Why me? [GxG] del 1 |
Mobilen vibrerade och det betydde att skolan snart började igen och man var tvungen att gå upp. Även om man inte ville det. Det var fortfarande mörkt ute och snö virvlade tyst utanför Mias fönster. Hon kunde höra sin mammas tjat om att hon snart skulle komma försent till den första skoldagen efter vinterlovet.
Med en suck reste hon på sig och gick fram till spegeln. Flätan som hon gjort kvällen innan höll på att rasa ur och lite av hennes kastanj bruna hår föll ner framför ögonen på Mia. Hon strök undan det och drog ur tofsen och började borsta igenom håret lite lätt innan hon sprejade det med hårsprej och lyckades stajla det ganska bra. Hon gäspade en sista gång innan hon snabbt drog på sig dem tajta jeansen och ett leopard färgat linne och så klart sminket. Lite eyeliner och ögonskugga lade pricken över i:et och gjorde henne, Mia fullständig. Hon tog upp den gröna väskan ifrån stolen och gick ner till köket för att möta sin mamma och rätt så irriterande lilla syster. Med en duns satte sig Mia på stolen och började bre på en macka.
“Du måste gå upp tidigare, Mia!” suckade hennes mamma och gav henne en skarp blick.
“Men, herregud. Lugna ner dig! Jag börjar ju först om femtio minuter och det tar högst en kvart att gå till skolan. Ytligare fem minuter för att hämta pärmen och böckerna och gå ner till lektions salen…” Mia gav sin mamma en blick innan hon åt upp mackan och gav sin syster en äcklad min eftersom hon satt och kladdade med gröten.
“Kan hon inte sluta med det där?” bad Mia och fortsatte att se på sin lilla syster.
“Jaså, och vad ska jag göra? Dra ifrån henne gröten och få en tre åring att fatta att man inte ska kladda? Ge dig!” Rose gav sin dotter en sträng blick innan hon såg på klockan. “Jag hoppas du låser för jag måste ge mig av nu , lämna din syster på dagis och åka till ett möte…” som vanligt började Rose prata om hur hela hennes dag skulle vara och Mia kopplade bort allt. Hon ville inte höra. Det sista hon hörde av sin mamma var bildörren som åkte igen och bilen som försvann.
Snön hade lagt sig som ett tjockt lager över gatan och inga bilar körde där hon gick vilket gjorde vägen och gatan rätt ödslig. Mia fortsatte att gå och glodde hela tiden på sina skor som börjat bli blöta inom värtes. Dem var bara snygga, inga ordentliga vinterskor. Men vem hade på sig fula skor bara för att slippa bli blöt, det blev man i alla fall. Hon hörde steg bakom sig och till sin förvåning var det Marcus som gick där. Han gav Mia ett litet leende innan han skyndade sig förbi henne och gick ner för en väg åt vänster. Det där lilla leendet skulle ha fått varenda tjejs hjärta att smälta. Varför gjorde inte hennes det? Mia suckade innan hon såg på skolan som nu uppenbarade sig en liten bit ifrån henne.
Det var var varmare i skolan än utanför och det var det ända positiva med hela skolan, och så klart killarna. För ett år sedan hade hon drömt om att få vara nära Marcus och velat sett honom le åt henne som han gjort för några minuter sedan, men var det försent nu? Hon hade inte gillat det speciellt mycket. Hon förstod inget längre.
“Mia!”
Mia hoppade upp från sina tankar lika fort som hon hade sjunkit in i dem. Hon log åt sin bästa vän som såg lika kall ut som Mia kände sig.
“Hej, Julia…” sa hon och det lät lite mera uttråkat än det var menat. Julia gav henne en blick som fick hennes isblåa ögon att bli kallare. “Åh, förlåt, men jag höll på att tänka på något när du kom!” Mia log åt Julia ihopp om att hon skulle förstå.
“Jaså… Vadå?” nu lät hennes röst mjukare, det var tur.
“Nej, bara att allt är så konstigt och…”
“Och Marcus va?!” sa Julia nervöst.
“Äh, eller jo. Jag mötte honom på väg till skolan och han log åt mig!”
“Åh! Du har ju tur, du gillar honom fortfarande va?”
“Tror det, eller…” hon såg på Julia. “Klart jag gör, vem skulle jag annars gilla?” Mia skrattade lite, men det var nog mera än till hälften falskt. Någon sekund senare dök Jillian upp och satte sig vid Julia och Mia. Hon hade ett busigt flin på dom korralröda läpparna, vilket betydde att hon hade något att berätta.
“Vad är det?” frågade Julia lite ointresserat.
“Åh, vet ni, vet ni?” sa hon utan att bry sig om Julias ord.
“Nej, så berätta!” sa Mia och flinade åt sin väninna.
“Vi ska få en ny tjej i klassen, jag hörde lärarna prata om det i korridoren, hon kommer idag!”
“Jaså, gud vad spännande !!” lade Julia till med en sarkastisk ton i rösten, men längre kom dem inte fören läraren dök upp och släppte in dem. Marcus som gick förbi knuffade till Mia lätt i midjan och fick henne att se upp på honom. Han log lite och blinkade. Varför kände inte Mia något? Hon log lite tillbaka och hoppades att det skulle se äkta ut. Det måste det ha gjort för han fortsatte in i klassrummet och satte sig ner vid sin kompis Jakob och försjunk in i ett samtal.
