Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Fejkprinsessan (dikta-ff) (del4)

Jag klev in genom dörren till mammas och Lars trerummare. Jag spanade över allt skräp som låg kvar på hallgolvet och hörde tv-ljud i bakrunden.
''Hej'' ropade jag vant. ''Jag är här nu.''
Jag hörde någon resa sig från lädersoffan och snart var jag omfamnad av mammas armar. Jag kände hennes speciella doft, nersmittad med någon parfym, och andades in den.
''Hej gumman, hur är det med dig?'', sa hon med ett leende på läpparna. Jag kunde inte låta bli att undra om det var falskt, för hon hade inte ringt alls sedan sist jag såg henne. Vilket jag hade gjort.
''Det är bra'', ljög jag. ''Vart är Lars?''
''Han är på någon jobbresa och kommer hem på lördag kväll, så vi har nästan hela helgen för oss själva!''
Jag döljde en suck av lättnad. Jag gillade inte honom något vidare, för vad jag än gjorde var han sur på mig och skällde. Varje gång fick jag en stor klump av rädsla i magen. Fast ibland var det annorlunda, då var han glad och försökte skämta med mig. Men det var sällan jag kunde skämta tillbaka, för jag vågade inte riktigt tro på det. Mamma brukade alltid vara glad och skratta då, men det verkade nästan som en illusion som skulle brytas när som helst. För det gick inte en helg utan att han sa något argt till mig, klagade på mig. Nu skulle jag slippa det de närmaste dagarna, och därför var jag lättad.
''Man behöver bara bekymra sig över
Att friheten ändå inte varar för evigt''

Jag ryckte till vid orden som hördes i min hjärna. Jag visste inte vart jag fick det ifrån, men det lät bra. Jag tänkte att jag kanske äntligen skulle skriva ner något på profilen på dikta.se, och det där verkade som några bra textremsor att ha där. Synd bara att mamma inte hade internet här, funderade jag för mig själv. Jag var tvungen att vänta med det ända till söndag kväll då jag var hemma hos pappa igen.
''Hallå, Emelie?'', hörde jag mamma säga någonstans långt bortifrån.
''Va?''. Jag kallade mig tillbaka till verkligeheten och försökte koncentrera mig på vad mamma precis hade sagt.
''Jo, jag sa det att jag har köpt en massa nya filmer på rean, så du får gå in och välja någon så poppar jag popcorn och ställer fram chips så länge.''
Jag gjorde som hon sa och klev över alla påsar och annat som skräpade och lyckades med att ta mig ända ut till vardagsrummet som var i stort behov av dammsugning. Kanske skulle jag försöka övertala mamma att ha en riktig städdag imorgon? Då skulle jag kunna koncentrera mig på något helt annat än min egen olycklighet. Fär städning var det enda som kunde tränga bort den. Och dikta var det enda som kunde få mig att le, lade jag till. Nästan i alla fall.
Det blev som jag ville på lördagen. Med viss övertalning i och för sig, men det gick i alla fall. Jag satte på mig bekväma kläder och kollade igenom mammas och Lars skivsamling. Jag blev jätteglad när jag hittade en gammal Kent-skiva bland dem, den hette bara Kent. Den var på så hög volym jag fick för mamma och grannarna, och jag bara älskade det. Om jag hade vågat skulle jag sjungt med i låtarna, men det gjorde jag inte. Jag litade inte riktigt på att min röst skulle hålla. Jag väntade med dammsugningen så långt jag kunde, tills jag var tvungen att byta skiva eftersom mamma tröttnade på den efter två omgångar. Men när jag slutligen var i full gång med dammsugningen (med Deep Purple i bakrunden) kunde jag ändå inte sluta minnas dikta. Och de där raderna jag hade tänkt ut igår kväll. Jag öppnade fönstret och vädrade ut lite. Det blev kallt, men det fick det bli. Om inte annat kankse det kunde få mig på andra tankar. Men ärligt talat så hatade jag dem. Tankarna alltså. Egentligen borde jag väl lära mig att meditera? Jag beslöt mig genast för att förverkliga idén hur dum och töntig den än lät. För jag ville verkligen slippa alla tankar som hotade att kväva mig. Hur visste jag inte, jag fick väl försöka med att söka på det på google. När jag kom hem till pappa och datorn och dikta. Jag saknade den enormt, mer än jag brukade göra innan. Jag försökte tränga bort tankarna och gick för att hämta en kofta i gästrummet där jag brukade sova. Jag tyckte förresten om det rummet mycket mer än det hemma hos pappa. Här var tapeterna vita, det stod ett gammaldags skrivbord med en symaskin som aldrig användes, gröna sidengardiner och jag gillade den där lukten av att ingen nästan någonsin var där. Nästan ingenting var mitt där egentligen, trots att det nästan bara var jag som använde rummet. Bara en oljemålning som föreställde en granskog mitt i vintern och en räv som sprang rakt ut mot rummet. Den hade jag fått av min morfar trodde jag, men jag var inte helt säker eftersom det var såpass längesedan. Men morfar var död nu, han hade dött i lungcanser för några år sedan.
Jag blinkade ännu en gång bort mina tankar och skyndade mig ut för att börja putsa fönstren.

