Natalys Minnestal |
Att tårar kunde rinna det visste jag redan, men att en människas bortgång kunde skada en så här mycket visste jag inte, fram till den dagen jag fick känna på riktig smärta.
Det var en rätt varm dag i mars år 2004, klockan var sisådär tre på eftermiddagen och jag hade just ätit ett äpple. Jag satt i köket och tuggade på det lilla som fanns kvar på äppelskrutten, och jag såg hur dörren till datarummet öppnades, min lillasyster skulle inte använda datorn nå mer för tillfället så jag sprang rask bort till den för att se om Nataly var inloggad på någon av dem sajter där vi brukade kommunicera, jag loggade in på lunarstorm och såg att det blinkade grönt från mejl-flaskan, jag blev såklart glad och trodde att hon hade skrivit till mig om dem där två killarna som hade snackat med henne på bussen dagen före. Men istället hade hennes storasyster skrivit ett mejl och jag började ju undra varför eftersom att hon egentligen aldrig har tyckt speciellt mycket om mig, men jag öppnade i alla fall mejlet.
Efter det blir det i princip bara svart, jag sitter bara där i min ensamhet och låter tårarna rinna ner för mina kinder, min då enda riktigt nära vän hade lämnat
Mig helt ensam, mejlet läste jag om och om igen och jag kunde inte förstå det riktigt, min ängel och bästa vän hade tagit ett rakblad och skärt upp handleden, i sin säng bredvid det lilla gossedjuret hon fått av mig någon vecka tidigare.
Jag skrev ett svar till storasyster och sen gick jag ut ur rummet med tårar i ögonen och in på mitt rum, och gjorde det enda hon absolut inte hade velat se mig göra, jag skar in hennes namn på min arm.
Men jag hade saker att göra den dagen, jag skulle baka för en basar skolan hade och jag hade som tur var några av mina nu närmaste vänner där som tröstade mig så gott dem kunde. Veckorna som följde kändes så tomma på något sätt, kärleken hon gav mig var så underbar, vi var verkligen riktiga vänner.
Jag kände mig så lurad ett tag, så övergiven. Hur kunde hon vara så egoistisk? Vi var ju blossystrar och allt. Men livet för mig har fortsatt. Men jag kommer aldrig att glömma den där dagen, då allt blev tomt inuti mig, det var som om något vaknade inom mig.
Nataly var en underbar människa som folk trackade ned på, bara för att hon var överviktig, hon orkade helt enkelt inte med klasskamraternas skit som hon fick ta varje dag. Jag var en av två vänner till henne, vi träffades via nätet och sågs varje helg, hon bodde inte i min stad utan en bit bort. Vi blev blodsystrar 2 månader innan hon dog. Bilden jag fick i mitt huvud av att se henne ligga där i en blodpöl i sin säng kommer nog aldrig försvinna från mitt huvud.
Hon var en mycket speciell människa, men det såg inte alla andra, dem såg bara hennes kropp, och brydde sig bara om hur mycket hon vägde.
Nataly, jag hoppas att du gjorde rätt val, och även om jag saknar dig så finns du alltid i mitt hjärta.
Kom alltid ihåg det min fiina ängel :¨)
Ett liv fyllt av smärta
Ett liv levt i sorg
Ett liv så tragiskt
Den sista vilan
Hon skär så vacker i sin handled
Hon ser blodet sippra ut
Hon märker att hennes ögon stängs för sista gången
Vännernas saknad
En telefon som ringer
En röst som svarar
En människas tårar som rinner
Ett sista farväl
En svart kista fylld med blommor
En svart kista med en underbar människa i
En bunt med vänner som står runt om kring henne med brustna hjärtan
Hon är borta
Ett andetag
Ett ord som viskas
Ett ord som dem aldrig trodde dom skulle behöva säga till sin vän
Farväl...
|
| Kommentarer | | Ireth - 26 mar 06 - 03:28 | | usch vad sorglig ='( | | sofiiie - 21 mar 06 - 06:27 | | Jätte vacker men också jätte sorlig:'( |
|
|
|
