#Story of My Life# Del 1 |
[Första delen av berättelsen om Dima och Kim. Jag kommer att
växla mellan Dimas och Kims perspektiv. Det är första gången jag
lägger upp noveller så jag hoppas att ni gillar den :) ]
Dima:
Jag står vid ingången till skolan. En ny skola, nya människor och ett nytt liv. Jag vet varför vi flyttade hit för att börja om, för att slippa all skit från min förra skola. Men inget kommer att förändras jag kommer fortfarande att vara jag och det kan jag inte ändra på även om jag så vill.
Det är något som min familj får leva med. I alla fall här stod jag alldeles utanför skolporten och väntade på... ja vad väntade jag på? Ingenting antar jag. Till slut går jag i alla fall in och människorna som står där i korridoren stirrar på mig. Jag skakar av mig alla orolighetskänslor och förbereder mig mentalt för den roll som jag har skapat åt mig själv. Imagen som jag är så rädd om och som inget kan bryta sig igen. Ingen. Jag går med självsäkra steg längs korridoren och fram till mitt klassrum. 123 står det på dörren så det måste ju vara här. Jag kliver in utan att knacka, varför knacka?
”Ja? Och du är ?” Frågar läraren.
”Dima, jag skulle börja här idag,” säger jag och spanar ut över klassen och klassar dem som idioter.
”Jaha, så du är Dimitri Janson?” Undrar hon.
”Ja det är jag,” säger jag och undrar i mitt stilla sinne om hon inte skulle säga vart jag ska sitta så att jag får ta en tupplur.
” Du kan sitta där borta,” säger hon och pekar på en tom bänk vid ett utav fönsterna.
Mina kedjor klirrar mjukt när jag går ner till min bänk. Tjejerna som sitter i bänken framför mig vänder sig om och ler flirtigt mot mig och jag ler tillbaka innan jag lutar huvudet på mina korslagda armar och dåsar bort. Jag lyssnar inte ett skit på vad läraren säger. Hon betyder inget, inget av det här betyder något. Allt är så jävla obetydligt att det är sjukt. Det var länge sen något betydde något för mig. Stolar börjar skrapa och väcker mig ur min tupplur lektionen är slut och framför mig står det en liten tjej. När jag säger liten så menar jag det, hon kan inte vara längre än 1.50, hennes svarta hår är långt och luggen är klippt rakt av. Hon måste ha använt linjal när hon klippte den. Hon har en rosa vit lolita klänning på sig och hon är rätt söt.
”Ska vi gå?” Undrar hon och hennes rosa målade läppar dras upp i ett litet leende.
”Sure,” säger jag.
”Vart kommer du i från kan inte riktigt placera din brytning,” säger hon medan vi går genom korridoren.
”Ryssland men jag kom till Sverige när jag var tio,” svarar jag och ler ett snett leende.
”Okej va coolt, säger hon och öppnar sitt skåp.
”Du, vad heter du och vart röker man någonstans här?” Frågar jag och lutar mig mot väggen och spanar in en kille som går förbi.
”Haha, jag heter Lilly och jag ska visa dig,” säger hon.
”Va bra, Lilly vet du om det kommer att bli en fest snart?”
”Nix det vet jag inget om.”
”Okej.”
Vi går tysta, vi går ut på skolgården och runt ena hörnet på en av byggnaderna. Runt hörnet står det ett gäng och röker och en av killarna kommer fram, han tittar på mig och sen tittar han på Lilly. Sen tillbaka till mig och tittar trotsigt på mig och lägger armen runt Lilly. Jag bara rycker på axlarna åt honom och tänder en cigarett, tar ett djupt bloss och blåser ut.
”Allihop det här är Dima, han är ny och han har börjat i min klass,” säger Lilly och lutar sig mot killen som lagt armen om henne.
”Trey,” säger killen som håller om Lilly.
”Det där är Kim och Lexa, akta dig för Kim för han är en player,” små ler Lilly.
”Okej,” säger jag och fortsätter och röka. Det rör inte mig om Kim är en player eller inte.
”Jaså, så du är ny du, vad tycker du om det här piss stället då?” Undrar Kim.
”Jadu, det var en bra fråga,” säger jag och studerar Kim, han är inte så lång, kanske 170 cm, de svarta byxorna sitter riktigt tight på honom och han har en svart t-shirt och en svart huvtröja. Han är även sminkad, han har gjort det riktigt bra också. Percingarna som han har i läppen passar som handen i handsken. Jag märker att han kollar in mig också och det har jag inget emot. Jag är snygg och det vet jag om och använder det till min fördel, om Lilly säger att Kim är en player så kan jag slå vad om att jag är en mycket större player än honom. Jag tittar på mobilen och ser att Alex har ringt. Men jag orkar inte snacka med honom just nu så jag struntar i att ringa upp. Han kommer bara och tjata och jag orkar inte med tjat just nu.
Resten av dagen går ganska fort, jag sitter med Lilly och hennes kompisar vid lunchen. Jag kan slå vad om att Trey tror att jag är ute efter Lilly men jag måste säga att spräcka förhållande är inte min grej. Sånt gör jag inte om jag kan undvika det för det är bara onödigt. Men en person som verkar riktigt intressant det är Kim. Han är snygg och vet hur man ska använda orden på rätt sätt utan att det blir sliskigt.
Skolan är slut för dagen och jag står och väntar på bussen som ska ta mig hem. Vilket jävla skitställe vi har flyttat till. Så jävla kasst. Jag ville aldrig flytta hit i första taget men lyssnade dem på mig, nej, det gjorde dem inte och varför skulle dem göra det? Det Dima säger är inte så viktigt. Om ni nu undrar varför jag låter så förbannad är för att min kära mor ringde precis. Hon hade tydligen åkt förbi skolan och sett mig när jag stod ”onormalt” nära en annan kille. Hon vet om att jag är bi så det borde inte komma som en stor chock för henne. Men tydligen är det det. Bussen rullar skata in och stannar framför mig. Kim kommer springande.
”Håll bussen jag ska med”, ropar han.
Jag säger till busschauffören att vänta och Kim kliver på bussen flåsande.
”Tack” väser han fram.
Han borde verkligen skära ner med rökningen, visst jag röker som en skorsten jag med. Han slår sig ner bredvid mig och stoppar in sin mp3. Vad skönt, då slipper jag vara social jag känner verkligen inte för att vara det. När jag kliver av bussen sitter han kvar och fortsätter att stirra ut genom fönstret. Han är definitivt en av de snyggaste killarna på skolan.
När jag kommer hem så är ingen hemma, mamma är väl och hämtar skitungarna från skolan och pappa jobbar väl fortfarande. Spela roll. Ju mer jag slipper min familj desto gladare blir jag. Går in på mitt rum slår på datorn och går sen ut i köket för att göra något att äta. En macka får duga orkar inte fixa något mer avancerat. Tillbaka till min kära dator och loggar in på bilddagboken och myspace och alla andra sajter som jag är medlem på. Jag sitter vid min datorn när dem kommer hem och jag sitter där fortfarande när dem går och lägger sig. Hur vet jag att dem har gått och lagt sig när jag inte har lämnat mitt rum? Jo, för att det är knäppt tyst i hela lägenheten då. Till slut sitter jag bara och gäspar och bestämmer mig för att gå och lägga mig. Första skoldagen på nya stället var över och jag har redan bestämt mig för att det här stället är skit.
|
| Kommentarer | | bitchgirl - 26 aug 08 - 20:35 | Den här var väldigt bra gums! Väntar med späning på fortsättningen!
<3 |
|
|
|
