Omnia Vincir Amor 6 |
KAPITEL SEX
Hogsmeade
Lördagen den veckan var en solig och vacker dag och Jean gick tillsammans med Lily till trollkarlsbyn Hogsmeade som låg nära slottet. På vägen dit var Jean sitt vanliga jag igen, hon hade under alla timmar under natten när hon legat vaken bestämt sig för att hon fullkomligt skulle strunta i Black och vad han hade för sig. Att hon långt där inne kände något mer än vänskap för honom skulle hon ignorera, för som hon varit den här veckan kunde hon inte fortsätta. Som en zombie hade hon gått mellan lektionerna, hon hade gjort sina läxor, umgåtts med Lily och vid vissa tillfällen lett litegrann, men aldrig hade hon skrattat sådär fritt och lyckligt som den första skoldagen. De enda gångerna hon verkligen kunnat le och, i alla fall nästan återgå till sitt vanliga jag var när hon suttit alla de där timmarna i biblioteket med Snape när de tillsammans pluggat trolldryckskonst. Nu däremot skulle det bli annorlunda. Hon skulle inte låta sig förvandlas till en levande zombie för resten av sitt liv på grund av en kille som hon knappt kände. Hennes beteende hade fått Lily att glida allt längre bort från henne och det var det faktumet som hade gjort att hon nu bestämt sig. Hon skulle strunta i Sirius och vara sig själv!
Lily och hon gick på den soliga vägen till Hogsmeade och även om inte Lily sa något så kände hon att hon var lättad över att Jean var ’tillbaka’.
”Så, vad finns det att hitta på i Hogsmeade?”
”Oj, det hade jag alldeles glömt. Du har ju aldrig varit där!” sa Lily, ”Tja, vi måste ju gå till Zonkos skämtbutik, Godisbaronen och såklart till Spökande Stugan.. Sen kan vi dricka lite honungsöl på Tre Kvastar och bara gå runt lite också.. Jag skulle behöva köpa något i födelsedagspresent till James också…”
”Okej, vad ska du köpa till honom?”
”Jag vet inte… det är det som är problemet… Vad tycker du?”
”Jag? Inte den blekaste! Det är du som är hans flickvän, inte jag. Jag känner honom ju knappt!”
”Jo, det är klart... Men jag kanske skulle kunna fråga Sirius… Han är ju trots allt hans bäste vän...” Så kom hon på vad hon hade sagt, och tittade förskräckt på Jean. Hon hade inte reagerat så att det syntes vid Sirius namn, men inombords hade hon rykt till och det hade känts som om hennes hjärta hade tagit ett skutt från sin vanliga plats upp i halsen och sedan tillbaka igen. Men hon låtsades som ingenting och sa för att lugna ner både Lily och sig själv ” Jo, han borde kunna hitta på något som passar.”
OoOooOoooOooOoO
Det första de gjorde när de kom till byn var att gå in på Godisbaronen och köpa varsin stor påse full med godis av alla de slag. Lilys bestod mest av olika chokladsorter men Jean, som blev nyfiken på alla olika sorter som fanns hade stoppat ner nästan en av varje i sin. Nästa butik de gick in på var Zonkos, och där inne var det proppfullt med Hogwartselever som utnyttjade helgen till att fylla på sina lager med bland annat självrättande fjäderpennor och stinkbomber.
Lily, som nog tyckte hon fått nog med hyss och skämt tillsammans med marodörerna köpte nästan ingenting, men Jean däremot som emellanåt kunde vara minst lika busig som de köpte massvis med saker. Hon bar nu på två stora kassar, men följde villigt med Lily till bokhandeln där hon tydligen skulle titta efter en bok om trolldrycker. Hon skulle arbeta tillsammans med Jill, och eftersom de inte kom så bra överens hade de ännu inte hittat något lämpligt elixir till arbetet de skulle göra tillsammans.
Inne i bokhandeln var belysningen ganska skum och böckerna stod i långa mörka bokhyllor som stod tätt bredvid varandra. Gångarna mellan dem var smala och från dörröppningen de nyss kommit in genom kunde Jean inte se slutet på dem, bara mörka skuggor där de försvann alltför lång bort. Till vänster om dörren fanns en disk med en kassaapparat på, som för länge sedan verkade ha gått ut i datum. Bakom den satt, på en hög pall en gammal kvinna lutad mot väggen och hon verkade ha slumrat till. Inte för att Jean förebrådde henne, affären verkade tom sånär på dem och henne.
”Borde vi väcka henne?” viskade Lily.
”Nja, hon ser ut att behöva sova. Vi kan vänta med det tills du ska betala, eller hur? Om du nu hittar rätt bland alla dom här böckerna…”
Lily nickade, och de bestämde att de skulle dela på sig för att snabbare hitta rätt. Lily gick in i gången längst åt vänster och var snart försvunnen i mörkret. Jean följde hennes exempel och gick in i gången rakt framför henne.
”Lumos”, sa hon och hennes stav lyste upp platsen där hon stod. En skamfilad skylt ovanför hennes huvud berättade för henne att detta var avdelningen för ”Drakar, Hippogriffer, Vampyrer,Varulvar & dyl.”. Utan något större hopp om att hitta en bok om trolldrycker fortsatte hon framåt, samtidigt som hon tittade på bokryggarna hon gick förbi. Titlar som ”Vampyr – död eller levande”, ”Allt du behöver veta om Varulvar under en månskenspromenad”, ”Hippogriffernas evolution” och ”Monster och Vidunder och var du hittar dem”. Så kom hon till en korsning, ratade avdelningen för ”Magiska lagar och regler” och svängde vänster mot ”Trolldrycker”. Hon hade hittat rätt, och skulle precis vända för att hämta Lily när hon hörde röster på avstånd. Hon sa ”Nox” och så släcktes staven hon hållit framför sig. Nyfiken fortsatte hon framåt.
Det var två pojkar, och hon kände igen båda rösterna. Det var Remus och Sirius. De hade alltså inte heller hittat något elixir till sitt grupparbete, hon visste att de arbetade tillsammans. Så hörde hon plötsligt sitt eget namn nämnas och lyssnade spänt. Alla tankar hon nyss haft på att avslöja sin närvaro försvann.
Det hade varit Remus som sagt hennes namn, men eftersom hon inte lyssnat på uppmärksamt hade hon inte hört exakt vad han hade sagt. Istället svarade Sirius,” Ehm..Inget.”
”Och det vill du att jag ska tro på?” Hon hörde på Remus röst att han var lite irriterad, och hon var glad att hon stod bakom en hylla. Hade hon inte läst någonstans att varulvar hade bättre mörkerseende än människor även när de inte var förvandlade?
”Eh..Jaaa…..” Sirius lät inte särskilt övertygad.
”Sirius, jag känner dig. Erkänn att du bryr dig om henne.”
Black svarade inte, och Jean höll omedvetet andan.
”Tramptass.” Va? Vad var det där för namn egentligen?
”Okejokej, jag bryr mig om henne. Jag är kanske till och med bry mig om henne riktigt mycket - kanske jag till och med är kär i henne! Men vad spelar det för roll? Eftersom hon kom på mig med den där slampan Jill så hatar hon mig. Dessutom har hon ju den där underbare Snape!”
”Den där slampan Jill?! Vad har du för rätt att säga så? Är hon en slampa så vet jag då inte vad du är! Det var väl du som drog iväg med henne och började hångla, var det inte!?” Jean hade aldrig hört Remus låta så arg.
”Kanske det! Men det var bara för att Jean skulle träffa sin pojkvän Snape i biblioteket!”
”Så då hade du tänkt lösa det genom att få henne att se dig tillsammans med någon annan? Herregud Sirius, vad tänker du med?”
”Visst – kalla mig för ett pucko du bara! Det är ju trots allt det jag förtjänar, eller hur! Först lyckas jag kasta bort alla chanser jag någonsin haft, och dom var verkligen inte stora ens från början kan jag tala om för dig, hos den enda flicka jag verkligen gillat, även om jag bara känt henne en kort stund, och sedan får jag det kastat i ansiktet av en av mina bästa vänner! Tack, Remus för den visade omtänksamheten, Tack!”
Vid Sirius ord hade Jean dragit hållit andan och nu började hon andas igen, bara för att återigen sluta när Remus svarade,
”Förlåt.. Men det är bara ditt sätt att tänka på – Jag förstår det inte! Du säger att du verkligen bryr dig om Jean, men att försöka få henne genom att hålla på med någon annan..? Ibland undrar jag hur du lyckats få så många flickor – hur i hela världen har du lyckats med det om det går till på det här sättet varenda gång?!”
Först verkade det inte som om Sirius skulle svara, sedan sa han” Men med dom andra var det inte samma sak.
De betydde aldrig något, jag kunde bete mig hur som helst för jag brydde mig inte om ifall de gillade mig eller inte. Men med Jean vet jag aldrig vad jag ska göra, Remus.. De andra betydde inget, de var bara…” rösten verkade svika honom och Remus tog återigen till orda.
”Sirius, jag är ledsen.. Titta inte på mig sådär, jag lovar att jag tycker synd om dig! Nåja, lite i alla fall.. Men om du verkligen bryr dig om Jean så mycket som du säger, och om du visar henne att de andra inte betydde något… Ja, om du lyckas med det så är jag säker på att du kan få henne på bättre tankar.. Trots allt så känner jag henne bättre än du, eller hur?”
”Mm… jag antar att du har rätt.. det skulle ju inte vara första gången i alla fall.. ” Sirius röst lät annorlunda när han fortsatte, mer som vanligt, med den starka tonen av självkänsla i sig, ”Sa du att du känner henne bättre än jag? Mannen, det stämmer inte. Den Jean du känner är en tioårig liten flicka som tycker om att leka med dockor. Nu talar vi om en kvinna med många behov.. Du kanske – kanske – kan stå för de psykologiska bitarna, men de fysiska – låt mig ta hand om dem, och hon kommer aldrig mer vilja vara med någon annan än mig!” Hans röst hade nu den extremt retsamma ton som han i annat fall reserverade för sina många, fåniga beundrare och Jean fattade att han bara drev med Remus, men hon drog ändå efter andan vid hans ord. Så fräckt, att han bara vågade!
Så hörde hon steg närma sig och hon tryckte sig mot väggen, i hopp om att de inte skulle se henne, men hur i all världen kunde hon tro att hon skulle ha sådan tur? De båda pojkarna kom gåendes runt hörnet och Sirius var den förste som fick syn på henne. Han stannade, mitt i ett steg och det han varit på väg att säga till Remus fastnade i halsen. Remus som gått bakom honom, bärandes på en liten hög men böcker märkte inte att han stannat och gick därför rakt in i Sirius. Böckerna som han burit ramlade med ett brak ner på golvet, och det verkade väcka upp den andre.
”Jean! Jag… hörde… du... det där? Jag - Herregud!” Sirius såg alldeles chokad ut, han hade blivit otroligt blek och han stammade fram orden.
Remus som också stannat bara gapade. Jean rodnade, djupt. Hon hade tjuvlyssnat på ett samtal som visserligen handlat om henne, men ändå varit privat och hon skämdes oerhört.
Sirius verkade fortfarande förlamad, men så verkade det faktum att hon hört allt vad han sagt sjunka in. All den vita färgen han haft i ansiktet försvann och ersattes med rött. Så vände han tvärt om och gick åt motsatt håll, bort från henne och Remus. Hans kropp var ihopsjunken och huvudet hängde, men snart var han försvunnen i mörkret.
Jean såg också hon chokad ut, men böjde sig sedan ner för att hjälpa Remus med att plocka upp sina böcker. Hon hade lovat sig själv att aldrig mer bry sig om Black, aldrig mer ens titta åt honom. Och så hör hon honom säga det här… Varför hade hon lyssnat? Hur i all världen hade hon kunnat komma på tanken ens en gång? Det hade ju varit hur tydligt som helst att det som de pratade om inte var för vem som helsts öron... Hon kände tårarna bränna bakom ögonlocken, och blinkade snabbt för att få dem att försvinna.
”Eh… Remus… Jag menade inte… det var inte meningen att.. Jag skulle bara...”
Han tittade på henne, såg henne i ögonen och nickade ”Jag vet.”
Hon reste sig upp, gav honom böckerna hon plockat upp från golvet och precis när hon skulle vända sig om för att gå sa han, ”Hur mycket av det vi sa hörde du egentligen?”
”Egentligen hade jag inte tänkt lyssna alls.. Men så hörde jag dig säga mitt namn, och Sirius svara ”Ingenting” eller hur det var.. Sedan kunde jag inte sluta lyssna… Remus, jag är verkligen ledsen, jag…”
”Jean, det är inte mig du ska prata med, utan Sirius.”
Hon nickade, och sedan gick hon iväg den väg hon kommit. Hon fann Lily vid kassan, i färd med att köpa några böcker av den gamla häxan som nu stod upp och tryckte på några knappar på den gamla kassaapparaten.
”Hej, nämen vad har du råkat ut för egentligen? Du ser helt färdig ut!” Lily som hade vänt sig om när hon kommit närmare såg orolig ut. ”Jag ska bara betala de här, så går vi till Tre Kvastar sen och köper varsin honungsöl.”
Hon räckte fram pengarna mot häxan bakom disken, tog påsen med böckerna i ena handen och ledde ut den apatiska Jean genom dörren med den andra.
OoOooOoooOooOoO
Värdshuset Tre Kvastar vad varmt, stimmigt och fullt av glada Hogwartselever som satt vid de stora borden och drack honungsöl. Lily som först kom in genom dörren såg sig om och fick syn på James, Peter, Remus och Sirius vid ett av borden. Hon log mot dem och gick med Jean bakom sig emot dem. Så tittade Jean upp, märkte åt vilket håll de var på väg och tog tag om Lilys arm.
”Eh.. Kan vi inte sitta någon annanstans Lily?”
Lily vände sig snabbt om, ”Va? Varför då?” först kom in genom dörren såg sig om och fick syn på James, Peter, Remus och Sirius vis ett av borden. Hon log mot dem och gick med Jean bakom sig emot dem. Så tittade Jean upp, märkte åt vilket håll de var på väg och tog tag om Lilys arm.
”Eh.. Kan vi inte sitta någon annanstans Lily?”
”Jag…eh.. Där! Vi kan sitta tillsammans med Katie och Jill!”
”What?! Är du störd? Dom hatar oss ju! Kom igen...” Så vände hon sig om igen och gick med raska steg mot bordet där de fyra pojkarna satt. Hon gav James en snabb kyss och satte sig sedan bredvid honom. Jean hade inget val, och gick sakta efter henne. Det fanns lediga platser både bredvid Remus och Sirius men hon struntade i dem och satte sig istället bredvid Peter som förvånad ryckte till.
Madame Rosmerta, servitrisen kom fram till dem och frågade vad de ville ha.
”Två honungsöl, tack” sa Lily snabbt och Rosmerta försvann i vimlet. ”Så, har ni hittat några fina grejer eller?” sa, hon och James, Remus och Peter började prassla med sina påsar för att dra upp och visa sina fynd för de andra. De enda som satt orörliga var Jean och Sirius som båda satt och tittade ner i bordet, alltför generade för att säga någonting till någon. Vid ett förtjust utrop från Lily över en bok James köpt till henne tittade Jean upp och fann sig stirrandes in i ett par mörka, sorgsna ögon. Hon slog snabbt ner blicken igen och räddades av Madame Rosmerta som kom med hennes och Lilys honungsöl.
De andra märkte att något hänt, eller i alla fall så märkte de att Jean och Sirius var ovanligt tystamen låtsades inte om det. Efter att de allihopa hunnit dricka upp, fylla på och återigen dricka upp sa Jean tyst till Lily mittemot.
”Ska vi gå?”
”Eh.. okej, om du vill så.. Hej, allihopa vi ses senare i slottet!” Hon gav James ännu en kyss, vinkade åt de andra och gick sedan tillsammans med Jean ut genom dörren och sedan upp till slottet igen.
Efter att de gått tysta i fem minuter sa Lily tvärt ” Jean, vad är det mellan dig och Sirius egentligen?”
Jean hade gått i sina egna tankar, funderat på det hon hört mellan Remus och Sirius tidigare. Hon kunde fortfarande inte bestämma sig för vad hon skulle tycka.. Hon gillade honom, och han gillade, efter vad hon hade hört henne också.. Men – alltid detta ord, så irriterande det kunde vara! Men, fortsatte hon, skulle det räcka? Hans vilda leverne bland slottets alla flickor, skulle han verkligen kunna avsluta det, bara sådär pang bom? Hon var inte så säker..
”Jean! Jag pratar med dej!”
”Åh, förlåt.. Vad sa du?”
”Jag undrade vad det var mellan dig och Black, ni var båda två helt väck idag!”
”Åh.. Jaha.. ”
”Ja..?”
”Jo, det var i bokhandeln.. Jag gick och letade efter avdelningen för trolldryckskonst, och så hörde jag röster..” började Jean, och så berättade hon vad hon hade hört. Dock utelämnade hon det sista Sirius hade sagt, det hade låtit så.. så.. brutalt. Som om han verkligen trodde på det, trots den spelade rösten han använt. När hon berättat färdigt sa ingen av dem någonting på en lång stund..
”Så, du ska äntligen förlåta honom? Det har nästan gått en vecka sedan han… jag menar du kom på honom med…ja.. , och han verkade faktiskt riktigt nere efter det, eller hur?”
Hon sa inget som svar, nickade bara eftertänksamt…
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Xoonie - 28 aug 08 - 15:29- Betyg:  | | Åååååh - att inte denna del kommit ut tidigare!!!!!! Jag som har längtat såååå, det var verkligen skiiita bra. Och jag känner från hela mitt hjärta att jag vill ha en ny del - NUUUUU! *se hotfull ut* Eller.. Jag menar självklart, Kan du inte lägga ut en ny del så fort som möjligt? (A) *valpögon* Jag vill jue höra hur det går O.o | | JennnyJ - 28 aug 08 - 07:41- Betyg: | Den är underbar, men jag kan inte riktigt kasta av mig känslan av att jag har läst den här delen förut? XD
Har du lagt ut den på FF.net tidigare? XD
Men den var i alla fall helt underbar, jag älskar den!:D
Du har en grym talang när det gäler skrivandet och jag älskar att läsa dina historier! :D
Mera snart? (AA) /JvJ |
|
|
|
