Sitter på en sten vid en sjö i en skog - 2 |
(ett tag sen nu, men skit samma… Det är ändå ingen som läser det här. Möjligtvis en på sin höjd, som kommenterar iaf. Fail på er alla som smygläser! Mjukporr varning ^^)
(Tom)
/ett år senare/
Alla har den
Den finns i allas hjärtan
En hemlighet
För stark, att egentligen bära
Det tog slut. Orden stannade halvvägs genom pennan.
Fan.
Han var för upprymd. Men ändå… Han hade fåfängt trott sig kunna. Nu när han för första gången i sitt liv faktiskt kände något. Men han kunde inte uttrycka sig i skrivna ord. Inte som Bill kunde.
Bill…
Han rev ut det och knycklade ihop pappret. Hans nyfikna bror skulle självklart inse att det inte var påhittat. Han skulle vilja veta vad hemligheten var.
Tom kanske hade en underbar bror, men särskilt finkänslig hade han aldrig varit. Inte han själv heller för den delen.
Det gjorde honom glad.
Fullständigt obegripligt för någon som inte visste. Det vill säga alla. En bitter tanke. Han ville inte hålla det gömt egentligen. Men han var feg. Så enkelt var det. Rädd för vad folk, fansen, och framförallt Bill, skulle säga, tycka.
Alltså fick han i sin ensamhet glädjas åt de saker han och Bill fortfarande hade gemensamt, nu när något så stort skiljde dem åt.
Han var ’sån’.
En bögjävel helt enkelt.
Men det tog inte slut där. Och det var väl egentligen det värsta. Han visste att Bill utan tvekan skulle acceptera det faktum att hans egen tvillingbror tände på killar, folk av hankön, med en kuk. Den sorten som de i bandet och deras personal i huvudsak bestod av.
Han stannade tankarna tvärt. Förbjudet område. Det, den, han tvingat sig själv att inte tänka på. Då kanske han skulle kunna glömma. Om han ignorerade de förbjudna tankarna.
För det skulle aldrig fungera. Det var han fullt medveten om. En ca 30 år gammal… Det slog honom att han faktiskt inte visste hur gammal han var, vilket fyllde honom med förvåning.
Men framförallt. Den förbjudna biten. Om… Om var ett fånigt ord. Men i alla fall. Om han nu var kär i Tom tillbaka, så skulle det inte gå ändå.
Han kunde bli av med sitt jobb. Och det var det sista Tom ville. Hur skulle han då kunna träffa honom?
Plötsligt kände han hur det vibrerade i fickan. Egentligen var det ett under att han ens kunde känna det i sina stora byxor. Han svor till när handen fastnade i ett veck, men lyckades krångla upp mobilen innan Hamburg, en av hans favoritlåtar med Samy Deluxe, börjades spela upp. Utan att kolla på skärmen klickade han på svara-knappen och satte mobilen till örat.
”Tom,” sade han kort. Han hade alltid svarat olika i telefon beroende på vilket humör han var på, nu var det tydligen såhär.
”Hej Tom, det är David.”
Tom stelnade till, han kunde höra Davids glädje genom luren och se hans leende ansikte framför sig. Utan att kunna hindra det kände han hur en annan del av hans kropp också började stelna.
”J… ja. Vad vill du?” frågade han skakigt och hörde David skratta i andra änden.
Skratta inte då! Märker du inte hur jag lider? Snälla, låt mig slippa. Jag klarar inte det här. Ditt leende framför mina ögon, ditt skratt i mina öron. Ser du inte vad som händer med mig? Ser du inte att jag älskar dig?
(MOAHAAAA! Kommentera?? (A) )
|
|
|
|
