En wannabe fjortis tankar, del 2 |
Ja så var det OS avlsutning, kan väl bara säga. "VAD SKÖNT" Men det är jag det. Jag undrar litegrann vad en fjotis wannabe tycker om OS får nog ta att luska i det har jag en känsla av.
Hm? Rytmisk gymnastik är kanske en av sakerna ma borde gilla åtminstone om man ska vara som de små nippertiporna. Men sen hävar ju de att fjortis wannabe, nej nej, det är de inte längre. Men jag vet inte om man springer omkring med kala teskear under ögonen på morgonen när man är 13 år, ja då måste man väl vara någon slags fjortis i alla fall misstänker jag. Men det är bara mina egna små tankar.
Ja så är det återigen denna ständiga råga, hur, ja HUR ska jag pluta med läpparna på rätt sätt för att mest kunna liknas med en wannabe fjortis?
Ja då kommer jag återigen till den här oskrivna regelboken som egentligen borde finna i varje välsorterad bokhandel, men ja som tyvärr inte existerar, inte i min värld i alla fall.
När vi då ändå är inne på frågan, eller ja, egentligen inte, men jag tar upp det nu i alla fall. Vad är det som driver mig, en 20-åring från Stockholm detta lands huvudstad, att börja med detta oändliga projekt att bli en wannabe fjortis?
Ja, det ska jag förklara, jag vill inse att jag inte har förlorat något av min tonårstid som kanske hade gjort livet så mycket roligare att leva om jag verkligen hade varit en ÄKTA fjortis wannabe.
Nu tror jag ju att vi alla redan har svaret inplanterat i våra huvuden, men ja, jag tänker ändå se till att planlöst vandra genom detta liv med det som mål.
Att leva i en stor familj med så många syskon är egentligen väldigt kul. Det händer alltid saker och man har något att skratta åt nästan hela tiden förutom när det är bråk. För då skriks det och slåss i dörrar och har sig. Men det gör det ju i varje familj.
Min äldsta lillasyster älskar att gå omkring i hela lägenheten och prata HÖGT i telefon så nu vet hela familjen allting om henne och hennes vänners liv, för hon verkligen inte tyst om ni nu trodde det.
"Ja och nu är det såhär att jag står INTE ut! Jag står inte ut här. Du måste komma, ja det måste du verkligen göra!"
Ja idag fotogrferade jag med Emma och en MuA (Makeupartist). Det kan man nog också säga var en komedi, ja inte vi tre utan mina syskon.
"Nu räknar jag ner, 15, 14, 13..." Ekade mina äldsta lillasysters röst från rummet bredvid oss"
"Ja, ja" Svarade min irriterade bror.
"Nu SKA vi spela kort" Svarade min syster argt och drog med sig sin bror och en skrattande mormor till köket. "Vi sk ha ROLIGT!" Fortsatte min lillasyster sammanbitet. "Det är ju sommarlov, ett helt jävla sommarlov som bara kommer vara tråkigt"
"Man svär inte" Fick in mormor fram genom skrattatackerna.
"Är det inte min tur snart?" Piper mormor från sin plats vid bordet.
"Oj, vi har hoppat över mormor" skriker min lillasyster.
Min lillebror han kommer alltid med små lustiga kommentarer om saker och ting, sådant vi andra aldrig skulle koma på tanken att ens tänka. Han vet exakt vart han ska sticka in en kommentar för att få rätt effekt och älskar att reta sina syskon fram till den yttersta gränsen, men han vet exakt när han ska sluta innan det har gått för långt.
Ja självklart precis som i alla familjer har även vi haft våra kriser. För snart fyra år sedan skiljde sig mamma och pappa. Då hade vi precis flyttat till Stockholm.
Efter ett tag kom det in en annan man i mammas liv, jätte trevlig och social. Pappa som bodde lägenheten under oss. Ja det är sant han gjorde det. Tog väl inte det hela med en klackspark, men fortsatte ändå mödosamt med sitt eget liv.
Så blev det jul. Ja, julen skulle såklart firas tillsammans. Ja då menar jag verkligen tillsammans det var jag, mina syskon, pappa, mamma, mormor, moster och mammas nya pojkvän!
"Men det är ju som "Tomten är far till barnen"" Utbrast min äldsta lillasyster när hon fick reda på det.
|
|
|
|
