Sommaren som förändrade livet |
Marina hade packat sin svarta väska ute i tamburen och var nu på väg till jobbet. Klockan var sju och morgon tidningen hade inte kommit, hon började känna sig smått stressad. Bussen skulle gå om en kvart, hon måste ju läsa tidningen innan jobbet börjar, en vana hon börjat med.
Hon bestämde sig för att bättra på sin frukost, allt hon hade ätit var en torr macka och ett glas juice. Marina gick genom den smala hallen och in i det ljusa köket med de blommiga tapeterna. Kanske hon skulle ta sig en tallrik fil, då skulle hon i alla fall kunna stå sig lite längre. Hon hann inte längre än till att ta den första skeden med fil när hon hörde det välbekanta ljudet, dunsen av tidningen i brevinkastet!
Ljudet av hennes fötter lät i hela lägenheten när hon sprang mot dörren, samtidigt som hon slängde en blick mot klockan, tio över sju, hon hade fem minuter på sig.
Hon bestämde sig för att ta med sig tidningen på bussen och strunta i en stadigare frukost. Hon spolade av tallriken och ställde den i diskhon. Högen av disk stod där på diskbänken och bara väntade på att bli diskad, nästan som om de hånlog mot henne. Tallrikar, glas och bestick, allt fanns där, hyllorna i skåpen började nästan bli tomma. Marina tänkte jag måste diska ikväll. Efter en titt runt i köket, kanske städa också.
Lägenheten var en enkel tvåa med utsikt över den lilla å som slingrade sin väg genom staden. Även om den var liten så räckte det gott och väl till henne, det kändes hemtrevligt, som om det varit meningen att denna lägenhet skulle bli hennes. Redan första gången hon såg träddörren in till lägenheten kändes det som hemma. När hon sedan kom in i den lilla hallen kunde hon se bilderna på hennes vänner och familjen hänga på de bruna väggarna, kanske även tavlan som hennes morfar hade gjort till henne skulle passa in där. Köket var den första dörren till höger, där inne skulle hon stå sena lördagskvällar och laga mat till sina vänner, sovrummet ett ljust rum som ingav en längtan och ett hopp, allt som skulle fattas där inne var att det låg någon bredvid henne i dubbelsängen. Dock än så länge så tillhörde den andra sidan hennes svarta katt Maja. Vardagsrummet som låg tvärs över hallen, och mittemot sovrummet, ett öppet, stort rum som man verkligen skulle kunna ha många fester i. Det var ljust och det fanns plats för alla hennes gamla antikviteter som hon hade ärvt av sin mormor.
Även om hennes drömmar var stora när hon flyttade in, även ännu större när alla möbler och tavlor satt på plats, så hade inget av detta hänt. Inga lördagskvällar med väninnorna i köket, ingen man som låg bredvid henne i sängen, inga fester i det stora vardagsrummet. Ingen av hennes drömmar hade besannats, bara tv kvällar ensam med sin katt.
Nu var klockan tolv minuter över, det var bäst att skynda sig, hon kastade bort sina tankar och rusade nerför trappan och ut genom dörren. Busshållplatsen låg bara några steg bort från lägenheten, så hon kunde redan nu se om bussen var på väg eller inte. Lukten av daggvått gräs slog emot henne när hon öppnade dörren, det var sommar snart igen. Det kändes i luften, vinden var varmare än förra veckan och solen värmde lite redan nu på morgonen. Molnen som varit så tunga av regn hade nu blivit ljusare och regnet verkade ha försvunnit. Samtidigt som hon små sprang till bussen kunde hon höra de allra första fågelkvittren, sommar, helt underbart.
Den vanliga vita bussen, med den sura busschaufför, som hon aldrig hade sett ett leende från, kom emot henne där hon stod med sin tidning under armen och väskan över axeln. Hon satte sig på den vanliga platsen, längst fram på höger sida, direkt bakom den sura mannen. Slog upp i tidningen de vanliga kontaktannonserna som hon alltid började sin morgon med, och kände doften av bläcket slå emot henne. Varför hon alltid läser kontaktannonserna det kan hon inte riktigt förstå, kanske är det som en längtan att hon önskar att det någon gång skulle handla om henne.
Ända sedan hon flyttade från den livliga Stockholm till en liten håla i Småland så har saknaden efter någon speciell i hennes liv börjat. I Stockholm hade hon alla sina vänner och vilda nätter. Här hade hon sitt jobb som personlig assistent och hennes svarta katt Maja.
Plötsligt ryckte hon till, en av annonserna verkade misstänkt igenkännande, ” vecka 29, 30, 31 och 35 träffades vi i Smålands Jerusalem. Du var personlig assistent och jag försökte köra bil. Hör av dig! Hälsningar Guvernören ”
Hjärtat började bulta snabbt och andningen ökade, det var ju en annons om henne, någon ville få tag i henne. Minnen från förra sommaren kom upp i hennes huvud, hon hade haft ett vikariat här i Småland, det var därför hon hade bestämt sig för att flytta hit. Hon hade älskat att ha landet så nära inpå, och kunna känna doften av träden och höra fåglarna sjunga när det blev vår.
