Mitt liv |
Hon är född en ganska sen kväll i december, hon är ett sent barn och som utvecklades sent.
Hon blev mobbad en hel del under sina 10 första år i skolan, och det bidrog med svåra depressioner, stora mängder alkohol förbrukning och självdestruktivitet.
Under dessa 10 år i grundskola förändrades hennes syn på livet drastiskt.
Från att tycka att allt är bra och skoj i 1-4 :an blev hon en deprimerad unge redan som ett litet barn.
Redan vid 8-9 års ålder försökte hon för första gången ta livet av sig, genom att hoppa från balkongen.
Men hon misslyckades.
Om hon hade hunnit att hoppa när hon var 8-9 år hade hon inte behövt genomgå
dessa hotelser, betafsningar, knytnävar, ätstörningar och kränkningar som hon nu fick.
Efter sitt första självmordsförsök tog det en tid innan hon började gå till en kurator, som fanns på den skolan som hon gick på.
Även om det inte hjälpte så slapp hon i alla fall att vara med klassen.
Efter en tid slutade hon att gå till kuratorn, eftersom kuratorn tyckte att hon mådde bra nock.
Men saken var den att hon mådde inte bra, hon bara låtsades.
Och precis vid denna tid i sitt liv upptäckte hon att hon kunde spela glad utan att någon märkte någon skillnad.
Hon kunde göma sig bakom en fasad av glada leenden och falska skratt.
När hon var började i 6:an insåg hon att den mobbningen som hon hade blivit utsattt för innan i
små skolan inte gick att jämnföra med den som hon nu blev utsatt för.
Visst klädde hon sig annorlunda än alla andra barnen på skolan men bara för det ska man väl inte bli kallad för: hora!?
Tänkte hon.
Eller bli stenkastad, eller få mat kastad på sig, eller få hotelser skrikande efter sig i korridorerna
eller få en massa knytnävar i ansiktet...
Högstadiet blev ett levande helvete och redan i 7:an och 6:an började hon att
använda alkohol för att göra fasaden mer trolig, fasaden med de fejkade leenden och skratt.
Men hon använde inte bara alkoholen för den orsaken.
Hon använde den för att hon bara måste, hon ville känna sig glad.
Hon vill glömma alla hotelser som pågick omkring henne,
hon ville bara kunna ignorera dessa kränkande ord men det var svårare än vad hon hade trott.
Det är svårart och ignorera mobbning och alla kränkande ord, man tar åt sig även om man inte vill.
Hon tyckte inte om alkoholen till en början men hon blev van vid smaken och
drack det till slut dagligen.
Det blev som en vana att innan hon gick till skolan drack hon en mängd alkohol och väntade på ruset.
Så när hon kom till skolan var hon glad och nästan lycklig, inget kunde under en halvtimme skada henne.
Men ruset varade inte länge och hon blev snabbt nykter
och fullt uppmärksam på alla bedömande blickar och hotelser som hon fick skrikande efter sig när hon gick förbi.
Även om hon hade ett fåtal vänner så kunde hon inte lita på dem, hon kunde inte säga att hon behövde dricka varje morgon för att kunna klara av att gå till skolan.
Hon sa det men de tog det som ett skämt
och det var nog egentligen det bästa.
Efter en tid av alkoholförbrukning började hennes klassförståndare märka av att hon mådde dåligt.
Det blev lite möten, eller massor med möten.
Det blev även möten med rektorn,BUP och socialen men eftersom hon var så duktig på att spela lycklig
blev det ingen inläggning på sjukhus och heller ej någon kurator.
De trodde på hennes fasad, och det var tur det enligt hennes mening.
Hon gick ur grundskolan med rätt så höga betyg, även om hon inte var nöjd med dem så var hon bland dem bästa i sin klass.
Idag är denna tjej snart 17 år, nu i december. Hon vet inte om hon ska ha en fest eller ej,
hon vet inte vem hon ska bjuda i så fall,
men det enda hon bryr sig om nu är studierna.
Hon har nu gått snart 2 veckor i gymnasiet och hon trivs rätt så bra.
|
| Kommentarer | | Rowsanallen - 30 aug 08 - 18:28 | | är denna tjej du? |
|
|
|
