allt gammalt kommer tillbaka - del 1 |
”Maya och Linus kom ner, maten är klar”.
”Kan du sluta skrika och försöka hålla dig till vanlig normal samtalston?” jag gillar visserligen min mamma, men på senare tid har hon blivit någon jag inte känner. Hon skriker på allt och alla, ingenting verkar vara bra i hennes värld just nu och fråga mig inte varför, enda sedan vi flyttade från Miami för ungefär 3 år sedan har hon betett sig underligare och underligare för varje dag.
Eftersom jag vet att det inte är någon idé att protestera när hon är på det humöret går jag ner och sätter mig vid bordet samtidigt som hon skriker på min bror. Han verkar fortfarande inte ha lärt sig vad som är absolut förbjudet att göra i dessa situationer, men tillslut sitter vi alla vid bordet och trots att ingen säger ett ljud ser jag på mamma att hon har något viktigt att berätta, så är det varje gång, hennes blå ögon blir matta och man kan se hur hela ansiktet förändras innan hon säger något.
”Okej, jag vet inte vad ni kommer att tycka om det jag har att säga men det skulle vara roligt om ni hade någon slags kommentar till det”. Det är alltid samma mening hon använder sig av, det börjar faktiskt bli en vana. Och precis som vanligt hinner varken jag eller Linus säga något innan hon fortsätter. ”Jag har bestämt att vi ska åka tillbaka till Miami över sommaren, Milla låter oss bo där. Jag tänkte att det kunde vara roligt för er att träffa gamla vänner och om ni vill även er pappa”.
”Vänta mamma ta det lugnt, menar du att vi ska åka tillbaka igen och helt plötsligt bli tvingade att umgås med folk från förr? Om det är det du vill kan du glömma att jag tänker följa med”. Jag blir rätt förvånad över Linus plötsliga utbrott och vad det är jag reagerar på vet jag inte riktigt själv, kanske beror det på att min 17åriga bror inte brukar säga mer än nödvändigt och det här verkar inte vara ett nödfall.
” Snälla Linus du vet vad som gäller, innan du fyllt 18 bestämmer jag vad du ska göra. Det är verkligen ingen idé att någon av er kommer med invändningar”. Plötsligt vänder hon sig åt mitt håll och jag gissar att den sista meningen var menad till mig och inte till min bror.
” Hallå! Jag har väl aldrig sagt något om att det vore en dålig idé att åka, bara att jag inte vill bli tvingad att träffa gamla vänner igen”. Plötsligt reser sig Linus med en sådan fart att stolen välter och ramlar rakt in i kylskåpet. För några sekunder uppkommer en sträng tystnad innan han samlar sig någorlunda och fortsätter.” Maya jag måste prata med dig” nu är han samma gamla Linus igen, den bror jag känner, bara det nödvändigaste kommer över hans läppar. Eftersom jag ändå inte känner för att diskutera med mamma längre följer jag med honom upp. Väl inne på hans rum slänger han sig på sängen och kollar upp i taket. Det verkar inte som att han tänkte prata särskilt mycket men något måste det ju vara. Plötsligt kollar han rakt på mig och på bara någon sekund förvandlas hela ansiktet till en konstig grimas och jag ser hur skrattet är nära.
” Linus vad är det?” min fråga får Linus att brista ut i ett hysteriskt skratt och jag ser hur tårarna börjar rinna. I några minuter sitter jag bara tyst och glor på min bror som verkar ha väldigt stora problem med att samla sig, men tillsist får han ändå fram. ”Fattar du inte hur ironiskt hela det där samtalet var? Mamma sitter och berättar om hur hon bestämmer över våra liv till den dagen vi fyller 18 men i själva verket bryr hon sig inte ett skit om vad vi gör”. Och på något sätt håller jag med honom, nu förstår jag vad det hela handlar om, varför han helt plötsligt fick ett sådant skrattanfall.
|
| Kommentarer | | DracoLove - 3 sep 08 - 10:14 | | Bra (: |
|
|
|