“Jaha, välkomna till en ny termin efter det långa lovet och mycket sovande. Denna termin får ni en ny kamrat i klassen. Hon lär komma snart…” deras lärare såg som om i klassen för att se om någon brydde sig om hans ord. När ingen reaktion kom fortsatte han. “hennes namn är Emma och kommer ända ifrån England för att bo i sverige.” en dörr öppnades sakta och en figur synades. Sakta klev hon in och tittade sig om. Hon hade blont hår med några bruna slingor i och mörkblåa ögon. Med en blyg blick gick Emma och ställde sig vid läraren och viskade något i hans öra innan hon såg ut över klassen.
“Ja, detta är då Emma Tromp. Emma, du kan sätta dig bakom Julia, Jillian och Mia.” han pekade bort mot Mia och hennes kompisar och Emma gick tyst och satte sig ner bakom dem.
Mia såg sig bakåt och glodde på Emma ett tag. Hon var verkligen söt, det var synd att hon skulle vara så blyg. Fast det kunde ju inte hjälpas.
“Kan du någon Svenska?” frågade Julia. Den frågan fick både Emma och Mia att hoppa till. Mia märkte att hon måste ha suttit och stirrat på Emma ett bra tag nu.
“Ja…” sa hon tyst. Ja:et bröt på engelsk brytning, men vad skulle man göra om man kom ifrån ett annat land?
“Bra!” sa Julia igen innan hon vände sig framåt och fnissade lite och viskade något i Jillians öra.
“Vill du något?” frågade Emma och såg på Mia.
“Va? Öh, nej…” Mia rodnade lite och vände sig tillbaka och såg på läraren som skrev något på tavlan innan han delade ut pärmar, sudd, pennor och linjaler.
“Okey, nu när ni har allt vill jag att ni sätter er fem och fem i fyra grupper så att ni kan diskutera eran vinter med vännen bredvid. Ni bör sätta er hos någon som ni inte brukar prata med. Skynda!” så klart var det ingen som tog hans ord på allvar för Mia stannade kvar hos sina vänner. Emma gick och satte sig tyst framför Mia och fortsatte att se ner i bänken. Marcus dök upp någon sekund senare och sate sig mellan Mia och Jillian.
“Så, hur har eran vinter varit?” frågade han dem alla, men höll blicken på Mia.
“Den hade varit bättre om vi hade åkt utomlands!” fnittrade Jillian och såg sig om. “Vem det blev ju Åre som vanligt…”
“Vinterstugan och gallerior!” sa Mia och såg på dem alla.
“Gallerior och datorn!” sa Julia och stämde in i Jillians fnitter. “Själv?” hon granskade Marcus.
“Äh, var uppe i fjällen i en vecka, firade nyår i Gävle och julen i Dalarna!” han fortsatte att se på Mia och han fortsatte att le. Men sedan lämnade han Mias blick ett tag för att titta på Emma.
“Du då?”
“Ijag har ‘ara fixat i houset och firat ijulen ‘os mina kusiner som bor i Skone” hon såg runt på dem alla fyra och verkade ångra att hon öppnat munnen med tanke på uttalen av orden som hon inte var van med. Mia log åt henne och kände sig varm inombords. Så där varm som hon ville känna sig i närheten av Marcus. En kille, inte en tjej! Snabbt tittade hon bort och såg ner på klockan. Bara en halvtimma kvar innan dem slutade denna dag och fick gå hem.
“´Vad bra! Då vet vi vad som har hänt oss under vintern.” Julia gav dem alla en blick. Varför skulle hon alltid vara tvungen att ta till orden om det blev för tyst? Alltid gjorde hon så. Emma såg på henne inna hon reste på sig och satte sig bakom dem tre som hon hade gjort innan och förblev tyst. Marcus log sexigt åt Mia innan han också försvann och Julia och Jillian bröt upp i ett fnissande skratt igen.
Så, det var del 1. Han inte skriva mera på den, men lovar att om ni gillade del 1 ska del 2 vara längre X) då har jag mera tid på mig att skriva. Men, frågan är: Gillade ni den? KOMMENTERA ERA SMÅ ÄNGLAR <3
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Harrypotterlover - 17 okt 08 - 17:11 | | SunZeth: Super det! :D | Horse_Power - 26 sep 08 - 22:40- Betyg:  | | Wiie! Braa!! :D Mejla gärna (A) | | Nea96 - 8 sep 08 - 09:48- Betyg: | | den är jättebra!! mera:) mejla gärna igen | | Harrypotterlover - 1 sep 08 - 23:53 | sviken_1: Tackar <3 ^^
lonelyheartXx: det kommer det kommer det kommer XD
Lovar att del 2 kommer strax. Mejlar alla då <3
tack <3 | | lonelyheartXx - 1 sep 08 - 21:44- Betyg: | | mer mer mer mer | | sviken_1 - 1 sep 08 - 19:22 | | jätte bra!" | | Harrypotterlover - 1 sep 08 - 18:43 | | lona_skriva400: Tack <3 | | lona_skriva400 - 1 sep 08 - 14:10 | | jätte bra | | Harrypotterlover - 1 sep 08 - 13:41 | Dalvana: Åh, Tack <3 Tusen tack.
Dåb fortsätter jag så fort jag kan. Lovar att mejla <3 | | Dalvana - 1 sep 08 - 08:27- Betyg: | Den är jättejättebra! FORTSÄTT :D
mejla gärna när nästa del är ute :) | | Harrypotterlover - 31 aug 08 - 22:59 | DracoLove: Åh!! Tack <3 Det var en anorlunda kommentar.
Det har ingen sagt till mig förr <3
Får tacka tusen ggr för dinna små och väldigt betydelsefulla ord. | | DracoLove - 31 aug 08 - 22:55- Betyg: | Jag älskar den (:
Du beskriver bra så att man hänger med (: |
|
|
|