Jag ryckte till av att dörren öppnades. Jag kollade på digitalklockan på microvågsugnen. 20:35 stod det och Lars var redan hemma. Nu skulle han väl ändå inte kunna klaga på mig, jag och mamma hade ju städat hela huset?
''Hej'', ropade jag lite smått rädd.
''Tja Emelie'' svarade han med mörk röst. ''Har ni städat? Eller är det bara din stackars mamma Anette?''
''Båda två'', svarade jag.
''Men hejsan, hur var det på resan?'' hälsade mamma med kärleksfull röst. Meningen åtföljdes av kyssljud. Jag kramade händerna runt min kallnande kopp med te och kände mig plötsligt märkligt tom inuti. Kanske var det instinkten om att ingen någonsin hade gjort så med mig, och ingen hade nog ens tänkt tanken utan att göra äcklde grimaser. För jag ansågs som ful och tjock och hade gjort det sedan Gud vet när. Till och med när jag faktiskt umgicks med några. Det skulle säkert dröja evigheter innan det hände. Innan jag blev omfamnad och kysst, alltså. Det var verkligen hopplöst. Den enda jag hade pratat med i klassen under de senaste dagarna var Gabriella, och det samtalet hade varit påtvingat. Hon hade väl säkert hört allt det vidriga om mig från människorna i paralellklassen och visste nog att det skulle vara extremt statusnedsättande om hon plötsligt skulle börja snacka med mig, eller kanske till och med sätta sig vid samma bord som mig i matsalen. Vad hopplöst allt kändes.
''Emelie'', gormade plörsligt Lars med irriterad stämma. Jag tittade skrajt upp på honom, han stod rakt framför mig. ''Var har du gjort av alla räkningar?''
''Öh…'', mumlade jag medans jag febrilt tänkte efter. ''Vart låg de?''
''Här, mitt på bordet'', sa han och pekade demonstrativt dit ner.
''Jag tror att jag la dem i någon låda där det låg en massa andra papper.''
''Kan du inte lära dig vart vi lägger saker och ting här i huset?'', svarade han och började rota i den lådan jag hade nämt. Egentligen hade jag velat svara att det inte var så jävla lätt när precis allting bara låg huller om buller, och att jag dessutom inte var här så ofta, men jag vågade inte. Jag vågade bara inte.


(''Man behöver bara bekymra sig över
Att friheten ändå inte varar för evigt'' är egenskrivna och finns med i dikten ''Iskallt regn och skolångest''.)
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
LisaHoglund - 23 jul 10 - 03:11- Betyg:
Lars är hemsk :o Men håller med föregående talare. Du skriver väldigt bra, och man känner verkligen igen sig i det där med att vara besatt av en hemsida... Hehe ;)
Förlåt att jag inte har läst, har helt glömt bort :o Men läser mer imorgon!
Ovitiga - 18 jul 09 - 01:12- Betyg:
Du skriver enormt vackert och målande och jag kan inte hjälpa att jag rycks med. Du fångar dikta, den verkliga dikta. Det är helt underbart att se någon annan formulera de känslor jag själv känt under mina inloggningar. Underbart och magiskt.
vissenros - 8 mar 09 - 21:43- Betyg:
verkligen jättebra :D:D:D:D
ThisIsJustMe - 17 dec 08 - 21:19- Betyg:
Såå BRA!!!
:D
Det finns inga ord!!
NadaZero93 - 23 okt 08 - 16:07
jag vil bara läsa allt på en gång. är glad att du redab skrivit så många delar!
ILoveTAKIDA - 19 sep 08 - 21:21- Betyg:
Asnice :D
Harrypotterlover - 15 sep 08 - 17:17- Betyg:
Love!! Novellen är så jävla bra. Längre del nu också ^^
Den var super. Ska läsa nästa del nu ;)

//Sara
Fejkprinsessan - 10 sep 08 - 14:16
speciell!!
kattXfyra - 7 sep 08 - 20:54
Jätteglad över att du skrivet en till!!
Du skriver jättebra!
Snurrsnurr - 6 sep 08 - 11:56
Jätte underbart bra !!
mera nu? (a)
<3
Horse_Power - 6 sep 08 - 09:08- Betyg:
JÄÄÄÄÄTTEBRAAA! :D MEr :D <3 Superbra
Ciissii - 6 sep 08 - 08:15
Riktigt bra :D fortsätt!
Dj_snuffe - 6 sep 08 - 06:52- Betyg:
Megabra! Det enda min hjärna tänker nu är "Mer, meeeer, meeeeer!" x) Undrar vad som kommer att hända i novellen ^^
Kram Emma
Mp3 - 6 sep 08 - 00:17
Riktigt riktigt bra :9 <3
Sandra91 - 5 sep 08 - 22:58
Jättebra, vill ha mer! :D
men måste hålla med Madvis, läs igenom det själv innan du lägger ut det :)
Madvis - 5 sep 08 - 22:30- Betyg:
Kul med ny del! :) Och jag gillar den här berättelsen mer och mer.
Men jag såg ovanligt många slarvfel, det blir bara att läsa igenom texten igen ;)
Maadelen3 - 5 sep 08 - 21:39
asbra! =))) MERA! :D

Skriven av
Tiggarflikkan
5 sep 08 - 21:11
(Har blivit läst 285 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord