På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

syskonkärlek, olaglig kärlek del 7

FÖRLÅT! jag är sämst på att lyckas skriva, men jag är verkligen inte i en skrivar period
fantasin är på 0 verkligen, så ni får usäkta att det är rent av lite tråkiga avsnitt.
det är svårt att lyckas skriva när det känns som om man inte har tid för något
ni som läser min novell, guldstjänor till er verkligen! ni får vänta men läser ändå tålmodigt
ni är verkligen bäst! men som sagt, här kommer ett avsitt till och jag ska försöka shape up!
pussar// sviken_1

någon bad om en liten "uppdate" vad som har hänt innan, man glömmer ju vad som har hänt när jag är segast i världen på att skriva
men men ^^
här kommer en resume (stavas det då?)
Bell och paul är syskon, men bell älskar sin bror mer än en bror
hon drömmer om honom och fanticerar om honom. Ingen vet om detta faktum
inte ens hennes allra bästa vän max, som känner henne innan och utan.
men en dag så blir paul och bell ensama hemma och paul avslöjar att han vet om bells känslor
bell flyr ut i skogen i desperation. hon flyr till den gammla kojan, men den är inte lika hållbar
och hon är inte lika lätt vilket gör att hon hamnar på sjukhuset.
nör bell åter åker hem så är båda deras föräldrar på jobbresa och bell och paul blir ensamma.

jag är sämst på att åteberätta saker, så läs gärna om delarna så fattar ni bättre om ni inte fattar vad jag menar^^

KOMMMENTERA! annars vet jag ju inte om någon läser den =)

Paul suckade lätt och varm luft sökte sig ner mot hennes arm, Bell rös av välbehag. Hur länge skulle hon stå ut? Bell studerade Paul, hans varma brungröna ögon, kindbenen, dom smala läpparna som följdes av ett par groppar som skymtades i hans kinder varje gång han log det där söta leendet. Det ljusbruna håret som lockades i nacken.
-vad kollar du på? Frågade Paul och kollar på bell med en nyfiken blick
- ne men inget… säger bell och kollar bort, hon känner hur hon rodnar
Hon ser att paul rör sig i ögonvrån och kollar upp mot han hans huvud kommer närmare och helt plötsligt känner hon hans mjuka läppar mot sina, hur kan ett par läppar smaka så gott?

Bell försöker minnas hur man andades in och ut, men alla vägar till hjärnan var blockerade av något större än tankekraft. Det går ut en elektrisk stöt från bröstkorgen och ut i hela kroppen, hela kroppen skriker, kvider, stönar om mer. Hon drar sina fingrar genom hans hår och trycker sig närmare honom, drar han så nära hon kan, som om hon skulle drunkna om han inte höll om henne tillräckligt hårt.
Hans händer rörde sig försiktigt och mjukt men man kunde ändå känna deras upphetsning, han kyssar viskade om att det är rätt, att det är det här han har drömt om och hoppats för. Hon kysser honom som om att hon aldrig hade fått någon kärlek i hela sitt liv och behöver ett förråd av kärlek och ömhet. Tröjan, av av, fort fort! Bell lägger sig ner på rygg och får paul över sig, hon smeker hans ryggtavla ner till hans mage upp till hans nacke, drar lite retsamt i lockarna i nacken. Känner hans hand mot hennes mage, vill bara ha mer av den, ville ha den överallt, samtidigt.
Inne i hennes huvud skriker en röst ” DET HÄR ÄR FEL! SÅÅÅ FEL!! PUTTA BORT HAN; NU!!” men kroppen kan inte göra annat än att kvida av längtan.
Hon blundar, drar in ett djupt andetag som är helt fylld hans doft. Känner hans läppar mot sin hals och önskade att det aldrig ska sluta.

