Du lämnade mig,.- Varför ' |
Du var den bästa som fanns.
Du var det bästa jag hade.
Jag var så liten men ändå älskade
jag dig så mycket.
Vi hade alltid roligt tillsamans.
Du var alltid glad, aldrig sur eller arg.
Du fick mig alltid att skratta.
En dag skulle mamma hämta mig i skolan, När skoldagen
var slut så stog pappa där. Jag blev sur och
frågade varför mamma inte var där. Du svarade
"Hon hade inte tid att komma" Vadå inte tid
att komma! skrek jag nästan. Hon har aldrig
tid för mig.
Pappa lugnade mig och sa att hon var på sjukhuset
med morfar. Jag tystnade och tänkte att det inte
var så farligt, jag frågade om vi inte skulle hälsa
på dig snart. Jo vi ska åka dit nu på engång svarade du.
När vi satt i bilen sa du att mina kusiner hade kommit
ner till stockholm för att hälsa på morfar.
Jag blev glad av att få träffa dom igen, vi
träffades ju inte så ofta.
När vi kom till sjukhuset så kommer jag inte ihåg så
mycket. Det var ju så länge sen, men jag kommer
ihåg att när jag kom in i rummet där du låg så trode
jag inte att det var du.
Du såg så kall och stel ut.
Nästan död. Hela världen vändes upp och ner,
Alla grät... utom jag. Jag vågade inte, förstog
kanske inte hur allvarligt det var.
Efter en stund sa mamma att jag kunde hålla dig i
handen om jag ville. Jag gick fram till sängen och
satte mig på stolen vid dina fötter. Jag la försiktigt
handen på ditt högra ben men drog snabbt bort handen
igen. Du var stel och hård, nästan främande.
Jag gick ut ur rummet och stora tunga tårar
trillade ner för mina kinder. Varför händer
det här just mig? Jag som var lyckligast
i världen. Varför ?!
Vi åkte hem för vi hade varit där ett bra tag nu.
Mamma och hennes syster stannade kvar på sjukhuset
och sov över. Nästa dag ringde telefonen, Vi fick veta
att du hade dött..
Jag förstog inte att det hade hänt.
Den som jag älskat mest på hela jorden hade
lämnat mig!
Mamma grät floder varje dag, jag trode aldrig
att hon skulle sluta gråta. Jag grät också väldigt
väldigt mycket.. Började fundera på om tårar aldrig
kunde ta slut ? Kände mig så tom och ensam.
Jag känner fortfarande stor sorg även fast
det har gått flera år nu. Du var viktig,
ändå lämnade du mig. Varför? '
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | honmedallanamn - 21 mar 06 - 01:30- Betyg:  | jättefint skrivit!
men sorgligt:( | | Becka - 20 mar 06 - 07:43- Betyg: | stackare (K)
as fint skriven..
pussar |
|
|
|
