica - 8 sep 08 - 15:16- Betyg: | | fan va bra | | Mp3 - 8 sep 08 - 14:01 | Herregud. Jag blev helt berörd av den här. Så otroligt vacker. Så otroligt vacker...
<3 | | Ciissii - 8 sep 08 - 12:09- Betyg: | Verkligen underbart skriven! Det var den ända novellen jag
fick tårar i. Den var grym! | Horse_Power - 8 sep 08 - 10:25- Betyg:  | | JÄÄÄTTEBRAAA! :D :D |
|
|
|
