På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Hanna & Daniel - Vad vill han? / 4

Men han hade fått ett extra jobb i helgen & var tvungen att åka på det annars hade han gärna stannat längre.
Några pussar när de sa hej då, inget mer ikväll. Hanna tyckte det kändes skönt & hon är en av de som tror på kärlek vid första ögonkastet så ni kan ju gissa vad hon är nu..
Hanna vill träffa honom snart igen, verkligen!

Så hon ska försöka träffa honom nästa helg igen, och vad som händer då..
Det vet ingen, än..

Söndagen - dan efter.
Hanna har aldrig känt såhär för någon.
Varför just honom?
Varför just han som är sju år äldre?
Varför just honom som hon nästan inte känner över huvud taget?
Varför kan hon inte tänka på annat än honom?
Varför, varför, varför?!

Hanna bestämmer sej för att gå upp när klockan är halv två.
Halv två?!
Så länge har Hanna inte sovit på länge..
Hon går upp, tar fram en tallrik ur skåpet & tar med sej flingor & mjölk in i vardagsrummet. Hon sätter på TV:n & bläddrar mellan kanalerna, på femman är det repris av Desperate Housewives - vem gillar inte det?
Hon lägger ner fjärrkontrollen & häller upp mjölk & flingor i tallriken.
Hon hör att hon får ett sms, hon går till sitt rum för att kolla vem det är.
Så fort hon ser att det är Daniel som har skrivit något blir hon varm i hela kroppen.

"Jag saknar dej, det var mysigt igår.
Jag hoppas att du vill träffas igen, även om vi knappt känner varandra så vet jag att du är unik. Du är underbar."
Hanna är ordlös. Hon vet inte vad hon ska svara..

"Jag är ordlös. Förlåt, jag vet inte vad jag ska skriva.
Men jag vill verkligen träffas igen, så fort du kan & har lust."

Svarar hon, sedan går hon tillbaka till vardagsrummet, nästan skuttar fram rakryggad med ett leende på läpparna & mobilen i handen.
Det tog lång tid för honom att svara tycker Hanna när hon tre minuter senare får ett sms.
"Jag slutar klockan tre idag, vi kan väl höras via telefon eller msn då?"

Hanna får ett ännu större leende på läpparna & en idé.
Om han nu slutar så tidigt skulle hon kunna åka till Malmö & träffa honom redan idag.
Men hon vet inte om han vill så det känns lite pinsamt att fråga om han svarar nej.
Hon bestämmer sej för att fråga iallafall.
"Jo.. Men om du slutar så tidigt så kanske jag kan komma till Malmö?
Om du vill träffas redan igen"
Hon lutar sej tillbaka i soffan & är nervös över vad han ska svara.
Efter tio minuter har han fortfarande inte svarat, Hanna ångrar att hon skrev så där.
Hon reser sej upp för att ta ut tallriken, mjölken & flingorna.
När hon står i köket hör hon att hon har fått ett sms, hoppas bara att det är ett svar från Daniel.
"Åh, väldigt gärna!
Vill du ut & äta någonstans idag då?"

"Det hade jag gärna velat men jag har inga pengar.."

Bara några sekunder senare får hon ett svar
"Jag bjuder såklart!"

Hanna vet inte vad hon ska svara.
Hon känner sej glad men det känns ändå dumt att han ska bjuda henne.
"Verkligen?
Det skulle vara mysigt, fast jag vet inte om jag hinner vara kvar så länge, jag har skola imorgon"
"Verkligen!
Kom hit till halv fem så att jag hinner duscha & så. Jag hämtar dej vid stationen så åker vi till en restaurang sen."

Om jag ska vara där till halv fem måste jag gå till stationen runt halv fyra, tänker Hanna.
Hon stänger av TV:n springer in i duschen hon skyndar sej så gott hon kan, hon torkar sej sen virar hon handduken om håret & börjar sminka sej. När hon är klar med sminkningen fönar hon håret & sätter upp det i en slarvig -men snygg- knut.
Allt det där hann hon på bara fyrtio minuter idag, nu är det bara kläderna kvar.
Hon tar på sej ljusblåa stuprörsjenas idag igen, ett väldigt ljusrosa linne från Monki & en svart skinnjacka som slutar strax ovanför naveln & ett par högklackat till det.
Det är svårt att välja vilka när man har ca femton par högklackat skor.

När Hanna är klar är klockan bara fyra, det är en halvtimme kvar.
Men hon bestämmer sej för att gå till stationen så länge, hon ringer Nicolina på vägen & berättar allt som hände igår.
Man hör på Nicolina att hon är glad för sin bästa kompis skull.
Hanna & Nicolina pratar hela vägen in till Malmö där Hanna måste lägga på när hon ser att Daniel står & väntar på henne.

Hej, säger hon och ger honom en puss på kinden.
Tyvärr är jag inte lika romantisk som du och har med mej rosor.

Värst vad du ska klä upp dej jämt då, svarar han och ger henne en kram.
Du behöver inga rosor med dej, det räcker med att du är här så känner jag mej som världens lyckligaste person.

Hanna blir röd i ansiktet & ler lite mot honom.
Hon tittar honom i ögonen & han ger henne en puss på munnen.
Det är som om tiden stannar när han gör det.
De säger ingenting på hela vägen till hans bil. Han har ingen värstingbil direkt, bara en
röd volvo som ser ut att vara typ fem år gammal, tycker Hanna.

När de kommer fram öppnar han dörren för henne innan han sätter sej i bilen själv.

Gillar du kinesisk mat?

Vem gör inte det, svarar hon och ler.

Bra, säger han & skrattar samtidigt som han har ögonen på vägen.

Hanna funderar på om hon ska lägga handen på hans lår, men han kanske inte skulle gilla det. Äh, tänker Hanna, jag tänker för mycket.. Hon tar sin hand & lägger den på hans ben
& smeker lite med små rörelser. Han ler & lägger sin högra hand på hennes.
Hon är verkligen glad just nu.

Framme, säger han & tittar på henne med ett stort leende.

Oj, säger hon och tittar rakt fram på den flottiga restaurangen.

Malmö's topprestaurang, säger han & blinkar med ena ögat.

Det förstår jag verkligen.

Ska vi gå in, eller ska vi sitta här och titta, säger han och skrattar.

Jag kommer svimma när jag går in där, det lär ju vara dubbelt så fint inne som ute.

Daniel skrattar & kliver ut ur bilen, Hanna gör detsamma.
När de går mot ingången tar han henne i handen & ger henne en snabb puss på kinden.
Det känns nästan som om de är tillsammans tycker Hanna.
När de kommer in så säger Daniel till någon kines som jobbar där & knappt kan svenska.
Han hade bokat bord, så romantiskt!

De går & sätter sej vid bordet, beställer mat & redan inom en kvart har de fått sin mat.

Gud vad gott, säger Hanna efter första tuggan.

Visst är det.
Vad har du hittat på idag då, frågar han i samma mening.

Ingenting alls, jag sov till halv två sen gjorde jag mej iordning för att åka och
hälsa på en väldigt underbar kille i Malmö, svarar hon och småskrattar.

Jaså, så jag är den underbara killen, frågar han och ler.

Ja, svarar Hanna & känner att hon blir röd i ansiktet igen.

Du är så söt Hanna.

När de har ätit upp & betalat är klockan redan kvart över sex.
Daniel frågar om han ska skjutsa henne till stationen igen eller om hon vill följa med honom hem en stund.
Hanna vet inte riktigt men hon svarar att hon ska med honom hem.
När de kom in i lägenheten kom det två katter som började lukta & gnida sej runt benen på Hanna.

Så du har katter, varför har du inte sagt något?

Du har ju inte frågat, svarar han och skrattar.
Du är väl inte allergisk?

Nejnej, absolut inte. Har alltid velat ha en egen katt men mamma är rädd för dem.

Då får du väl komma hit och hälsa på oftare då, så kan vi ju säga att det är våra katter, säger han & blinkar med ena ögat samtidigt som han ler.

Är han också kär?
Eller skojade han bara?
Hanna vet inte vad hon ska svara så hon går in mot vardagsrummet & Daniel säger åt henne att slå sej ner. Hon sätter sej i soffan & han bredvid henne. Han lägger armen runt henne & säger att han har något att berätta.

Fortsätta eller sluta? :)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

vissenros - 17 nov 08 - 21:09- Betyg: