Flikkan sitter och håller i något hon
en gång höll kärt.
Det är ett rakblad som
hon många gånger
med i sin handled skärt.
Men det är numer ett minne blott.
Nu har de flesta såren bleknat bort.
Flikkan tänker tillbax och minns
tiden då hon skärde sig som mest.
Då var hennes liv verkligen pest.
Men nu mera har hon lärt sig att
må bra utan att skära sig.
Och utan bladen är hon en
betydligt gladare liten tjej.
Men en händer det som inte får.
Något som gör att flikkan
längtar efter nya sår.
Flikkan har bråkat med en vän.
Och rusar med tårarna
rinnandes längs kinderna hem.
Där hemma plockar hon fram
rakbladet trots att hon
inte vet att hon får.
Och på ett kick är hennes
handled täckt av nya sår.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
Emmsan90 - 10 feb 07 - 03:37- Betyg:  |
| vilken bra dikt!! |
| afraid - 28 sep 05 - 05:23 |
bra dikt, sorglig.. :/ men ändå.
<3 |
| Emlan92 - 22 aug 05 - 21:44- Betyg: |
| Är den sann?? |
| Cilises - 16 jul 05 - 05:20- Betyg: |
För att vara petig så heter de skurit men de vet du väl redan och tog de andra för att rimma,
Den är i alla fall väldigt fina, precis som alla dina andra
Puss gumman, ja vet att du klarar de! |
