missförståndet. |
Missförståndet!
Nu ligger jag i min säng och ännu en dag man har blitt mobbad i skolan.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till. ligger här med ett rakblad i handen och är precis på väg att skära mig i handleden men det knackar på dörren. Min mamma kommer in och säger: hur är det gumman?
Jag svarade: som vanligt, har blivit mobbad igen. Mamma hjälp jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Mamma kramar mig ömt. Jag känner doften av cigaretter och alkohol. Varför fråga henne igentligen? Hon bryr sig ju inte om mig längre. Jag är ju hennes misstag . Hon och pappa bara slår mig hela tiden och dem bara bråkar med varandra om små saker. Jag önskar att jag skulle kunna försvinna från den här världen, kunna leva i ett normalt liv inte bara sitta på en parkbänk och tycka synd om mig själv . Varje dag när jag kommer hem från skolan så är mamma inte hemma och pappa sitter vid köksbordet och dricker whisky. Han kommer fram till mig och kallar mig hora och andra fula saker, bara för att jag sminkar mig. Men jag måste sminka över mina blåmärken och sår. Det är ingen som vet hur jag mår inte ens min bästa kompis. Jag tror ingen bryr sig om mig hur jag mår. Bara om någon kunde förstå. När jag försöker säga i mot pappa lägger han sitt pekfinger på min mun. Han ler mot mig och jag lägger märke till hans stora smilgropar.
– Låt det här bli våran lilla hemlighet, viskar han i mitt öra och börjar där efter att kyssa min hals
jag vill inte det här, jag känner mig så äcklad. Om jag strävar i mot allt jag kan kommer jag ändå får ett slag som bestraffning .
Nu ligger jag under han i min säng. Hör hans stön och det faller en tår som rinner sakta på min kind. Det tar ungefär en timme varje gång men den här gången orkade jag inte mer. Jag tar upp en kniv jag hann och få tag i köket. Skär han sakta i rycken. Han ligger helt medvetslös på mig.
Då försöker jag komma los och springa min väg. När jag öppnar dörren står mamma där med systembolage kassar . Jag tittar ner i marken och slingrar mig förbi. Springer hela vägen till ett ställe där ingen kan hitta mig mitt ute i en skog. Sätter mig vid ett stort träd och tar upp mitt rakblad och min mobiltelefon. Jag skriver ett sms till min bästa kompis.
Hej Anna!
Jag orkar inte leva längre. Du behöver inte oroa dig över mig
Jag ligger på vårat ställe vid det stora trädet. Jag kommer aldrig mer tillbaka
Jag älskar dig min vän. Ha ett bra liv nu gumman<3
Jag tar rakbladet sätter det på halsen och börjar skära sakta och försiktigt. Jag ser allt blod som rinner ner på min hand när jag hör ett skrik i mörkret stannar jag upp och Jag slutar att skära . Sitter vid trädet och kollar mig omkring . Jag ser en man komma smygande från höger men han är så långt borta så jag kan inte se vem det är.
Han kommer närmare och närmare till slut ser jag vem det är. Det är den populära killen i klassen. Jag hoppas han inte ser mig . Men det var de han gjorde, han sätter sig bredvid mig och säger: Hej vad gör du här i mörkret?
Sen ser han mitt sår på halsen och mina tårar som rinner ner på min kind.
Jag fick inte hur mig några ord.
Han säger: vad är det gumman?
Gumman jag blev helt förvånad och stel.
Inget var det enda jag fick ur mig.
Vad vill du mig igentligen? sa jag till slut
-Jag vill bara säga förlåt sa han efter ett tag
-Men hur hitta du mig?
-Jag listade ut att du var här!
Jag blev helt stel kunde inte andas. Jag såg honom rakt in i ögonen och sa:
Varför vill du säga förlåt? Du kan ändå inte hjälpa mig
- för jag förstår hur du har det, jag lever precis i samma helvete som du.
Jag förstod inte vad han menar men det måste vara nått som är fel
Jag ser på hans arm han har skärt sig i handleden precis som jag. Kanske han hade rätt.
Men jag visste inte vad jag skulle säga. Han kysser mig lätt på kinden
Är skolan populäraste kille kär mig skolan tönt. Jag knuffar undan han och skriker: försvinn du har inge med mitt liv att göra. Nu kommer tårarna i floder men han går inte sin väg han stannar kvar
Hörde du inte vad jag sa?
-jo, men jag kan inte lämna mitt livs kärlek här och bara dö ensam, hörde du skriket förut?
-ja, var det du?
-nej det var Anna din kompis jag beklagar hon finns inte längre!
-Lägg av, var är hon?
-Hon fick ett sms av dig att du inte ville leva längre, då ville hon inte leva om du inte fans.
Vad har jag gjort? Hon hade det ju så bra. jag kommer att hata mig själv hela livet
-Varför är du i skogen helt själv i mörkret?
-jag blev utslängd av mamma, hon har hitta en ny kille och hon har gjort ett val. Hon tog han framför mig. Varför är du här då?
-Jag vill inte prata om det
-okej jag förstår
Hur kan han förstå vad som har hänt. Kanske han har vart med om samma sak, kanske vi kan hjälpa varandra.
Hur kan jag vara så dum? Inte tänka på hur han har det . Undrar om vi tänker på samma sak, kanske jag ska säga nått.
Tänk om han ljuger.
Det blev tyst en lång stund tills han tog upp sitt rakblad och börja skära sig
-Sluta var jag bara tvungen att säga
-Varför ska jag sluta? Du vill väl samma sak som jag.
-Nej eller jo men nu har jag lärt mig att inte bara tänka på mig själv. Måste förstå att det finns folk som har det sämre än mig. Vi måste hjälpa dem.
-Varför det är ju ingen som bryr sig om hur vi mår?
-jo , du sa ju att du levde i samma helvete som jag.
Kanske jag ska ringa till polis berätta vad som har hänt .
Kanske inte, jag vet inte hur jag ska ta mig till. Ska jag berätta vad som har hänt till honom.
Tänk om han inte förstår. Tänk om han har vart med om samma sak.
hjälp mig med slutet nå kommer verkligen inte på någe mer och komentera vad ni tycker snalla! //linda
|
|
|
|