Händelserna från den sommaren kom tillbaka till henne, "Guvernören", en bild av en ung stilig man kom upp i huvudet. Hans hår var svart och han hade de mest intensivaste ögonen man kan tänka sig, man kunde nästan tro att han kunde se rakt igenom en. En rodnad dök upp på Marinas kinder när hon tänkte på den där speciella dagen då de för första gången träffades, hans hand i hennes och det där leendet, hjärtat smälte bara hon tänkte på det.
De hade träffats på vägen till hennes jobb, hans bil hade stannat och han ville ha hjälp. När han stod där i bar överkropp med den chokladbruna huden så kunde hon inget annat än att hjälpa honom. Marina som hade tagit cykeln den här morgonen erbjöd honom lift på pakethållaren in till staden.
"Guvernören" lade sin hand på hennes axel och erbjudit sig att skjutsa henne istället. Under tio minuter hade hon suttit bakom honom, susande igenom det vackra landskapet, med vildblommor och korna som betade i den ny växta hagen. Trots att skogens skönhet säkerligen skulle ha satt större intryck på henne om hon hade haft sin uppmärksamhet på detta så fanns det något viktigare nu.
Den här främmande mannen som hon satt bakom, som luktade så gott, en blandning av varm sommardag och hö spreds sig i hennes hjärna, hon var förblindad och kunde inte längre se något annat än honom.
Den känslan varade hela sommaren, de gjorde allt tillsammans, handlade mat, plockade jordgubbar och badade i vattnet. De sena nätterna när de varma och glada bestämde sig för att bada, i den lilla sjön som låg en bit in i skogen. De kände det ljumma vattnet mot kroppen, och lustan av liv nära dem, det var en underbar sommar de hade tillsammans. Han där fram och hon bak på cykeln, tillsammans tills hösten kom och hon var tvungen att fara tillbaka hem, där skiljdes de med tanken att de aldrig mer skulle ses.
Nu, efter ett år ville "Guvernören" hennes sommarromans, träffa henne igen, han ville ha henne, han hade inte glömt bort henne.
I en annan del av staden.
Kanske kommer hon inte att läsa annonsen, har hon ens den tidningen i Stockholm, kanske skulle jag ha skickat den någon annanstans.
Han vankade fram och tillbaka i den lilla lägenheten, det enda tecknet på att någon var vaken var en ensam lampa i fönstret som lyste. Även om han kände vemod så var han glad att vara tillbaka i staden igen. Den här platsen väckte så många underbara minnen.
Tapeterna i köket skulle ha en lugnande effekt som de sade i affären, trots det så verkade den effekten vara som bortblåst. Det har gått en vecka sedan han hade sänt in den där annonsen, var det ett misstag? Visste hon kanske inte vem han var? Hade hon inte känt samma känsla som han? Kanske det allt bara hade varit en lek för henne? Men hur skulle det kunna vara det, alla känslor som hade svämmat över sig mellan dem, lilla minsta rörelse på varandra hade varit som en elektrisk stöt genom kroppen. Bara att få ha varit nära henne gjorde honom alldeles knäsvag, minnet av hennes läppar mot sina, det var hoppet som han levde på, inte kunde man ge sådana kyssar utan att mena allvar.
Stegen förflyttade sig nu in till rummet bredvid köket, sovrummet, det fanns många bilder på väggen som att visa honom att han hade vänner och en familj, men det var bara en bild som han ville se nu. Han tog bestämda steg emot sängbordet, tog fotorammen i handen och slängde sig på sängen. En flickas leende, och värmen spreds sig i hela kroppen, det här var ju hon, den enda han ville ha.
Natten sänker alltid sitt mörka ljus över staden och allt blir till slut mörkt, även i en älskande mans liv måste sömnen komma som nu. En bild i famnen nära hjärtat och man kan sluta sina ögon och drömma om en annan plats en annan tid.
Innan han ens hann somna in väcktes han av en signal, telefonen ringde. Långsamt reste han sig upp och satte ner sina fötter på det kalla golvet. En ilning längs hela ryggen, golvet var svinkallt, en snabb tanke att han måste köpa en matta hit.
Med slumrande röst tog han luren som låg på nattduksbordet, - Stensson.
-Hej. En välbekant röst i andra änden, hjärtat börjar slå snabbare, kan det verkligen vara hon?
-Ja, förlåt för att jag ringer så här sent, du kanske inte ens vet vem jag är, det är Marina.
Allting stod helt still, sekundvisaren hade stannat på klockan, han kunde inget annat höra än hennes andning på andra sidan.
-Jag läste annonsen.
-Jag förstod det, jag menade inte att vara påflugen men ja, jag saknar dig. Så nu var det sagt nu var det bara vänta och se vad hon skulle svara på det.
-Jag saknar dig med, kan inte vi ses?
Hjärtat började bulta i bröstet, precis som om det ville komma ut. – Javisst, vill du ses nu på en gång?
-Ja varför inte, skrattade Marina.
Det samtalet förändrade deras liv, Marina gjorde nu maten på lördagskvällarna för två, de hade sina små fester tillsammans i vardagsrummet, och det låg en man där bredvid henne i sängen.
Inget kan vara mer vackert än riktig kärlek.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | gbg_95 - 8 sep 08 - 16:21- Betyg:  | | awww.. sweeet:) bra!! |
|
|
|