Hon vaknade och kände direkt att det var något som var fel. Hon sträckte ut handen men fann ingen Paul vi sin sida. Bell kliade sig lite trött i ögonen och hör två röster samtal i låg ton våningen ner. Hon kan inte höras vad som sägs men hon tycker att hon känner igen den andra rösten, kunde det vara max?
Hon reste sig sakta och såg en skymt av hennes nakna kropp. Den så främmande ut… som om den inte tillhörde henne längre, den såg vuxnare ut? Hon kunde inte sätta fingret på vad det var men det var något annorlunda över hennes spegelbild. Hon tog slarvigt på sig bh, ett par trosor, ett par mjukis byxor och ett vitt linne som lämnade en liten del av hennes mage bar. Håret var rufsigt och men såg ändå rätt snyggt ut, hon tog på sig dom förstora tofflorna och snubblade ner för trappan.

När hon kom in i vardagsrummet satt, till hennes förvåning max i soffan och pratade med paul
-God morgon sömntuta, sa Paul och blinkade lite diskret med ena ögat så bara Bell såg det
Bell blev alldeles mjuk och varm inuti och hon kände att värmen gick upp till kinderna
-jag tyckte väl att jag hörde röster prata… sa Bell precis som om hon ine hört kommentaren innan. Hon kastade ett snabbt ögonkast mot max men han satt orörlig och hans blick gick inte att tolka
-vad gör du här? Frågade bell uppriktigt, hon ville faktist veta vad som hade fört honom hit
Han kollade snabbt ner i marken och bell fick anstränga sig för att ens höra orden som kom ur hans mun
-jag vet faktiskt inte, jag hade väl någon tanke när jag var på väg hit… men nu vet jag inte vad jag gör här, jag vet ingenting… max pratade lågt och snabbt och ju mer han pratade desto tystare blev det och dom sista orden han sa kunde man inte uppfatta
-kom hit, sa Bell beordrande
Max ställde sig upp men vingla till som om han inte hade någon riktigt grund att förlita sig på.
Bell gick ut ur rummet och upp för trappan med max efter sig som en osäker hundvalp
Hon svängde in på sitt rum, väntade vid dörren tills max hade kommit igenom den. När hon hade stängt dörren så lede hon fram honom till sängen satte honom där, förde sina fingrar under hans haka och lutade upp hans huvud så hon kunde se hans ögon
-Vad är det? Frågade Bell med silkeslen röst
En tår rann ner för max kinder och Bell tog sina armar runt hans hals och kramade han hårt, max tog sina armar om henne, först lite löst och försiktigt men sen kramade han om henne hårt och grät i hennes famn. Bell visste inte vad hon skulle göra, hon stod bara där och kramade om han medans handen klappade hans hår och ner på nacken gång på gång.

Efter ett par minuter hade max gråtit färdigt och Bell satt lugnt bredvid honom, väntade på att han skulle säga något
-jag vet varför du flydde ut i natten, jag vet varför du… jag vet att du älskar han… viskade max lågt, som om orden skulle göra ont att säga högre
Bell förtog inte först vad han menade, men efter att tag gick ett ljus upp för henne
-jag trodde att du skulle tycka att jag var sinnessjuk, äcklig, motbjudande. Jag trodde du skulle lämna mig om jag sa… om jag sa att jag är kär i min bror sa Bell med stadig röst
- jag insåg först inte själv att ag älskade han mer än en bror, jag trodde jag var som alla andra, som älskade sin bror som alla andra älskar sina store bröder. Men… Bell tvekade en liten stund
- jag tror inte att så många ligger med sin storebror, Bell släppte den stora bomben, försökte se hur han skulle reagera men hans min var omöjlig att tolka. Tystnaden var olidlig i några minuter, minuter som lika väl kunde varit år, år som blev som mil, som många mil i mellan dem. I mellan deras vänskap.
- jag såg det bara inte komma… sa max lite tyst och såg ut som han hade blicken mil bort
Sen var det som han vakna till och blev allvarlig
-jag älskar dig, precis som du är. I mina ögon kommer du alltid vara Bell, alltid. Sa max om kramade om henne

kommentera är ni gulliga =)

Kommentarer - (Snittbetyg: 4.9)

LetMeJump - 9 jun 11 - 00:29- Betyg: